0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Blogg.multitriathlon.se - Multisport, rullskidor & triathlon

blogg.multitriathlon.se

212, 2019

By |december 2nd, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Så har ännu en träningsvecka passerat och det blev en bra sådan nu också! Mycket handlar nog om motivationen, jag är väldigt pepp just nu :)

Jag började med exakt samma tröskelpass som förra veckan, dvs 5 km på förmiddagen och 2+2+5 km på eftermiddagen. Förra veckan snittade jag 4.09 och denna veckan gick det betydligt snabbare, nämligen 4.02. Pulsen ungefär den samma, så det var ett stort och härligt steg mot en allt bättre löpform! Coachen hörde av sig efter passet och undrade varför jag kört en extra 5:a… Han hade råkat skriva 2,2,5 km istället för 2×2,5km :) Men det gick ju bra ändå. Kommande vecka blir det dock rätt pass :) Hoppas snart kunna öka distansen också och köra 20-25 km pass varje vecka! Har kört med mina Hoka Tracer och de är sköna och snabba!

Fick spelat lite innebandy på jobbet också häromdagen och det var kul att testa låret på korta stopp och starter. Funkade bra det också, blåsorna på foten skvallrar dock om att det var ett tag sedan :) Men med det passet i bagaget hoppas jag kunna testa lite fotboll snart också. Ska bara ha tid till det…

Jag har även fått till riktigt bra cykelpass och simpass denna vecka! Så himla go känsla när det bara flyter på :)

Nedanstående bild visar årets bästa ögonblick! Vinsten i Kalmar såklart :) Den funkar bra som min mentala bild när man inte är sugen på något pass eller det känns lite extra tungt. Det och att jag hoppas förbättra min tid nästa år. Däremot väljer jag bort arrangören Ironman och testar Challenge istället.

EC6C7071-F972-4103-B8BA-3F37AAF5715E

2911, 2019

Post-racetankar

By |november 29th, 2019|Mikael Gottberg, Produkter, Träning|0 Comments

 

När prestationen i Oslo börjat sjunka in, allteftersom den mentala och kognitiva tröttheten släppt, kommer de mer analytiska tankarna igång. Vad gjorde jag bra? Vad kan jag göra bättre? Vad behöver jag kanske ta ett helt omtag kring?

När det gällde Skövde i somras var det övervägande punkter i de två sista kategorierna. Men ändå några positiva saker jag tog med mig. Denna gången slog pendeln över till det motsatta, mycket bra och få, om än några utvecklingspunkter.

Bra:
+ Tog med mig att fokusera mer på min egen löpning och mindre på vad de andra sysslar med.
+ Hade en rimlig målsättning utifrån att det funkade bra så länge under loppet.
+ Har fortsatt ett grymt tjockt pannben och fortsätter kriga hur mörkt det svarta hålet än blir.
+ Tog inte alls slut i benen så som i Skövde
+ Distansrekord med nästan 3 mil.
+ Lyckades hålla mig positiv och starkare än de negativa tankarna under 22 av 24 timmar.
Bonus: En plats i landslagsgruppen

Förbättringspotential:

o Jämnare tempo, hitta “marschtempot” tidigare. Det tog mig 4 h att hitta in i ett jämnt flyt i det planerade tempot denna gången. Det skapade en onödig mental stress och ett onödigt kroppsligt slitage.
o Hitta en ännu bättre balans avseende vätska och energi. Den höll bra i 7-8 h denna gången, målet måste alltid vara att det ska hålla, utan mängdjusteringar i 24, även om det målet kan vara en utopi. Även detta skapade en stress och ett slitage som blev kostsamt att hämta hem igen.
o Kriga på ännu hårdare inne i dipparna. Har efteråt en känsla av att jag kanske ändå tillät mig att gå lite för ofta eller lite för länge under mina dippar. Men genom att sköta de två ovanstående punkterna bättre kommer jag även kunna skjuta på dipparna. I Skövde kom den första efter 5-6 h, nu efter 9. Nästa gång ska där inte vara någon dipp de första 12 timmarna!

Helt omtag:

– Ingenting faktiskt. Det var inget som gick åt skogen denna gången, vissa saker kan, som ovan beskrivet, göras betydligt bättre. Men inga rejäla nitar denna gången, hade definitivt lärt mig av flera misstag jag gjorde inför och under loppet i Skövde.

Skärmklipp 2019-11-29 15.12.28
Tailwind Nutrition Rebuild Recovery är en toppenprodukt för ökad fysisk återhämtning. Dessutom helt vegansk.

Nu blir det någon veckas säsongsvila, med rejäl återhämtning för kropp och knopp, där planerna för 2020 ska smidas. Så drar jag igång löpträningen lätt igen i december och kör igång med den tunga grundträningen inför nästa säsong i januari 2020 =)

78577676_552846048608260_563539661020987392_n

TENS, Transkutan Elektrisk NervStimulering, är ett bra komplement till vila och lätt cirkulatorisk träning för att öka på återhämtningen efter denna typen av ansträngning. Man kan köra den såväl hög- som lågfrekvent för att stimulera två olika av kroppens egna smärthämmande system.

