0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Blogg.multitriathlon.se - Multisport, rullskidor & triathlon

blogg.multitriathlon.se

2210, 2018

Skidpremiär och Hoka skor!

By |oktober 22nd, 2018|Sweden runners|0 Comments

 

Sweden Runners Hoka One OneVi och en del av Sweden Runners blev inbjudna av Hoka One One till skidpremiärhelgen den 12 – 14 oktober på Idre Fjäll som SkiStart arrangerade tillsammans med just Idre Fjäll. En fantastisk helg för alla som åker och för dom som är nyfikna på längdåkning att komma och testa på utrustningar från dom största skidleverantörerna som Fischer, Atomic och Salomon. Och det som är perfekt med just Idre Fjäll är att även om inte hela familjen, vännerna eller kollegorna är intresserade av just längdåkning så finns det väldigt mycket annat roligt att hitta på som cykla MTB, Höghöjdsbana för alla åldrar, springa på fjället och mycket mer!

Och som jag skrev ovan så blev vi medbjudna av Hoka One One som hade med sig ett helt gäng provskor att testa. Det är ju riktigt fint att ge sig ut på fjället på en löptur under hösten med alla sina färger. Och det gäller att passa på nu innan snön kommer. Men denna helgen fick vi ju faktiskt båda delar, både snö i längdspåren och ett snöfritt fjäll med magisk löpning!

Det var ju ovanligt varmt denna helgen och det slogs värmerekord på flera ställen i Sverige. Vilket gjorde att en hel del valde att efter längdåkningen också ta en löptur och prova på Hoka skorna. Det var lite surrealistiskt på söndagen när folk swooshade förbi på skidorna och termometern visade +22 grader!

Detta är en helg som vi varmt kan rekommendera er att åka till nästa år. Riktigt bra arrangerat av SkiStart och Idre Fjäll. Framförallt så fastna vi för att det var så mycket mer än längdåkning. Det fanns så mycket man kunde prova och klämma som en massa olika pannlampor, träningskläder, produkter som The Skin Agent som skyddar mot skav och mycket annat.
Det var riktigt roligt så stort tack Hoka One One och SkiStart för att vi och Sweden Runners fick vara med denna helg!

/ Marcus Sweden Runners

Längdpremiär Sweden Runners

406, 2018

Sverige på fötter

By |juni 4th, 2018|Sweden runners|0 Comments

 

Förra torsdagen den 31/5 så var Sweden Runners med och bidrog i manifestationen Sverige på fötter för att fira allt det suveräna med att röra på sig. Det är Svensk Friidrott som står som arrangörer och vi i Sweden Runners var snabba med att säga Ja när vi fick frågan om vi kunde tänka oss att styra upp ett arrangemang.

11:30 var vi ett gäng i Älvdalen som sågs för att tillsammans röra på oss under lunchen och det var var fantastiskt roligt att det var ett gäng som dök upp, så att det inte bara blev jag och Marcus.

I den fantastiska sommar värmen studsa jag fram i min sommar blåa löparkjol från Salomon, mina sommar blåa löparskor från Hoka One One, Sverige på fötter T-shirten ifrån Craft, håret uppsatt i tofsar och med ballonger i handen……. Kan det blir mer somrigt än så?

Bra jobbat till alla som kom och alla som rörde på sig på eget håll!!

/Petra Sweden Runners

34348123_10156274404200330_3921289387307958272_n

305, 2018

Löparkalaset

By |maj 3rd, 2018|Sweden runners|0 Comments

 

Äntligen är det barmark även för oss här uppe i Dalarna och nu kan man börja bege sig ut på stigarna i skogen för lite härlig löpning! Och med barmarken och våren så kommer ju alla loppen som ska springas och arrangeras. Det är en riktigt rolig tid vi har framför oss nu!

Vi själv i Sweden Runners kommer nu i maj att arrangera Löparkalaset nere i Trelleborg den 11 – 12 maj där det kommer att erbjudas olika distanser och tidlopp. Målet är att det ska finnas ett lopp för alla och det kommer att erbjudas ett lopp för barnen, 5 km, 10 km, 3-timmars och 6-timmars. Förhoppningsvis så finns det ett lopp som passar just dig!

Det är första året vi arrangerar Löparkalaset och vi ser väldigt mycket fram emot det och om allt går som det ska så är vårt mål att kunna bygga ut Löparkalaset successivt framöver och kunna erbjuda fler och längre distanser inför kommande år!

Precis som alla andra lopp så är också Löparkalaset beroende av sponsorer och tex i år så är MultiTriathlon med och bidrar med goodiebags/startpåsar som kommer att delas ut till deltagarna på 3-timmars och 6-timmars. Hoka One One är med och bidrar med skor som kommer att lottas ut bland alla deltagarna under Löparkalaset!

Så passa på att anmäla er och vi ser fram emot att träffa er under Löparkalaset!

1803, 2018

Nattvasan del 2

By |mars 18th, 2018|Sweden runners|0 Comments

 

Min plan med att jag skulle dela med mig av en liten racerapport redan dagen efter min del 1 av Nattvasan gick inte riktigt så bra. Men nu sex dagar senare gör jag ett försök. En sak jag vet nu lite mer än en vecka sen kvällen/natten i Fäders spår är att jag kommer att åka nåt av vasaloppen nästa år också. Tror faktiskt att det blir så att jag ska försöka ge mig på vasaloppet och det betyder ju att det är dags att börja träna på den klassiska åkningen. Med tanke på vintern vi har och att vi väntar mer snö så skulle man ju kanske ta tag i detta redan nu!

