0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Angelica Skärberg

Fjällräven

Jag har ju som lovat mig själv att inte shoppa så mycket mer just nu innan hösten, max något par leggings så man överlever sommaren. MEN så kommer Fjällräven ut i våras med “Fjällräven Abisko Trekking Tights W”. Vad tror ni då jag måste införskaffa mig oavsett  vad? Jo, just dessa! Jag har personligen lite problem att hitta friluftsbyxor som jag är helt nöjd med, eller som jag känner mig bekväm i. Jag har ett parFjällräven Keb Trousers W och även testat andra märken men det är just Fjällräven och de jaktkläder jag har som jag känner mig mest bekväm i ute i skogen. Men när jag såg att dessa skulle komma under våren så får de kosta vad de vill, jag vill verkligen ha dessa!! Det skulle med all sannolikhet kännas bekvämare med ett par av dessa än ett par pösiga byxor. De är gjort av ett tåligt stretchmaterial som tål att man kommer åt stenskravel, plus att de står emot en viss väta om du slår dig ner i naturen. Ett par vanliga leggings tål definitivt inte att gå i risig skog utan att rispas upp eller stenskravel, och blir blöt direkt de kommer åt fukt. Så det är nog inte så mycket att fundera över. hehe….

f89586-030_0

Appropå att gå i skog och bland ris så var jag med sambon o sonen ute i skogen några km hemifrån. Sonen hittade lite blåbär från ifjol, spännande pinnar, “skäggmossa”, kottar osv. Och jag fastnade helt i fågelfotografering. Har inte sett så många olika fåglar på samma ställe på väldigt länge så det var verkligen supermysigt. Det var allt från svanar, kanada gäss, gräsänder, knipor och tranor.

svanar2 kanadagås3

 

 
By |maj 7th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Bäverjakt IGEN

Igår jagade vi bäver igen, såklart. Bäverjakten slutar den 15 maj så man får ju passa på att ta sig ut medan man kan. De var 100 ggr bättre väder än sist vi satt då det regnade o snöade. Igår hade vi strålande sol. Det blev lite kyligt när solen var på väg ner dock. Är så glad jag hade min favoritmössa med mig. Aktiviteten på bävern under kvällen var rätt låg, vi var på plats vid 17. Runt 21, hade vi ungefär en halvtimmes ljus kvar och bävern började visa sig vid hyddan och i ån. Vi smög oss lite närmare och jag väntade på ett goläge… Jag hade bävern i perfekt läge i kikaren, andades ut, tröck av… Och den lille bävern vart min. Så många timmar vi har lagt på denna bäver i ur o skur. Tur man är klädd ordentligt!

Imorgon ska vi städa på gården, ställa undan sparkar och hundsläde, och på kvällen titta på majbrasan. Hoppas alla får en trevlig valborg!

DSC_0489

 
By |april 29th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

En björn på vår gård

Idag är det min lediga dag och den började minst sagt spännande.
Tanken var att jag skulle ta ut hundarna en sväng i skogen, släppa dom en stund så de får springa av sig lite. Men jag hann inte ens lämna tomtgränsen fören hundarna blev väldigt ivriga och triggade upp varann, de skulle bara framåt. De brukar kunna dra lite i kopplet om de är ivriga men detta var något helt annat.
Så plötsligt var 4 hundnosar i backen och nosar på ett spår…och jag såg lika fort vad för spår och hörde mig själv säga högt “öh aha..och vart är du nu då???”
Hundarna nosade ivrig och samojederna ville bakspåra, och gråhunden efter nallen i rätt riktning. Och jag ville byta håll.
Haha..jag är inte bangen på mycket, men en hungrig björn kan få gå där själv en stund, jag kan gå åt ett annat håll.

Är jag i skogen och ser björnspår eller rent av färska spår av björn blir jag bara exalterad och tycker allt är skitspännande. Men hinner jag inte ens lämna tomten så kändes det inte spännande på det sättet.

Jag tror att jag för första gången fått känna av Björnfrossa!
Nu i efterhand en extremt märklig känsla som i skog och mark annars vill ha mer spänning kände att denna spänning var lite häftig. Samtidigt om jag var där i min värld på väg att gå en långpromenad med hundarna och fotografera till ett hela annat blogginlägg, ser spåren och känner att jag är exalterad men skraj. Nyfiken men stressad. Pulsen låg på något jäkla maxantal fast jag stod stilla och jag började svettas och benen var skakiga. Allt jag tänkte på var “tappa INTE gråhunden, tappa INTEEEEE gråhunden…”.
Adrenalinpåslaget var skyhögt. En del av mig sa “Angelica, nu går du en annan väg för de där är rent av olämpligt”, och den delen av mig som alltid söker adrenalinkickar, spänning och jämt är nyfiken sa “jo, kom igen nu, kom nu, bara en bit till, lämna hundarna och ta bara gråhunden, gå efter nu”. 