2811, 2019

Bislett 24h Challenge

By |november 28th, 2019|Mikael Gottberg, Produkter, Träning|0 Comments

 

76643690_1411736528993071_1676018112891191296_n

Jag åkte upp med min support, Annika, på fredag eftermiddag. På bussen diskuterades de sista detaljerna i supportschemat och energiplanen, men mycket annat också, så fram till Svinesund snackade vi iväg tiden snabbt. Därefter lite käk för att kunna fokusera helt på att ta oss till Bislett Stadion när vi var framme. Nästan först på plats bland supportborden och skönt att kunna välja plats fritt och få en ytterkantsplats med lite extra utrymme vid sidan av.

74506102_2525607121044048_667074778313523200_n

Därefter 1 km promenad till hotellet, checka in, gå igenom packningen och sen varva ner.
Sov ovanligt bra för att vara preloppnatt, men ändå ett par drömmar om att glömma sportdrycken, försova sig och missa starten osv som hör till.

Först en varm god dusch som avslutades iskall för att väcka kropp och knopp. God frukost bestående av yoghurt med fruktmüsli, kaffe och en fruktsmoothie innan det var dags att promenera tillbaka till Bislett Stadion.

78303108_460057158029794_3735894297887637504_n

Hämta nummerlapp, hälsa på Instagramkompisen Tobbe Gyllebring, Lisa och några nya ansikten som Annika kände men inte jag.

Fixa det sista, ett toabesök 10 min innan start och sen traska bort till starten. Snackar med Tobbe om att inte ryckas med i något galet tempo, jag har en viss föraning om att norske EM- och VM-löparen Bjørn Tore, som också har banrekordet i Bisletts katakomber, samt en britt, som löpte bra 2017 när jag var på plats som support, kommer dra upp tempot från start.

77113182_425526281718206_3717195728267771904_n

Pluggar in hörlurarna och drar igång musiken, vill hålla allt fokus på mig själv denna gången och helt stänga ute hur de andra springer, speciellt första halvan av loppet.

72486600_3444397268909971_4268026886002573312_n

Första varvet blir bra, sen två för snabba, därefter några onödigt långsamma. Svajar upp och ner för mycket i tempo, Annika säger åt mig att lugna mig flera gånger men då sänker jag med 10-15 s per varv istället för en lagom justering. Här jättesvårt att hitta marschtempo. Och sådär håller det på i en timme, två, tre.. Först efter fyra timmar hittar jag lugnet i att jag känner tempot och bara kan flyta i det utan att behöva justera upp eller ner.

Energi och vätska fungerar klockrent än så länge, två toapauser första 6 h är helt ok. Bra vätskebalans.

Nu dags för första “snuoperasjonen” och speakern för detta ytterst dramatiska moment när vi byter löpriktning. Såklart inte alls dramatiskt utan går supersmidigt.

Strax efter detta dyker Jörgen upp utefter banan, vad sjutton tänker jag! Han har åkt från Göteborg spontant för att heja fram mig!

Löpningen flyter på bra någon timme till, men efter 9 h ca kommer första dippen, går nästan ett helt varv, varvar gång och löpning 5-7 min därefter innan jag kommer igång igen. Bra, ingen långvarig dipp, max 15 min. Springer på bra igen. Men har noterat redan innan dippen, och trolig orsak till den, att jag både känt mig tom på energi och svettas oväntat mycket. Skruvar lite på energiintaget och vätskan. Det verkar hjälpa.

Snart kommer nästa överraskning, Branislav dyker upp! Vad fan! Gråter en skvätt! Han som ville med och supporta mig, men inte kunde, har åkt upp efter familjebestyr ändå!

Nöter på och känner mig ruggigt stark igen. Märker att jag varvar löpare som jag sett springa om mig flera gånger under de första timmarna nu.

72791325_722785574895732_99630704257662976_n

Strax dags för byte av löpriktning igen, Bjørn Tore kräks i en papperskorg, men fortsätter snart springa igen. Andra bryter, packar ihop och går hem nu. Känner mig stark!

Passerar 12 h och har sprungit drygt 12 mil, men fortfarande pigga och fräscha ben! Börjar dock störas mer och mer av att jag är varm, det vädras emellanåt och luften på banan är helt ok, så jag upplever det som att det snarare är min temperatur som ökar successivt. Får emellanåt blöt, kall trasa av Annika att torka av salt från ansikte och armar med men den kyler mig också bra. De gånger jag går på toa passar jag också på att spola hela huvudet under iskallt vatten i 10 s.