Jaja men tillbaks till startfållan och till starten av Nattvasan. Lite nervös känsla när starten väl gick och det enda jag tänkte på var att inte försöka klanta till det och vurpa det första man gör. Väl framme vid den klassiska vasaloppsbacken så blev det helt stopp precis som under vasaloppet bara det att på nattvasan är det ju fristil och det blir nog lite stökigare i kön på vägen upp. Iallafall så hörde jag det från flera stycken att det “var värre än vasaloppet”. Men vad vet jag mitt enda fokus låg på att försöka rädda utrustningen och att komma upp från backen med hela stavar. Plus att nu börja tävlingsdjävulen vakna till liv när jag såg på klockan vilken tid detta tog. Konstigt det där, jag hade ju sagt både till mig själv och Simon att vi bara skulle ta det lugnt och inte stressa. Väl uppe på krönet så gick det äntligen att börja åka lite skidor och jag och Simon hade en fantastisk sträcka fram till Smågan när vi lätt plocka ett par hundra placeringar. Och aldrig så har skidåkningen känts så lätt för mig, helt fantastisk känsla med ett par fantastiska Salomon S-lab carbon skate under fötterna! Jag kunde äntligen slappna av och jag hade ett helt fantastiskt glid!

Att skidåkningen helt plötsligt kändes “lätt” och avslappnad för mig gjorde att tävlingsdjävulen vakna än mer till liv och vi insåg ganska snabbt att det ju fanns stora möjligheter att slå min UV90 tid samt att försöka komma under 8 timmar. Fram till Mångsbodarna så gick allt som en dans, jag var självklart lite stressad i stationen som vanligt men Petra var där och lugna ner mig lite och gav mig en korv med bröd. Gött! Nu var det dags för den första riktiga utförsåkningen som jag varit lite halvt livrädd för men det visa ju sig att det var inte alls så farligt som jag trott utan i själva verket så var det ju väldigt enkel och behaglig åkning innan stigningen upp mot Risberg starta. Och ja den där stigningen mot Risberg, jag är inte alls glad för den. Tycker inte om den alls och i princip det enda jag tänkte på var att “aldrig att jag kommer springa uppför denna stigningen igen”. Men jag vet att det är en lögn, jag kommer ju stå i den där startfållan i augusti igen och starta på UV90.

Egentligen så var det ingen riktig dipp upp emot Risberg det är väl mer tanken att det är väldigt långt kvar till Mora som gör det lite halvt jobbigt. Och ja den där Risbergsbacken där alla kör omkull var ju faktiskt inte så farlig, visst jag våga inte stå på utan ploga mig ner men ja det var inte som jag trott. Vidare mot Evertsberg och här fick vi faktiskt en liten dipp båda två i backarna upp till Evertsberg. Men fortfarande ingen sån där riktig ultralöpnings dipp som man så härligt ibland kan få. Evertsberg och det börja bli kallt nu och den kommande utförsåkningen gjorde det inte bättre. Här frös både jag och Simon ordentligt och speciellt om fingrarna. Tog det klocka beslutet att stanna och försöka få lite värme i fingrarna och ett byte av vantar.

Mot Oxberg och Lundbäcksbackarna som automatisk gjorde att värmen kom tillbaka. Och den lilla dippen innan Evertsberg fanns det inga spår kvar av nu. Oxberg avverka vi snabbt och nu vet man om att den värsta sträckan är gjord och man börjar drömma lite extra om målgången i Mora. Även om det är hyfsat enkel åkning nu så gillar jag inte alls sträckan mellan Oxberg – Hökberg. En lång kuperad raksträcka där man inte får flyt i åkningen som avslutas med ännu en liten klättring upp emot Hökberg. Men väl i Hökberg så är det inga konstigheter kvar när man står på skidorna. I löparskorna brukar det ju kännas fruktansvärt här :)!!! Nu är det enkel åkning hela vägen till Eldris och Mora och nu hägrade verkligen Mora och Simon börja dra upp tempot.

Passerade Eldris och nu så var det en ensam siffra på kilometerskyltarna vilket är helt underbart när det börjar. Känslan när man väl når Mora parken och när man når skylten där det står 1Km kvar till Mora är obeskrivlig. Och känslan när man väl ser vasaportalen är nåt som man bör uppleva. Tillsammans korsa vi mållinjen med händerna mot skyn och det är ju så fruktansvärt skönt att korsa den mållinjen och vilken underbar känsla av att göra det tillsammans med en lagkamrat som man åkt tillsammans med i nio mil!

Nattvasan är en riktigt upplevelse med alla eldar och facklor längs vägen och en stor eloge till alla dessa fantastiska människor som står ute hela kvällen/natten och hejar fram alla oss skidåkare i spåren. Ni är fantastiska!!!

/Marcus

Nattvasan Sweden Runners

403, 2018

Nattvasan del 1

By |mars 4th, 2018|Sweden runners|0 Comments

 

Sweden Runners Nattvasa

Hade ni frågat mig (Marcus) för två veckor sen om jag skulle åka nåt av Vasaloppen i år så hade jag nog bara skrattat och svarat att det lär inte hända. Och om jag ska åka så är det absolut tidigast nästa år. Och ärligt talat så har mina tankar gått så hela vintern. Visst har jag åkt en del skidor denna vinter men inga mängder och för två veckor sen så hade jag väl avverkat ca 20 mil totalt på längdskidor varav fyra av dom milen åktes förra säsongen. Men förra fredagen så åkte vi in och kollade på Kortvasan och när jag såg alla dessa fantastiska prestationer från alla skidåkare och när dom passerade Vasaportalen i Mora så började min hjärna komma på andra tankar. Jag vet ju hur fantastiskt det är att gå i mål i Mora. Jag har gjort det två gånger på Ultravasan 90 och det är faktiskt dom enda två gångerna jag har fällt glädjetårar efter ett lopp. Det är en helt fantastisk känsla som bör upplevas.

Så min hjärna kom på andra tankar och snabbt skickades det iväg ett meddelande till en kompis i Älvdalen med frågan ska vi åka Nattvasan? Man måste åka som lag om två på Nattvasan och anledningen till att jag väljer att åka Nattvasan är för att jag åker/kör skate och Nattvasan är det enda fristilsloppet under vasaveckan. Hur säger man? Åker eller kör man skate? Hmm så mycket vet jag om skidåkning. I vilket fall som helst så fick jag ganska snabbt ett svar i form av ett JA!