Men jag valde då att inte gå, jag hade rent för mycket hundar med mig.

När jag kom hem så av någon anledning kollade jag ut genom köksfönstret och ser något jag inte sett förut. Det var något spår i snön. Hade det varit igår hade jag inte brytt mig mer utan tänkt att de säkert bara är räven som gått förbi igen. Men jag tog på min Peters stövlar, tog med systemkameran och gick ut. Snön höll på lägda så det gick bra att ta sig bort och kolla. Och vad ser jag!? Björnspår. På båda sidorna av huset är det nu då björnspår. Det är alltså på tomten, ca 15 m bort från hundgården. Alla som har varit här vet att hundgården står kanske 5 m från huset på baksidan. Så japp, spännande morgon. Jag är inte alls sugen på att städa idag som jag tänkte. Utan jag vill egentligen bara gå ut i skogen.

spår

 
By |april 26th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Mårdseleforsen

Äntligen for vi til Mårdseleforsen igen. Vintertid är det svårt att ta sig dit med bil och till fots, så man brukar få vänta tills att vägen ner är plogad. Förra veckan hade vi tur och såg att just den vägen ner till bron över forsen var plogad så i måndags så tog vi bilen ner med sonen för en liten utedag.

Vi har väl en ca 1.5 mil dit bara så det är ganska nära, men våren hade verkligen kommit hunnit före.  I vår lilla by är det fortfarande vinter. Så det var väldigt mysigt att få gå på lite barmark i skogen. Vår son som nu är 3.5 år har denna plats mer eller mindre som lekplats. Han är totalt orädd för hängbron över forsen, springer runt och leker i skogen och bara älskar att komma dit.

17884233_1482525935123056_5813159090087547929_n

Vi gjorde upp en liten eld som vi alltid brukar göra men denna gång hann vi aldrig riktigt njuta av den, vi hade fullt upp med att hålla koll på sonen som var på upptäcktsfärd i skogen.

18033004_1482862681756048_757421074868102030_n

Gråhunden Silva fick också följa med. Dock valde jag att ha sele på henne istället för halsband för på ett ställe som denna vill jag verkligen inte att hon ska krypa ur halsbandet och fara iväg. Så då hade hon på sig det absolut bästa selet enligt mig – Neewa Joggingsele. Den sitter bra, ligger bra över bröstet och hon kan inte krypa ur den, och den är supersnygg!

18010476_1483323561709960_3098992622046358918_n

Här ser ni hur bart det var i skogen, supermysigt!

 

 

 

 
By |april 19th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Bäverjakt dag 3

Så blev det ju bäverjakt igår på kvällen igen, varav min sambo är ute nu och jagar bäver igen fast på de här första stället vi var på. Men igår när vi jagade så var det den bävern som jag hade go`läge på innan.

Hur som helst så hade jag verkligen inte samma tur igår. Den var mer längre bort, vi såg den i vattnet, och allt sånt på längre håll, men inte tillräckligt för att få läge att skjuta. Tyvärr. Men det jag var väldigt nöjd med var hur skönt det var ute. Kvällssolen, svanarna i bakgrunden, kniporna som flög förbi, och vetskapen av att bävern bara är en bit bort inom synhåll. Får bli nya tag i veckan någon kväll!

a

 
By |april 17th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Bäverjakt

För några dagar sen jagade vi bäver på ett område inte långt hemifrån. Det var -10 grader och rätt kallt. Trotts underställ av bra kvalitet, handskar och mössa, så började jag frysa som bara den. Allt handlar ju om fötterna egentligen. Fryser man om dem är det kört. Jag som som sagt fortfarande är förkyld med täppt näsa, och hosta kämpade mot kylan. Men tillslut fick vi ge oss efter några timmar. Men tur var väl det för någon bäver syntes då inte till. Vi hörde bara vattnet genom dammen som rann olika men inte mer än så.

Så vi gjorde ett nytt försök på en ny bäver på ett nytt ställe. Vi bestämde först att vi skulle få ha bössan varannan gång. Vilket jag tyckte lät som en bra deal häromdagen. Men igår och idag låssas jag som att vi inte alls kom överens om det. Haha….det är MIN bäver! Sambon har ju jagat mer än mig så jag anser att den är min. Haha…

Klädd som en eskimå satt jag på det nya stället med sambon och hade spänning i flera timmar kan man säga. Med fel vind och go`lägen så kunde jag ändå inte trycka av för att jag kände att det inte var tillräckligt säkert om vi skulle kunna komma åt bävern nere i ån sen utan att åka ner i det strömmande iskalla vattnet. Så tyvärr… Men film finns den på!