Efter 14-15 h börjar låren bli trötta. Det känns lite ett varv, lite mer nästa, ännu mer på det tredje. Beställer massage av Jörgen och Brane, de förbereder det till nästa varv och tillsammans med Annika lägger de mig ner med benen i högläge. 3-4 min massage med magnesiumolja och sen ut igen. Tar ett varv eller två att komma igång riktigt igen, men känner mig direkt stark! Plöjer på i två timmar nu, nya lårbesvär, ny massage. Nu ber jag om liniment också. Toppen! Får önskad effekt och jag kan rulla på grymt bra i ytterligare ett par timmar nu.

Minidippar kommer, men jag ignorerar dem. Krampnyp då och då, ibland i rumpan, ibland hamstrings, ibland quadriceps. Men det försvinner på ett varv eller två. Har svårt att få ner sportdrycken nu, byter ut den mot Cola. Jag ser nu att jag har klättrat upp till en 4:e plats (låg tydligen får jag veta efter loppet 20-22:a efter 5-6 h). Får höra av Brane att jag tar in som fasen på trean, har varvat honom ett par gånger de senaste timmarna. Lägger band på mig själv. 5 h kvar, för tidigt att jaga placeringar. Både jag och Brane säger i kör att jag inte ska öka, bara fortsätta som innan.

Här under natten får jag även hälsningar via speakern. Gråter en liten skvätt till när Still Breathing med Green Day spelas som en hälsning från min älskade Ida.

När någon grekisk låt kopplad till Spartathlon spelas är där en ungrare som ger ifrån sig ett par primalskrik innan han skriker “SPAAAARTAAAA”. Pratar med honom, han har tydligen försökt sig på loppet i år men tagits av cutoffen och är i Oslo enbart för att fixa kvaldistansen för att få söka till loppet igen.

Flera stycken skriksjunger med till You’ll Never Walk Alone. Jag och Annika sjunger och dansar till I’m Gonna Be med The Proclaimers.

Jens har önskar Snart Skiner Poseidon och jag sjunger med för full hals.

Gör allt för att hålla humöret uppe och styra bort negativa tankar nu. 21 h passerar. För första gången illamående på riktigt i loppet, får stanna och gå för att inte kräkas. När jag börjar blir jag både akut trött och svimfärdig. Tar mig vinglande fram till supportbordet. Får ta stöd mot en pelare, det bara snurrar, börjar pirra i armar och fingrar och känns som att benen ska vika sig under mig.

Annika gör vad hon kan för att prata mig igenom och ur detta svarta hål. Uppmanar mig att höja och fästa blicken, sen att jag kan bestämma mig att fortsätta, det är bara att göra det. Min hjärna håller inte med, men litar på hennes kunskap. Går nåt varv, oklart i mitt minne hur många. Får tillbaka huvudet, men illamåendet är kvar. Kör samma strategi som i Skövde, spring tre steg, gå tre och successivt öka.

Kommer igång igen, springer 20-30 min, pang igen i magen. Går på toa, det lättar. 20 min, pang igen. Nu måste vi göra nåt! Tänker kräkas, men blir varnad och avrådd. Istället drar grabbarna in mig i en kalldusch. På med långärmad tröja. Nu går jag mest. Börjar bli förbannad, benen är ju fräscha! Vill springa! Försöker, kräkkänsla igen. Fan.

Jaja, jag rör mig framåt. Att stanna finns inte på kartan. Pallplats och superresultat har glidit ur händerna, så nu är fokus bara på att slutföra, jämn ansträngning, inte krascha helt. Ökar på gångtakten. 30 min kvar.

Bestämmer mig för att jag SKA springa sista 20, hur jäveljobbigt det än må bli. Går, joggar, går, joggar. Börjar jogga konstant vid 09.40 igen. 6.30-tempo. Med 10 kvar känner jag att allt illamående är borta och tänker “äh vad fan, jag testar några snabbare varv som avslutning”. 5.40-tempo funkar igen. Ökar jag lite till hinner jag nog två hela varv. Kan öka ännu mer! Flyger fram. 4.40-tempo efter 23 h 54 min. Vevar igång publiken, speakern skriker att han älskar Sverige. Hinner två varv plus 318 m till innan slutsignalen går. Är glad att det är slut. Är glad att jag slutfört loppet. Är glad att jag gett allt jag har för dagen. Kramas med Annika, Jörgen, Brane och Tobbe, gratulerar honom till segern, han som innan loppet sagt att detta bara var ett testlopp springer in på ett svenskt årsbästa och klarar EM-kvalgränsen. Själv får jag veta att jag med knappt tre varvs marginal klarat gränsen för landslagsgruppen, det blev min bonus för att jag gav mig fan på att springa där på slutet trots att hjärnan försökte stoppa mig med alla till buds stående medel.

På fötterna: Hoka One One Rincon och Injinji strumpor.
Energi: Tailwind Nutrition, blandade gels, bananer, blåbärssoppa, blandat godis och Annikas olika häxbrygder

Tack till mina sponsorer
Unofficial: Hoka One One Sverige
Tailwind Nutrition Sweden
MultiTriathlon

Och ett sanslöst stort tack till min support och alla som stöttat hemifrån!