Alltså en vecka kvar till start så det blev till att ut och mata några extra mil på lördagen och ett långpass på söndagen. Mil som jag tror blev väldigt nyttiga för mig för det var under dessa två dagar som jag började faktiskt känna mig riktigt bekväm på skidorna och kunde åka mer avslappnat. Blev ett par till korta pass nu dagarna innan start varav ett sluta med ett paniksamtal till en vallaexpert då jag helt plötsligt insåg att kylan gjorde snön extremt kärv så det kändes som att jag åkte med klister under skidorna.

Så med några extra mil på skidorna och lite vallahjälp så stod vi där tillsammans som team Sweden Runners i startfållan i fredags kväll redo för ett riktigt äventyr där jag/vi inte hade en aning om hur det skulle sluta. Både jag och Simon min lagkamrat var båda debutanter i skidlopp vilket gjorde det lite mer spännande. Och vilken känsla att stå i den startfållan när dom ber alla att släcka pannlamporna för att sedan 50 sek innan start be alla att tända upp lamporna igen. Jag tyckte det var riktigt mäktigt när jag stod i startfållan men det måste vara ännu mäktigare att få se det på avstånd som åskådare.

50 sekunder till start och nu känner jag att detta blogginlägg kommer bli riktigt långt om jag ska dela med mig av en liten racerapport också plus att jag börjar bli lite trött i ögonen, har fortfarande lite sviter kvar sen i fredagsnatt :)! Så försöker ta tag i detta imorgon igen så att jag kan dela med mig av loppet!

Ha en trevlig kväll!
/Marcus

2102, 2018

Två års lidande är förhoppningsvis på väg mot sitt slut

By |februari 21st, 2018|Sweden runners|0 Comments

 

Sweden Runners bloggKroniskt kompartmentsyndrom i höger underben
Det hela började april 2015 då jag började få rejäl mjölksyra i underbenet bara efter ett par minuters aktivitet och foten domnade av oftare och oftare och det kändes som att springa på en veckad strumpa och en fotsula som kändes rund, svårt att beskriva men det är rätt läskigt att springa på en avdomnad fot. Jag trodde att det var något tillfälligt men efter Kullamannen i april 2015 förstod jag att något var riktigt fel. Där blev det totalstopp i underbenet bara ett par minuter efter start och jag fick släpa benet efter mig och det konstiga var att efter en liten stunds vila var jag helt återställd och kunde springa obehindrat igen i ett par minuter, men sedan upprepade det hela sig om och om igen i 3 timmar.

Jag kontaktade IKlinik i Malmö som är specialiserade på idrottsskador och de misstänkte väldigt snabbt att det var ett kroniskt kompartment jag dragit på mig. Jag fick stötvågsbehandling och akupunktur men tyvärr hjälpte det inte. Jag körde lite rehab övningar men tappade motivationen när jag kände att det inte gav mig någon bättring. Optimistisk som jag är så anmälde jag mig trots allt till en del lopp som jag led mig igenom men jag måste ändå säga att jag lärt mig massor om mig själv under denna tiden och det är ATT DET ÄR INTE TIDEN SOM RÄKNAS UTAN UPPLEVELSEN för så har det verkligen varit för mig, jag har fått släpa mitt ben, stå still och vila, gått stora delar av de lopp jag varit med i de senaste 2 åren men jag har ändå velat vara med för upplevelsen, få vara delaktig, få träffa alla härliga löpare och få vara en del av stämningen och få ta del av upplevelsen.

Sommaren 2016 flyttade vi till Dalarna och jag bestämde mig då för att kontakta en läkare för att få hjälp då jag nu insåg att det inte bara var löpningen som blev lidandes utan all aktivitet där underbenet fick vara aktivt tex gå uppför, cykla, gruppträningspass, skidåkning osv….

Jag fick träffa en läkare på vårdcentralen i Älvdalen i Juli 2016 som remitterade mig till ortopeden i Mora som även han misstänkte kroniskt kompartment men då jag in i det sista önska att slippa operation så fick jag en MR röntgen för att säkerställa att det inte var ett igensatt kärl i benet jag hade. Än en gång valde jag att avvakta med operationen då jag hoppades in i det sista att detta skulle gå över.

Oktober 2017 ringer jag upp min läkare på ortopeden i Mora och berättar att inget är förbättrat men att jag hört om en tryckmätning man kan göra för att mäta trycket i benet. Han förespråka inte tryckmätning då han menade på att det inte kan ge några pålitliga resultat och remittera mig till en specialist på ortopeden i Falun istället. Nu närmar vi oss ett slut :)

30 Januari 2018 får jag träffa denna fantastiska läkare, han konstaterade rätt snabbt att det rörde sig om ett misstänkt kroniskt kompartment och allt han sa var exakt som jag kände. Han berätta även om hur operationen skulle gå till vilket gav mig en helt annan bild än vad jag målat upp under dessa åren. Jag trodde att det skulle vara väldigt stort ingrepp och lång rehab men det visa sig att det är mindre snitt och att så snart jag tagit stygnen så får jag och bör jag börja träna igen :)

Så vad är Kroniskt kompartment? Här kommer en enklare förklaring

Fascian är den bindvävshinna som muskelbukarna ligger paketerade inuti. Fascian är ingen eftergivlig vävnad och det finns därmed en gräns för hur mycket utrymme det finns för volymökning.  

I underbenet finns det fyra olika muskelfack (kompartment). Ett främre, ett på utsidan av underbenet och två baktill (ett ytligt och ett djup)

När muskelbukarna blir för stora för sin hinna så blir symtomen en tilltagande smärta vid aktivitet där muskelfacket är ordentligt spänt och man får påverkan på känsel och kraft. Det blir svårt att använda muskeln normalt på grund av det ökade trycket inne i muskelfacket och cirkulationen blir sämre. Kärlen kläms åt och syretillförseln till vävnaden minskar.

Sweden Runners blogg

Ny opererad och nyvaken

Efter det besöket var jag helt övertygad om vad jag ville och det var att operera mig!

Väntetiden skulle vara upp till 6 månader vilket känns tungt när man bestämt sig samt när jag vet hur mycket aktiviteter jag ska vara med på i vår och sommar så efter några samtal om att jag gärna kommer om det dyker upp ett återbud så blir jag såååååå glad när dom i fredags ringde och fråga om jag kan komma in på operation redan på måndag (19/2).