79020346_524301024820148_1378595660617482240_n

En sjätteplats på Sverigebästalistan för i år:

Skärmklipp 2019-11-28 14.49.05

2411, 2019

V 47

By |november 24th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Den ena bra träningsveckan avlöser den andra :) Skönt att vara igång på riktigt inför nästa års äventyr!

Denna veckas första träningsdag bestod av dubbla tröskelpass i löpning! 5km på förmiddagen och 2+2+5km på eftermiddagen. Jobbigt men kul. Är inte riktigt där jag varit tidigare (än), men snittade intervallerna på 4.08 och det är jag nöjd med. Pulsen var inte uppe på tröskel, så om bara benen kan komma igång ordentligt så hoppas jag vara tillbaka där snart! Blev lite stel i lår/knä (skadade).
Detta var på måndagen och under tisdagen simmade jag och i onsdags cyklade jag. Blev 2,5h kl 4.30 så man kunde få ihop den dagen :)  Därefter cykelintervaller i torsdags, och jag tror det var bra med tre löpfria dagar där. I fredags hade jag 10km feelinglöp och de gick på 41.20 utan nån känning alls. Ingen stelhet under eller efter och det var SÅ skönt! Blev negativ split också och den sista kilometern var den snabbaste. Detta trots att vinden var lite mer gynnsam första halvan. Bra för känsla och självförtroende.

78D56E9D-EE98-4009-8842-39C227BC76F0

Igår jobbade jag och hade träning på jobbet. Egentligen 15km löp men vågar inte riktigt köra på vårt hårda löpband, så tog crosstrainern. Hade bara pulszon 2 ändå.

Och idag var det dags för en av årets traditioner, nämligen 100x100m i bassängen! Min plan var bra och lagom fart genom hela passet och med det skulle alla 100:ingar ligga på under 1.30. Samtliga låg på 1.22-1.28, och jag körde 60st ”vanligt” och 40st med paddlar och dolme. Bra känsla, bara de sista tio som triceps dog på :) Under passet stöttade som vanligt Vitargo mig!

2011, 2019

Snart dags..

By |november 20th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

Nedtrappningen inför Oslo har pågått ett tag nu. Och som vanligt sker konstiga saker i kroppen när jag trappar ner träningen. Syftet ska ju vara att locka fram formtoppen, men initialt känner jag mig alltid bara tung i kroppen när jag minskar på volymen. Sen brukar det ge effekt väl på loppet, men den där känslan av att det spritter i benen och att man bara vill springa mer infinner sig sällan helt för mig när jag skruvar ner.

Däremot har jag sett tydliga fysiologiska fördelar, jag får, enligt sömntrackern i min klocka, mer sammanhängande djupsömn under denna perioden. Jag har även fått en tydlig sänkning av vilopulsen, från att ligga under perioder av högmängdsträning kring 47-49 ligger den nu konstant kring 41-43.

Energischemat är satt, detaljerna noga genomgångna med min support, finslipningen kör vi på plats dagen innan loppet. Så nu ska allt märkas upp och packas bara, sen bär det av på fredag.

Blogg1

När jag dragit ner på löpmängden har det blivit fler pass av alternativ träning, mest cykel och crosstrainer men också något styrkepass, som bör ingå i alla mina träningsblock under året, med varierande mängd och intensitet.

Blogg2

Jag kör mest “maxstyrka”, alltså tung belastning, men få repetitioner och lång vila mellan seten. Detta är enligt vetenskapen det bästa sättet att förebygga skador som löpare och få en stark och motståndskraftig löparkropp. Alltså att maximera styrkan i de befintliga muskleran, inte bygga mer muskelmassa, som löpare har man ingen fördel av större muskler som både väger mer, och därmed blir tyngre och mer energikrävande att förflytta framåt, och som kräver mer för att syresättas.

Men jag kör även en del löpspecifika övningar med större antal repetitioner, lägre vikt och mer hastighet i rörelsen, för att stärka framförallt höftpartiet och för att jobba bort de asymmetrier som ger mig känningar och obehag, vilket i förlängningen ju också kan ge skador.

1711, 2019

v. 46

By |november 17th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Denna vecka blev en riktigt bra träningsvecka. Jag känner mig riktigt stark i simningen och på cykeln och löpningen är på god väg. Det är kul att tänka tillbaka på framförallt sim och cykel ett par år. Simningen idag går verkligen betydligt fortare än då och cyklingen är verkligen inte alls lika jobbig som när jag började inomhusträningen. Dvs benen dör inte alls som innan. Nu vet man också lite vad som väntar och krävs och då hjälper motivationen självklart till.

Denna vecka har jag fått upp lite speed på löpningen också. I onsdags sprang jag 4×2 km och snittade dom på 3.53, 3.56, 3.58 och 3.54. Riktigt skönt! Och bra för mentaliteten! Igår hade jag 1 timme i pulszon 3, och efter uppvärmning fick jag till den på 4.23-tempo. Med nedjogg så blev det totalt 18km, längsta löpet sedan Kalmar :) Det var så härligt så jag nästan glömde bort stormen och ösregnet. Men bara nästan, jag var verkligen genomblöt. Eftersom det inte regnade när jag stack ut så tog jag inte den bästa jackan heller :) Men mina 2XU tights satt bra iaf!

thumbnail_IMG_3083

Sammanlagt blev det 10h träning fördelat på ett simpass på 4500m, 4,5h cykling, 41 km löp och 1h annan inneträning. Nästa vecka blir det lite mer faktiskt, och det ska naturligtvis bli kul :) Bland annat ska årets 10.000 meter simpass avverkas i form av 100x100m. Förhoppningsvis kan jag fortsätta på löpspåret också, låret är lite stelt just nu men det känns mest som lite ovana/träningsvärk. Har slarvat lite med rehab nu när det känts bra (klassiskt) så det är bara att ta tag i det igen!

1011, 2019

Intensiv vecka

By |november 10th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Har gått min sista vecka på min utbildning (jobbrelaterat), vilket har inneburit måndag till fredag “jobb” och det samt barnens alla aktiviteter gör att det blir lite extra intensivt :) Plus att man såklart vill hinna med sin egna träning också! Så som vanligt har det blivit några extra tidiga morgnar, men det är lugnt när man vet att det bara gäller så kort tid.

Efter Kullamannen hade jag lite ont i låret, men upplevde det absolut inte alls som tidigare. Det satt inte så djupt utan tror snarare det var träningsvärk faktiskt. I måndags hade jag cykling på schemat och det blev faktiskt på kvällen. Blev ett och annat extra stopp när barnen ropade, så ännu en anledning till att göra det på morgonen innan de är vakna :) Oavsett så kändes absolut ingenting i låret då.

I tisdags hade jag löpning, men valde crosstrainern då. Tänkte att det inte var helt fel efter som låret ömmade lite men den allra främsta anledningen var skoskavet jag drog upp på Kullamannen. Djupt köttsår som sitter riktigt dumt till, så det gjorde otroligt ont i varje steg.

I onsdags gick det tack och lov att springa. Gjorde fortfarande ont i skavet, men man ju inte gnälla på nåt sånt tramsigt liksom :) Men att springa var absolut inga problem. Ingen smärta, men däremot lite stelhet i knäet. Samma på torsdagen när jag sprang. Men viktigaste var att det var smärtfritt!

En vilodag i fredags och “bara” cykling igår så var jag redo för löpning idag igen. Hade först ett simpass på förmiddagen som gick riktigt bra! Skönt att simningen fortsätter kännas bra! Sen var det dags för 3x3km, det var verkligen otroligt länge sedan jag sprang något sådant pass. Saknar lite löpkänsla och är självklart inte nere på de tider jag var i somras, men nu kände jag mig för första gången på 3 månader 100% skadefri! Ingen stelhet eller något. Sen var det riktigt gott att springa i shorts också :)

thumbnail_IMG_3035

Här har jag på mig badmössa från 2XU, otrolig skön. Känns inte som man har någon på sig! Vill också passa på att tipsa om deras kompressionströja som jag brukar springa i. Sitter tight och bra utan att hindra armföringen i löpningen.

611, 2019

Kombinera egen träning med coaching

By |november 6th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

Något jag gör, och finner utvecklande för min egen träning, är att coacha andra löpare.

URP-logo

I min utbildning till Fysioterapeut har jag fått med mig mycket kunskap kring kroppens arbetsfysiologi, processer och träningslära. Detta har jag haft mycket nytta av för min egen träning men insåg ganska snabbt att jag även kan använda för att hjälpa andra att få till en strukturerad och balanserad träning med god utveckling och låg skadefrekvens.

75250886_2684730031570532_1394554504958967808_n

 

Att coacha andra pressar mig att tänka till, att vända och vrida på träningsupplägg, idéer om återhämtningstid, vikten av alternativ träning och så vidare. Saker som jag ju redan har bra kunskap om som sagt, men som i den egna träningen lätt förbises när man bara kör på, man blir hemmablind helt enkelt. Genom att bygga träningsuppläggen individuellt från vecka till vecka för mina kunder får de såklart den bästa produkten, men även jag de bästa tankeställarna kring min egen balans. Flera gånger när jag suttit med kundernas program har jag insett att jag nu säger en sak, men själv gjort en annan. Och naturligtvis är det skillnad på person och person, på nybörjare och elitmotionär till exempel. Men grundprinciperna för en hållbar och skadefri träning förblir ändå till stor del desamma.