Så här är jag nyvaken :)

På gott humör

Med fantastisk personal på avd 18 med gemensamt intresse (träning) så kände jag mig väl omhändertagen och på gott humör, tack till alla er som tog hand om mig denna dagen!

Så nu blickar jag framåt och med tårfyllda ögon när jag tänker på att jag kanske inom kort ska kunna vara aktiv utan att plågas av smärta. Jag är en person som ofta ler och gärna peppar och stöttar andra men ibland är det svårt att hålla masken när man själv lider. Nu längtar jag bara efter att få njuta fullt ut!!!!  It´s all about the smiles, not the miles :) 

/Petra

402, 2018

Gesunda Mountain Challenge Snowshoe Race

By |februari 4th, 2018|Sweden runners|0 Comments

 

Igår så var det dag för Gesunda Mountain Challenge Snowshoe Race! Jag har ju testat att gå i snöskor innan men vi har aldrig sprungit med snöskor så det skulle bli spännande att se hur det skulle gå. Fuskprovade dock lite i fredagskväll när jag säkert sprang hela 40 -50 meter med snöskorna på. Gesunda Mountain Challenge arrangeras av killarna bakom Morakniv Triathlon och det finns även en sommarvariant av detta, då med endast löparskorna på fötterna och det är precis som det låter en utmaning på Gesunda berget. Det gäller att ta sig från värdshuset vid Gesunda backarna hela vägen upp till toppen och toppstugan.

Nu skulle iförsig snösko racet vara hela 7 KM långt och avslutas med dom 2.5 KM som det är via slalombacken upp till toppstugan. Men killarna fick i sista stund korta ner banan pga att det faktiskt var för mycket snö detta året! Så det kom som en lite överraskning precis innan start att istället för planerade 7 KM så blev det nu istället att direkt gå på den riktiga utmaningen och ta sig an berget och den 2.5 KM långa banan med sina 270 höjdmetrar.

Starten gick och det kändes helt ok att springa i snöskorna och mina HOKA Speedgoat 2 satt som en smäck i snöskorna. Jag tog det väldigt lugnt i starten då jag vet att det gäller att spara så mycket kraft och energi som det bara går i dessa motbackelöp. Löpning på dom korta flacka partierna av banan och sen rask gång i motlutet var min plan. En plan som jag höll hela vägen in i mål och som överraskande tog mig först över mållinjen :)!

Detta var ett riktigt fint arrangemang som jag verkligen kan rekommendera och det delades ut väldigt fina priser. Jag gick hem med både en startplats till Morakniv Triathlon, ett presentkort som jag kan nyttja på Gesunda berget och en bluetooth högtalare! Jag tycker verkligen inte om vatten men med en startplats till ett triathlon är det väl en bra anledning att försöka lära sig simma detta året :)!

/Marcus Sweden Runners

DSC_0455DSC_0500

101, 2018

Skidsäsongen är här

By |januari 1st, 2018|Sweden runners|0 Comments

 

Som Skåning uppflyttad till Älvdalen så känns det som ett måste att lära sig att åka längdskidor. Förra året stod vi ett par ggr på klassiska skidor och jag måste erkänna att jag trodde det var så mycket lättare efter att ha kollat på TV än vad det var. Inte blev det lättare heller med noll kunskap om hur man skulle valla sina skidor.

Denna säsong har vi valt istället att fokusera på att lära oss åka skate skidor, känns som ett bra alternativ för oss som löpare samt slipper vi att valla skidorna.
Blev förvånad att det gick så bra som det gick första gången, känner mig faktiskt stabilare på skate än klassiska skidor. Började med att åka 30 min utan stavar fram och tillbaka och bara fokuserade på att hålla en stabil bål och ta mig fram :)

Ja vi får se hur mycket man kan utvecklas på en säsong men jag är så taggad på att lära mig mer.

Har investerat i en topp utrustning från Salomon så jag kan aldrig klaga på att det är utrustningens fel om det inte går bra, utan då är det bara jag som får öva mer :)

/Petra

26540851_10155868121850330_1549114970_o
26235592_10155868122175330_31194295_n 26235174_10155868122295330_1515049738_n

 

412, 2017

Strapatsen del 3

By |december 4th, 2017|Sweden runners|0 Comments

 

Det har väl nu blivit dags att försöka avrunda denna serien av blogginlägg som det blev om våran strapatstur. Sist avsluta jag när vi precis fått frukost av den rosa kaninen!? Antagligen bör man läsa tidigare blogginlägg om den rosa kaninen för att man inte ska tycka att detta låter väldigt konstigt.
Vi fick en frukost bestående av ett rått ägg, ett glas juice och ett glas te plus att vi fick åtta st äpplen att ta med oss på den fortsatta färden av den rosa kaninen. Helt ok frukost för att stilla en kurrande mage och återfå lite ny energi. Avslutningsvis fick vi en väldigt bristfällig karta som bestod av massa små utklippta kartdelar som var fäst på ett A4 ark. Delar som satt upp och ner, snett och helt utan någon logik. Där fanns ett markerat ställe på en av dom små kartbitarna och det var en liten ö ute i en sjö. Informationen vi fick av den tysktalande rosa kaninen var att vi skulle ta oss till denna ö och morgonen därpå så skulle vi kolla mot fastlandet efter en röd lykta vid kl 09:00. När vi såg denna lykta så skulle vi ro över till fastlandet!? Men vi visste inte med vad vi skulle ro över till fastlandet med i detta läget.

Efter att studerat “kartan” tillsammans kom vi fram till att vi hade ca 20 km att vandra denna dag och vi kom fram till att vi skulle hålla oss till vägar och markerade stigar/leder för att ta oss snabbast till målet. Så med våra belöningar (läs tidigare inlägg) två åror, en stor Haglöfs ryggsäck, en stor drybag och tre st liggunderlag begav vi oss mot målet.
vada
Efter ca 6 – 7 timmars vandring i duggregn innehållandes felnavigeringar och endast ett äpple som energiintag fick vi äntligen syn på den lilla ön. Väldigt skönt när nu en del av oss börja bli väldigt trötta och humör och tålamod började tryta. Dock var det som vi misstänkt hela dagen att vi skulle bli tvungna att simma eller vada över till ön. När våran utbildningsledare ger oss en stor drybag då vet man om att det är dags att bada!
Jag själv är inte alls glad för vatten och gör allt för att hålla mig undan det så länge det bara går. Dock så fort jag insåg denna gång att det inte fanns några andra val så bestämde jag mig omgående för att ta mig över till ön så fort som möjligt. Och valet föll på att vada istället för att simma. Så av med alla kläder och skor och egentligen ska man aldrig vada utan skor då det är lätt att tex skära sönder fotsulan på vassa stenar vilket man inte känner när man väl är i det kalla vattnet. Men denna gången föll ändå valet på att vada barfota då jag verkligen inte ville gå ner i vattnet med mina kängor, jag visste om att jag aldrig skulle ha en chans att hinna torka dom under kommande natt. Kan tex rekommendera att vada med ett par Salomon Sense Ultra då jag provat detta innan och det funkar alldeles utmärkt. Så spara era gamla löparskor och ha dom som vadarskor, man vet aldrig när det är dags att vada :)!

Svinkallt det var verkligen svinkallt i vattnet som gick upp till naveln, fötter och ben domna av ganska omgående och det var tyvärr vassa och väldigt hala stenar att gå på. En del av oss fick tyvärr lite skärsår under fotsulorna men som tur var så blev det inget allvarligt av det. Efter lite trixande med att hålla kläderna torra med hjälp av drybagen och ett rep så tog vi oss alla över till ön.
Snabbt på med kläder och snabbt hitta en lägerplats för att starta en eld och börja få upp värmen i kroppen igen. När jag är ute och letar efter lägerplats och ved på ön så hittar jag ett “paket” till oss som visar sig innehålla 4 st tunnor, rep, långt virke, flytvästar, en presenning och en kajak. Men framförallt så hitta jag en tunna innehållandes mat, saltgurka och havregrynsgröt som vi kunde festa till det med denna kväll. Tänk att lite saltgurka och gröt kan glädja en grupp så mycket och gröten ätandes med en bit björknäver har aldrig smakat så gott som denna kväll.
När vi slagit ihop på våra kloka hjärnor så förstod vi att utrustningen skulle användas till att bygga en flotte. En flotte som vi nästa dag skulle sjösätta och ta oss över till fastlandet med.
24879340_10155792087460330_1719392999_o
En riktigt kall natt under granen blev det men vi hade iallafall fått i oss näring och vi var redo för en ny dag på denna strapats. Klockan slog nio och ca 800 meter längre bort på fastlandet ser vi en röd lykta. Det var alltså dags att sjösätta flotten. Ganska omgående förstod vi att denna flotten antagligen inte skulle hålla sig flytande med åtta personer på den. Och det blev inte bättre av det var väldigt blåsigt denna dag. Så beslut togs att vi skulle försöka ro över med fem st man för att sedan två st skulle ro tillbaks och hämta återstående tre personer. Fem tappra försökskaniner satte sig alltså på denna flotte och började ro. Haha jag är så glad att jag inte var en av dom!

Som tur var så var där en man ute med sin kanadensare ute på sjön och paddla som hade fått syn på oss och tyckte att det såg ut som att vi behövde hjälp. Mannen (vår utbildningsledare) paddlade till oss och presentera sig som Mr McGrylls och han pratade enbart engelska/amerikanska då han var ifrån USA. Han sa till oss att han skulle hjälpa till och bogsera oss över till andra sidan och han berättade också att nu hade vi klarat grön nivå på strapatsen. Strapatsen består av tre nivåer grön, blå och svart nivå. Vi fick frågan om vi verkligen ville fortsätta in i blå nivå och om vi inte hellre ville åka hem till en varm dusch och lite god mat. Två st av oss valde i detta läget att kliva av och vi var sex st som valde att gå in i blå nivå.

Ett par timmar senare och en väldigt lång historia om hur vi bogsera oss över med hjälp av Mr McGrylls så var vi äntligen på andra sidan och fastland igen. Timmarna hade nu sprungit iväg och vi fick nya direktiv av McGrylls. Vi skulle ta oss till en stuga som hade tillhört hans pappa och det var väldigt viktigt att vi skulle nå stugan innan mörkret föll då det var väldigt björntätt område som vi skulle passera!

Glada och nöjda med att vi nått blå nivå gav vi oss iväg än en gång med en väldigt bristfällig karta och denna gång vetandes att vi var tvungna att ta oss ca 20 – 22 km i raskt tempo för att undgå mörkret. Och allt flöt på väldigt fint till en början tills vi alla blev lurade av kartan vilket ledde till att vi hitta inte vägen vi skulle gå på. Detta gjorde tyvärr att vi tappa en viktig timme och nu börja energin tryta på en del av oss samt att skoskav och andra småskavanker gjorde att tiden rann iväg. Efter att vi till slut hitta rätt väg så började Petra elda på oss och dra upp tempot för att vi skulle hinna fram i tid. Vi räkna ut att med ett visst tempo utan felnavigeringar så skulle vi kunna hinna fram innan det var helt mörkt. Efter att vi vandrat ca 18 km och vi vandrat på en väg som vi trodde skulle leda fram till en stig som sedan skulle ta oss till stugan så når vi en vändplats där vi bara har massa skog framför oss. Denna delen av kartan saknades helt och det var inget vi kunde förutspå. Nu hade solen gått ner och vi visste att vi hade ca 30 – 45 min dagsljus kvar. Efter lite snabba diskussioner om direktiv vi fått av McGrylls m.m så beslöt sig två st för att hoppa av här då dom tyckte att det inte var tryggt att ge sig ut i skogen utan lampor och med risk för felnavigeringar. Petra och jag plus dom två andra som var kvar bestämde oss snabbt för att fortsätta och med ett högt tempo så gav vi oss iväg och in i skogen!