75233639_827491134349767_1589992829940137984_n

 

Utöver att se att den egna träningen bär frukt i form av fysiologiska mätvärden och resultat på olika lopp så ger recensioner som dessa ytterligare en dimension till den personliga utvecklingen. De ger råg i ryggen och under vägens gång fram till detta har det såklart förekommit en dialog med mycket frågor och funderingar och ibland även konstruktiv kritik, som ju om något utvecklar och formar en till en än bättre coach och därigenom även löpare!

311, 2019

Kullamannen 2019

By |november 3rd, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

 

Efter ett smärtfritt löppass i mitten av veckan valde jag att ställa mig på startlinjen på Kullamannen. Detta är 3:e året jag springer och jag var väldigt väldigt glad att kunna genomföra det! Ett otroligt roligt och fint lopp och för mig dessutom en chans att springa terräng :) De senaste åren har jag kört dubbeldöden (44km) men i år körde jag svart bana (13km) istället. Med facit i hand ett bra val.

Starten gick kl 9.00 och jag försökte hitta ett ganska högt tempo utan att gå ut alldeles för hårt. Tog omedelbart ledningen och hittade några grabbar att hänga på. Matade på så gott jag kunde hela loppet, helt smärtfritt och med ganska bra löpkänsla. Som alltid tufft i backarna när man inte är van, men jag kände mig stark. Fegade lite nedför, det var otroligt halt i leran. Men hade bra grepp iaf med mina Salomon S-lab. Gick i mål som förste dam, med endast tre herrar framför mig och vinstmarginalen blev hela 4,5 min. Största vinsten var att kunna springa och det smärtfritt, men det var ju såklart riktigt kul att vinna också! Blev bara en vurpa tack och lov :)

thumbnail_IMG_2975

thumbnail_IMG_2974

Blir troligtvis inte fler lopp i år, så det var kul att avrunda med vinst. Har vunnit 9 av 10 lopp i år :) Det andra var en 3:e plats på EM i Ironman 70.3. Ett riktigt toppår! Nu blir det fokus på vinterträning till ännu en fulldistans nästa år. Blir dock inte Ironman utan Challenge Roth, ett av världens största triathlonlopp och ett lopp “man måste göra”. Ser jag fram emot!

2910, 2019

Formen

By |oktober 29th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

Så hur är formen inför Oslo då? Den frågan är tudelad. Inte svaret, för svaret är att den är god. Men frågan, den vill jag problematisera. Det är så lätt att hänga upp sig på prestationsmässiga resultat och rent fysiska mätvärden inför ett lopp. Inför kortare lopp har det såklart stor inverkan, men inför dessa långa utmaningar är det bara en del. Den andra delen av frågeställningen borde då istället vara hur är balansen för dig?

För att prestera bra på ett ultralopp, särskilt om det handlar om 12 h eller mer, bygger till lika stor del mental balans som på rent fysisk prestationsförmåga. Jag kan själv se att det där blev ett av snedstegen inför Skövde i somras, jag var så fokuserad på att få in tillräckligt med löpta timmar och kilometrar att jag inte riktigt stannade upp och tänkte efter vad det gav kroppen i form av stress. All träning stressar kroppen. Löpning är en toppenbra stresshanteringsmodell, men man måste ha med sig att löpningen också lokalt och för stunden tillför kroppen mer stress, särskilt långa och/eller hårda pass. Har man då redan hög stressnivå av andra orsaker kan det slå över och ge en förlängd återhämtningstid. Detta är superviktigt att ha i åtanke och balansera sin träning utifrån.

Via den något långa utläggningen så kommer då svaret på den andra frågan: Ja jag är i god balans och har relativt låg stressnivå i livet just nu. Särskilt i jämförelse med vad som var fallet i uppladdningen mot Skövde. Jag hoppas att detta kan vara det som ger resultat denna gången. Jag tränar för säkerhets skull också något lugnare nu, grunden är ändå redan lagd.Skärmklipp 2019-10-29 21.20.13
Hårda pass som detta är bra för variationen och utvecklingen av den fysiska prestationsförmågan. Men måste vägas in väl i träningscykeln utifrån all övrig stress i livet.

Skärmklipp 2019-10-29 21.20.43
Morgonrundor som denna är mer avkopplande och tillför mindre stress.

2810, 2019

Mer alternativt

By |oktober 28th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

De senaste veckorna har jag även fått till mer alternativ träning. Detta mycket tack vare min praktikplats genom utbildningen till Fysioterapeut. Jag har varit i fem veckor på Hälsa i Kubik, en kombinerad mottagning inom Vårdval Rehab och privat träningscenter. Där har jag fått delta i och hålla diverse gruppträning med fokus på styrka, balans och core bl.a. vilket såklart även varit bra för egen del.

När jag snart, knappt två veckor kvar av mängdträningen, drar ner på mängden löpning inför Oslo är min tanke att hålla uppe och till och med öka den alternativa träningen istället. Fokus på funktionell bålstabilitet mycket nu för att stå emot så länge som möjligt genom tröttheten i ett 24 timmarslopp.