Jag tänker avsluta min strapats historia här och kanske att jag berätta nån gång senare om vad som hände två kommande dagar. Vi är iallafall fyra stycken som vet hela historien och som tog oss hela vägen till mål denna strapats och fick ta emot den berömda svarta stjärnan på kinden. Det känns väldigt bra att ha klarat av denna strapatsturen och framförallt så vet jag att den stärkt både mig och Petra som individer.

Både jag och Petra kände under denna turen hur mycket nytta vi hade av löpningen och träningen under denna turen. Rent uthållighetsmässigt hade vi inga problem utan för mig åtminstone så var det stora testet under dag två att trycka bort hjärnspökena då vi gick i princip tomma på energi. Detta var verkligen ett minne för livet och även om det verkligen sög emellanåt så vill jag ändå rekommendera alla att testa på nåt liknande detta. Jag avslutar med lite bilder och kanske nån dag jag berättar om resten av strapatsen!

/Marcus

24726826_10155792265015330_1449411920_n

24726935_10155792265140330_1816133195_n

24818975_10155792265190330_433239734_o 24581127_10155792265065330_1645790857_n

 

2411, 2017

Vi överlevde strapatsen del 2

By |november 24th, 2017|Sweden runners|0 Comments

 

Att gå och lägga sig under en gran utan sovsäck mitt i oktober när temperaturen ligger på noll och spendera natten där är inte roligt. Det är kallt och drygt emellanåt och framförallt så är det väldigt långtråkigt. Men det är inte heller så farligt som det låter, gör det bästa av situationen. Fryser du, upp och rör på dig. Du blir varm och tiden springer iväg lite. Har du en kamrat med dig som vi hade i denna situation, håll om varandra och värm varandra. Träng bort alla dom negativa tankarna och försök tänka positivt så är snart natten över och solen på väg upp igen. Det är en underbar känsla när man ser att ljuset börjar komma, man blir genast piggare och får en massa ny energi.

Jag lyckades ändå sova en hel del timmar denna natten och fick ändå en OK natt. Ungefär runt kl 07 påSkärmavbild 2017-11-24 kl. 20.49.58 morgonen hörde vi tutandet av en bil. Det sista som vår UL sa till oss kvällen innan var att vi skulle lyssna efter en tutande bil på morgonen och gå mot ljudet. När vi väl kommer fram till platsen där bilen står parkerad möter vi upp resten av klassen samtidigt som en ROSA KANIN? kommer hoppande ut från skogen??? Haha rätt surrealistiskt att möta och man börjar undra om man redan ser i syner. Vi har inte ätit något nu på snart ett dygn och man börjar fundera. Mer spännande var att denna stora ROSA KANIN enbart pratade tyska och hade med belöningar till oss som vi hade förtjänat då vi klarat gårdagens prov på 20 minuter. Belöningarna bestod av två åror, en stor Haglöfs ryggsäck, en stor drybag och tre st liggunderlag. Och sedan kom den stora överraskningen, vår frukost. Ett rått ägg, ett glas juice och ett glas te plus att vi fick åtta st äpplen att ta med oss på den fortsatta färden!

To be continued!!

/Marcus

#swedenrunners #multitriathlon

2910, 2017

Vi överlevde strapatsen del 1

By |oktober 29th, 2017|Sweden runners|0 Comments

 

Ja det har nu gått lite mer än en vecka sen vi avsluta våran strapatstur i skolan och man har hunnit få lite perspektiv på turen. I detta blogginlägg kommer jag inte berätta och dela med mig allt om turen och om dom olika momenten vi fick ställas inför under denna strapats då man inte vill avslöja för mycket till nästa gäng som ska ge sig ut på strapatsturen.

Måndag kl 15:00 var vi 8st som samlades på skolan och man hade tagit på sig ordentligt med kläder, för nåt man redan visste var att man kommer minst spendera en natt under nån gran utan sovsäck. Så dubbla merino underställ från Aclima, dubbla sockor, skalbyxor, tjock ulltröja, dunjacka och en skaljacka på det. Plus två par handskar, två mössor och två buffar. Så Michelin gubbe känslan infann sig absolut. Man försökte också vara lite finurlig genom att hänga på sig ett kompass, kniv och en nalgeneflaska i livremmen. Men självklart blev vi strippade på dessa sakerna omgående. Det enda vi fick behålla var kläderna vi hade på oss och vi blev tillsagda att lägga allt övrigt i vår packning med max 10kg.

Därefter blev vi tillsagda att följa med vår utbildningledare (UL) en och en och att det kunde ta lite tid och bli lite väntan innan det var ens egen tur att följa med vår UL. Så en och en försvann och kom inte tillbaks och man undrade vad som pågick. Man tänkte också på klockan som närma sig 16 och på att det snart var mörkt ute. Skulle man bli utskickad i mörkret direkt? När det väl var min tur så visa det sig att man skulle utföra tre tester och om man utförde dessa rätt och svara rätt så vann man lite nödvändiga saker som var bra att ha med sig på denna tur.

Efter utförda test så blev man utskickad och där stod resten av gänget som utfört testerna och väntade. Rätt skön känsla faktiskt att man fortfarande var en grupp. En ny oviss känsla i kroppen infann sig och man undrade vad som skulle ske nu. Efter ca 15 nya minuters väntan så kom en tjej till oss med ögonbindlar som vi blev tillsagda att ta på oss. På med ögonbindlarna och ett par minuters väntan till och sen kom vår UL och ledde oss en och en in i en av skolans bussar.
Bussen körde och det var i princip knäpptyst i bussen då vi alla försökte memorera varenda sväng han gjorde med bussen, om man kunde höra nån ljud utifrån m.m för att när man väl blev avsläppt och skulle få ta av sig ögonbindeln så hade man åtminstone kanske gett sig själv en chans på att veta i vilket område man befann sig.

Runt, runt och runt på grusunderlag och sen så stanna bussen och vi blev alla ledda ut och jag hade faktiskt en aning om var vi var. När vi väl fick släppa ögonbindeln så visa det sig att jag faktiskt orienterat mig rätt och var där jag trodde att vi skulle befinna oss. Rätt skön känsla att det börja bra iallafall. Just där vi befann oss så har vi varit flera gånger innan och utfört ett visst test, ett test som alltid har varit på individ nivå men nu fick vi reda på att vi skulle arbeta tillsammans i grupp och vi hade 25 minuter på oss att klara testet. Om vi inte lyckades inom tidsramen så var årets strapatstur över ganska omgående och om vi gjorde det snabbare så skulle vi bli belönade.