Skärmklipp 2019-10-28 12.31.08
Tung styrketräning i vintras/våras för att bygga styrka. Nu mer funktionell styrketräning.

I Oktober slängde jag in en halvmara för att få ett hårt kvalitetspass med fullservice. Dagsformen fanns där inte för att springa riktigt fort och utmana 1:20-gränsen eller för att slå PB, men krigade på bra trots tidiga magbesvär och sprang min tredje snabbaste tid på distansen i alla fall. Riktigt bra kvalitetspass som gav en rejäl formhöjning de kommande veckorna!

Skärmklipp 2019-10-28 12.28.23
En bit in på andra milen under halvmaran i Göteborg i mitten av oktober.

Skärmklipp 2019-10-28 12.25.52

Jag tog mig även an att bryta en annan barriär jag haft, att springa på löpband. Jag har haft så svårt för det mentalt, men fördelarna kan vara många när man vill jobba på med ett jämnt tempo t.ex. så jag bestämde mig för att genomföra ett 7 x 1000 m pass på bandet i samma tempo jag hade planerat att köra utomhus och det funkade. Det var första gången jag slutförde ett planerat intervallpass på bandet. Tidigare gånger har jag alltid avbrutit efter 1-2 intervaller och gått från gymmet och slutfört passet utomhus med mer varierande tempo och kvalitet.

2710, 2019

Två steg fram, ett steg bak

By |oktober 27th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

 

Ja när det kommer till status på löpningen så säger rubriken en del. Jag kom igång med löpningen så smått för ett litet tag sedan och det kändes bra. Varvade löpning med crosstrainer för att försöka vara smart och det tror jag just att det var. Men så när jag körde ett intervallpass så blev det på ett väldigt hårt löpband och efter det fick jag småkänningar igen. Inte alls som innan, men det kändes som ett litet steg bakåt. Vilket var lite trist då jag bara några dagar innan sprang 9km ute (äntligen!) i ett 4.27-tempo utan att det kändes ansträngande överhuvudtaget! Ett litet sidospår här är att jag verkligen gillar mina Salming Greyhound, och mer och mer för var gång jag använder dem. Men tillbaka till passet: ändå skönt att få bekräftat att crosstrainern gjort sitt så man inte tappat allt liksom.

Efter att det uppstod lite känningar igen så gick jag 100% tillbaka till crosstrainern. Efter behandling av låret i kombination med icke-löpning så kändes det bra igen och efter några dagar testade jag några av mina intervaller på löpband. Ett bra och mjukt sådant :) Hade backintervaller så det gynnade också lite. Och då kändes det bra! De senaste dagarna har jag haft minimalt med känningar och idag ingenting alls. Men valde ändå crosstrainern på dagens löppass, vill som sagt försöka vara lite smart och så vill jag framförallt kunna starta på Kullamannen på lördag!

Sim och cykel har jag gjort på som vanligt och där känner jag mig stark! Har lite roliga tävlingar att träna till nästa år så jag är väldigt motiverad :)

dgfhjf

Vädret är väldigt varierande här nu, sol ibland och ösregn ibland. Men fortfarande en del plusgrader, så på min 9 km tur häromveckan hade jag kortbyxor! Men när man som på bilden ovan står och leder SwedenRunners kan det vara tacksamt att ha en bra jacka. Så vill varmt rekommendera denna vindjacka från Craft.

2710, 2019

Fokusera om

By |oktober 27th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

En viktig del jag tog med mig efter loppet i Skövde var att lära mig av det loppet och misstagen, istället för att bli rädd för konceptet och för att drabbas av Rhabdo igen.

Jag bestämde mig rätt tidigt att jag skulle göra ett nytt försök när kroppen kändes redo, det var ett viktigt statement för att vilja kämpa vidare med löpningen. Löpningen finns där alltid som en stressmedicin för mig, men den delen som handlar om att satsa mot längre distanser och snabbare löpning är något annat. Den kräver tålamod, planering och dedikation.

Jag gillar det, jag känner att jag hittat något som driver mig framåt på många plan i livet genom den struktur som löpningen ger mig i vardagen men också de sociala och professionella kontakter jag skapat genom löpningen.

Skärmklipp 2019-10-26 22.03.24

Något som gett mig en extra boost i träningen de senaste 1,5 åren är träningen med min klubb, Majornas IK. Måndagspassen består oftast av intervaller där jag inte hade lyckats pressa mig till att springa med samma kvalitet och ta ut mig på samma sätt om jag försökte detta på egen hand.

Skärmklipp 2019-10-26 22.04.45

Här är det lätt att känna peppen och draghjälpen av många andra duktiga löpare och alla har någon att sparra med oavsett distans eller tid på intervallerna.

Sen är det såklart inte stenhårda intervaller som bygger upp en duktig och hållbar 24 timmars-löpare, men den träningen ger utveckling på syreupptagningen, VO2max, samt ger en tydlig variation jämfört med de långa, lugnare passen som är mer specifika inför ett ultralopp. Att träna alltför enformigt under lång tid blir slitsamt och inte särskilt utvecklande, även om det är strikt lugnt tempo.

Men nu har jag skippat dessa hårdare passen under några veckor och istället fokuserat på att hitta lugn och avslappnad löpning i mitt planerade 24 timmarstempo. Att bli så avslappnad och löpekonomisk som möjligt i detta tempo. Detta efter att jag fick tag i en startplats till Bislett 24 timmars i Oslo i november. Detta blir mitt nästa försök =)

Skärmklipp 2019-10-27 12.43.39

2610, 2019

Uppbyggnaden

By |oktober 26th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

Efter kraschen började uppbyggnaden igen. Jag hade nu bestämt mig för att göra det lugnt. Inte stressa fram någonting, inte planera för hårt och för mycket utan att just låta kroppen styra hur mycket jag orkade träna de första veckorna.

Det tog ett par veckor innan jag kunde träna på en nivå jag var någorlunda van vid igen. Det var så tydligt en torsdag när jag skulle hålla ett träningspass för Sweden Runners och jag kände mig trött och sliten i benen, dittills den veckan hade jag sprungit 29 km. Under mina normala mängdveckor har jag kunnat göra 8-10 mil på samma antal dagar. Där slogs jag av att det faktiskt bara är att låta kroppen styra, det går inte att slå sig igenom sviterna av Rhabdomyolys om man vill kunna fortsätta springa på ett hållbart vis. Det blev väl 4-5 mil totalt den veckan.

73472562_1408855579278794_6277368296815722496_n

Distansen vecka för vecka sedan omstarten i augusti

Från den veckan har jag kunnat öka lite grann för varje vecka som gått och till slut kommit upp i den mängd jag körde innan Skövde. Med en brasklapp! Jag kör inte lika hårt nu. Jag körde väldigt mycket backträning med ganska slitsam intensitet där i juni-juli som jag tror till viss del brände ut mina lår inför Riksmästerskapet och var en av många bäckar små till att det gick som det gjorde.

Jag har nu istället fokuserat på att tydligt variera min träning. Väldigt lugna distanspass varvat med ganska hårda intervaller och tröskelpass, dessa la jag dock inte in direkt utan någon gång i mitten på september först. Jag väntade också ett ganska bra tag med att lägga in långa långpass igen.

Skärmklipp 2019-10-26 22.05.53

Strava Fitness & Freshness. Där har utvecklingskurvan gått stadigt uppåt de senaste månaderna.

Jag har även tagit hjälp av en funktion i Strava, Fitness & Freshness, just för att hålla koll mer på hur jag belastar kroppen. Där jag försöker balansera väl och lägga in extra vila om variabeln “Fatigue” drar iväg i förhållande till “Fitness” vilket genererar en kraftigt negativ siffra under “Form”. Just idag ligger den istället på plus efter en vilodag efter de senaste fem dagarnas 150 km, där samtliga varit mycket lugna. Varför får du läsa i nästa blogginlägg…

2010, 2019

VM-guld 2016

By |oktober 20th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Minnen som dyker upp på sociala medier kan verkligen ta en tillbaka till härliga tider! Häromdagen är det exakt 3 år sedan jag vann ett guld i hinderbane-VM i min åldersgrupp 30-34. Ett fantastiskt minne på alla sätt och ett lopp jag aldrig kommer glömma. Loppet som liksom blev onödigt spännande…

Loppet bestod av 15km löp i Blue Mountain i Kanada, en härlig miljö men också tuff bana då vi sprang i en skidbacke…

När starten gick tog jag ganska omgående ledningen. Efter 10km var vi högst uppe på toppen och dessvärre missade jag onödigt på ett hinder där. Då hamnar man direkt i retry-banan och där var väldigt lång kö då en del andra åldersgrupper startat innan oss. Frågade om jag fick tränga mig lite eftersom att jag trots allt ledde, men ingen ville vara så vänlig tyvärr. Fick snällt ställa mig i kön och efter 10 min(!) kom tjejen som låg tvåa. Jag hade alltså haft en otroligt stor ledning! Hon klarade hindret och efter ytterligare fem minuter var jag igenom. Tänkte först att ett silver är ju bra, men ganska omgående så kom tanken att jag hade ju faktiskt en ledning på 10 min efter 10km, då är fan inte 5min på 5km omöjligt! Sprang för allt jag hade, tänkte inte vid hindren utan bara gjorde dom. Mindre än 1km kvar när jag såg förste tjej! Kom om henne i sista uppförbacken och sen var det fullt ös in mot mål samtidigt som jag var tvungen att klara de sista hinderna. I mål endast några sekunder före tvåan, som världsmästare! En upplevelse jag värderar otroligt högt!
EB0B814F-F2D7-47CD-9FD2-5EED4BD92CA9

D62528B5-1134-49B5-A643-9931B745E1C0

trött på väg över mållinjen