Efter den snabba informationen fick vi typ en minuts betänketid om hur vi skulle gå tillväga sen starta tiden. Snabba beslut sen gav vi oss iväg. Vi tog det lugnt och metodiskt och hjälptes åt i gruppen och klarade faktiskt av testet på 20 minuter. Nytt rekord och belöning vänta! En belöning som det visa sig att vi skulle få först morgonen efter.

Än en gång på med ögonbindlar och in i bilen och iväg igen. Denna gången så var det betydligt svårare att orientera sig då man inte kände till vägarna lika väl här. Men jag hade ändå mina aningar om var vi befann oss. Faktiskt väldigt bra att vara löpare då man varit och sprungit på dom flesta ställena som vi befann oss på.

Ut ur bilen men denna gång blev avplockade parvis och släppta på olika ställen. Vi fick info att vi skulle känna igen detta stället också och att det var här vi skulle spendera natten. När vi hörde en biltuta nästa dag så skulle vi bege oss mot den. Den infon fick vi sen begav sig vår UL hemåt till en varm bädd antar jag. Av med ögonbindeln och det var skönt att se var vi befann oss. Här hade vi varit ett par dagar tidigare och provat på att bygga nödbivacker. Väldigt skönt då det snart var helt mörkt ute och det hade blivit betydligt besvärligare att bygga nåt nytt i mörkret. Så nu var det bara till att göra som vi blivit lärda. Samla material för att kunna starta en eld för att förhoppningsvis hålla värmen under natten och samla på sig granris och bygga en bädd av och försöka göra det så bekvämt som det bara går för kommande natt.

Elden var igång och vi hade samlat ved och mer granris och klockan var inte mer än 19:30. En lång kväll och natt vänta och det var bara till att lägga sig och hoppas på att man kunde sova bort några timmar iallafall.

Inser nu att detta kommer bli ett långt inlägg och att det får bli en del 2 av detta också. Så del 1 får avslutas här innan det blir alltför långrandrigt att läsa.

/Marcus

23107303_10155695839755330_812049986_o

1510, 2017

Strapatsturen

By |oktober 15th, 2017|Sweden runners|0 Comments

 

Oj vad tiden går, tanken var ju att fortsätta skriva om vårt äventyr vi hade på Korsika. Men tiden har bara sprungit iväg och det har varit mycket att ta igen med Sweden Runners dessa veckorna samt att vi nu börjar närma oss slutet på utbildningen vi går Fjäll och Äventyrsledare på Älvdalens Utbildningscentrum. Det har varit ett par fantastiskt roliga veckor med bla föreläsningar och denna veckan så har vi haft överlevnadsutbildning där vi varit ute och byggt nödbivacker, lärt oss hur och vad man ska tänka på när man gör upp eld m.m. Framförallt så har vi gått igenom vad som ska prioriteras vid överlevnadssituationer och fått lära oss att tex mat/föda kommer först på femte plats i prioriteringsordningen vid överlevnadssituationer!

Allt detta har vi gått igenom för att förbereda oss inför våran strapatstur som börjar imorgon och sträcker sig fram till fredag kommande vecka. Om man nu tar sig hela vägen till målet på fredag vill säga. Strapatsturen är något man både sett fram emot och något som man inte alls velat skulle närma sig. Men nu är det dags och det enda vi i princip vet är att vi ska samlas kl 15 imorgon. Vi vet att det kommer bli en väldigt tuff vecka med i princip ingen mat, det kommer vara kallt och blött och vi kommer att sättas inför svåra prov antagligen både ensamma och i grupp. Men vad för typ av prov och utmaningar vi kommer att ställas inför har vi ingen aning om.

Med oss till samlingen imorgon ska vi ha en väska packad med max 10 frivilliga kilo, en påse med 2kg mat och en väska som antagligen är ämnad för en när man avslutat strapatsen. 2kg mat är absolut inte mycket när man börjar titta på det. Så framförallt var det viktigaste på denna biten att titta på näringsinnehåll och tänka på vad som är viktigast att få i sig när kroppen hela tiden går på ett underskott. Nu vet vi inte heller om vi kommer att få tillgång till all maten vi väljer att ta med oss. Kanske att man får plocka lite av det eller placeras det ut, ja vi vet inte.

Vad ska man då prioritera i sin packning som max får väga 10kg? Ja det är rätt svårt det där men efter alla våra turer vi vart ute på under denna utbildning har vi nu bra koll på vad som ska finnas med i packningen, återstår i för sig att se om det är rätt inför denna tur. Vi är rätt säkra på att vi kommer att få vada om vi känner vår utbildningsledare rätt och vadar gör man aldrig utan ett par skor på fötterna. För min del så blev det ett par gamla löparskor från Salomon som funkar alldeles utmärkt att vada i. Förhoppningsvis så slipper jag använda dom på denna turen, brrr!
Jag har lyxat till det med en lättviktssovsäck och friluftskök och framförallt så finns det extra underställ, mössa, vantar m.m allting i ull såklart. ULL IS THE SHIT! Som våran utbildningsledare tryckt in i vårt huvud nu under 1,5 år vilket också stämmer.

Japp jag ser fram emot detta och det ska bli väldigt roligt att skriva om detta sen. Och förhoppningsvis så kommer jag att kunna skriva om en vecka som sträcker sig hela vägen från måndag till fredag!

IMG_1868mat

/Marcus

210, 2017

På hemmaplan

By |oktober 2nd, 2017|Produkter|0 Comments

 

Så efter 28 dagar och 27 nätter på Korsika tror jag det blev till sist så är vi återigen hemma i Sverige och Dalarna. Även om vi har haft det väldigt gott och roligt så är det alltid skönt att komma hem. Och framförallt så är det skönt att komma hem till sin egen säng istället för att lägga sig i tältet på sitt liggunderlag.

Nåt som också har saknats är ju lite riktigt kaffe. Vi lyckades iallafall till sist efter många om och men hitta Primus gas i en butik så vi kunde göra oss lite någorlunda gott Nescafé. För övrigt så kan jag varmt rekommendera Primus Lite+ köket då det tar minimalt med plats.

IMG_1489

Som jag skrev i tidigare blogginlägg så har vi varit med och arbetat som funktionärer på ett 17 dagars ultra lopp. Den totala sträckan som löparna skulle ta sig var 1000km, 100 mil!!! Detta motsvarar då ett varv runt hela ön Korsika. Utöver dessa 1000km så var det ju också 18000 höjdmetrar som skulle löpas. Helt otroligt att tänka sig att springa ett ultramarathon varje dag i 17 dagar. Man vet ju själv hur man mår dagen efter man sprungit en ultra och då ska man ge sig ut igen och fortsätta med detta dag efter dag till man tagit sig 1000km.

Vi har fått möta helt fantastiska människor och löpare under denna tiden och fått en massa nya vänner. Där var löpare från USA, Argentina, Japan, Tyskland, Holland, Danmark, Sydafrika mfl. Alla löpare med enorma meritlistor på sitt CV. Tex Karla från USA som sprungit 6st Badwater, Jean-Paul Kanada 5st Marathon des Sables eller Hayato från Japan som sprungit 6st Spartathlon. Det var otroligt roligt att följa dessa löpare och en otrolig erfarenhet att få lära och bara att få ta del av deras kunskap inom ultralöpningen.

IMG_1377IMG_1199IMG_1144

Av 17 startande löpare var det nio st som tog sig hela vägen runt Korsika och 1000km och fick korsa mållinjen i Bastia. Fantastiska prestationer av alla där Johan från Sydafrika var den som stack ut mest och tog hem vinsten. Han sprang hela loppet på otroliga 88,5 timmar! Alltså under timmen varje mil, en helt makalös prestation.

Vi själv har förutom funktionärandet på loppet hunnit med att se en hel del stigar och berg i löpskorna. Mer om det tar vi i nästa inlägg!

/Marcus

 

 

 

1509, 2017

Korsika

By |september 15th, 2017|Sweden runners|0 Comments

 

Sweden Runners befinner sig just nu på den franska ön Korsika för att arbeta som funktionärer under Ultra Corsica 2017. Ultra Corsica är ett Ultra lopp där man ska springa runt Korsika på 17 dagar. Totalt 1000km på 17 dagar! Det betyder att löparna springer alltså längre än ett marathon varje dag i 17 dagar.

Vi åkte till Korsika och Bastia en av Korsikas större städer och där Ultra Corsica startade 4-5 dagar innan loppet startade för att bekanta oss lite med ön och för lite tid till egen löpning och träning på ön. Vi valde att åka direkt till campingen där loppet skulle starta som visa sig ligga på en kustremsa/halvö och där var väldigt platt. Inte en enda höjdmeter att bestiga och väldigt långt ifrån bergen som vi längtat efter att få springa i. Men det spela ingen roll då vi var välförberedda med skor från båda Hoka One One och Salomon. Då Ultra Corsica är ett lopp som går längs med vägarna runt ön så visste vi att det enbart inte skulle bli trailrunning för våran del.

För Sweden Runners del och vår del är det oerhört intressant och roligt att komma ner hit och följa med Ultra Corsica. Dels möjligheten till att få lära känna dessa otroligt duktiga löpare som kommer överallt ifrån världen. Att få följa dom genom detta loppet och själv få ta del av all den erfarenhet och kunskap dessa personerna har inom ultralöpning. Samt för Sweden Runners del att få se hur man arrangerar och organiserar denna typen av race, Multidagars lopp.

Det finns väldigt mycket att skriva om detta och det kommer mer, nu är det dags för lite löpning och rekning av ön!

IMG_1365

Hoka Clifton 3 fungerar även som strandsko!

/Marcus

 

3008, 2017

VasaKvartetten

By |augusti 30th, 2017|Sweden runners|0 Comments

 

Fil 001

I år fick jag äran att deltaga i Sportkullans lag på första upplagan av Vasakvartetten.
Det var en glad, förväntansfull, taggad och lite nervös Petra som stod i växlingen i Evertsberg och väntade in en Jenny Mörk för att ta över tidtagnings chipet och ge mig iväg på 24 km löpning till Hökberg.

När jag den 10 augusti fick frågan om jag ville och kunde hoppa in i laget så var mitt självklara JA inte helt genomtänkt, efter vårt 185 km löparäventyr längs södra kungsleden som vi avslutade den 2 augusti så var kroppen min inte redo för race.
Men det är lätt att vara efterklok :)

Racedagen
Jag var taggad, kroppen kändes bra och jag var full av energi. Jag gav mig iväg i en skön utförslöpning på grusväg, det kändes som att jag flög fram i mina nya SpeedGoat 2 skor från Hoka One One. Vädret bjöd på regn och rusk så jag var lite tveksam till min klädsel i starten men som vanligt springer man sig varm, så löparkjolen från Salomon blev ett utmärkt val. Löparkjol är nog det bästa löparplagget som uppfunnits i alla fall enligt mig :)

Fil 000 (27)

Formen kändes bra och jag njöt fram tills strax innan Oxberg ( ca 14 km). Sen smög sig känningar efter Södra Kungsleden sig på mig och jag fick en total energi dipp.

I Oxberg fick jag i mig lite blåbärssoppa och ett par salt gurkskivor innan jag gav mig av igen, men tyvärr förblev jag låg och det blev en långsamt tippande Petra som tog sig i mål.

Det blir inte alltid som man tänkt sig men att vara omgiven av dessa fantastiska super kvinnor får en att känna sig stolt över sin insats trots allt.

20881847_1808512059165010_458898562777538150_n

Sportkullan står som arrangörer för Sportkullan Adventure Race som är en lagtävling där tre kvinnor tillsammans ska ta sig från start till mål via ett antal kontrollpunkter. Sträckan kommer att avverkas på flera sätt; genom löpning, cykling och madrasspaddling.

2018 Får Sportkullan Adventure Race bli min utmaning!!

//Petra