Igår hade jag mina Kari Traa sockar, raggsockar, underställsbyxor, jaktbyxor, linne, aclima warm wool hoddie, fleecetröja, jaktjackan, vantar och mössa… Så jag funderar lite på om jag ska köra på samma ikväll eller byta ut något…kände mig något som en stoppad korv, men det fungerade ju.. Hmm…..

Hur som helst så tror jag att jag måste utöka lite i garderoben med lite mer Aclima. Trotts att Kari Traa har de överlägset snyggaste plaggen, så tror jag att det blir Aclima.

aaaa

 
By |april 16th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Jägarfika

Kl.07.30 satt vår son uppe i sitt nya älgtorn han fick igår. Vi ställde de utanför fönstret på uppfarten tillsvidare. När snön försvinner så får vi hitta ett bra ställe att ställa det på ute på gården åt lille P. Han blev så glad över tornet att det inte spelar någon roll vad klockan är, han vill ut och sitta på pass. Vilket är superkul att han vill vara ute. En annan tycker att 07.30 är lite tidigt en grådaskig söndagsmorgon. Men där satt han med sin träbössa.

Efter en liten stunds jagande för hans del så ropade han in på oss att han ville ha jägarfika. Så jag gjorde varm o`boy i min Primus, bredde en macka med kokt ägg på och skickade med några godisbitar från gårdagens lördagsgodis. Stolt som en tupp satt han där och drack varm o`boy själv och åt sin macka, filosoferade och var helt inne i sin lek.

DSC_0132-5

 

Längtade lite extra efter våren nu, eller en snöfri vår så det kan vara barmark. Lite tråkigt bara att detta varit mitt livs inaktivaste vinter någonsin. Det har bara varit för mycket med att arbetsträna och försöka vara förälder m.m. för att ha orken att köra släde så mycket som jag vill, eller vara ute i naturen lika mycket som förut. Men ju mer barmark det blir nu, och ju mer sol som kommer så kanske man får lite mer energi att orka allt man orkade innan.

Imorgon ska jag inte arbetsträna, utan jag ska jobba, den ni. Jag blir faktiskt anställd imorgon. Så det känns lite extra kul att kliva upp på morgonen imorgon trotts min jätteförkylning (igen jag vet! Hur är de äns möjligt??).

 
By |april 9th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Vad händer..??

Vad händer i vårt Sverige, vårt lilla landet lagom?

Gårdagens terrordåd har skakat hela landet, och mina känslor är helt ur balans då detta påverkat mig så fruktansvärt mycket av många skäl. Natten till idag kunde jag knappt sova, under dagen har jag i stort sett bara gråtit. Denna rädsla, ångest, och oro för vad som hänt och kanske kommer hända igen, är fruktansvärt.

Allt jag vill är att sitta på en stubbe…

Sänder en tanke till alla där ute, var rädda om er!

 
By |april 8th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Kari Traa Skare Sock

För vissa är en strumpa bara en strumpa, och inte heller bryr de sig om att de kostar 40:- för 3 par hos någon modekedja! Efter att ha lärt mig mer om hur viktigt det är att strumpor har mer än funktionen att förhoppningsvis bara sitta på foten, att inte korva sig, tappa formen osv. Så får ett par strumpor kosta vad de vill faktiskt.

2478188_preview

 

I och med detta vill jag rekommendera dessa sockar från Kari Traa som jag själv använder. De sitter jätteskönt på foten, glider inte av, de andas och är perfekt för intensiv träning. Tår och hälar är dessutom förstärkta. Jag är verkligen supernöjd! Köp era sockar HÄR.

 
By |april 2nd, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

30 days challange

Jag hade tänkt att börja “mitt nya liv” idag. Hur många gånger säger man inte det. Att sluta med onyttigheter m.m. Denna gång menar jag det verkligen! Jag och kollegan har letat och letat online efter ett bra och lämpligt 30 days challange och hittade tillslut ett bra schema som passar oss bra. Ett schema innehållande Plankan, Knäböj, Utfall, Sit-up. Kommer även att kombinera detta med att köra lite med kettlebell igen. En otroligt härlig träningsform. Själv brukar jag använda datorn eller surfplattan och dra igång någon träningsvideo man hittar online med ett bra pass. Jag har dock svårt att tro att man blir redo för beachen 2017 på 30 dagar, men det är ju bara att fortsätta till ett resultat man är nöjd med.

Jag hade även tänkt att lägga om kosten lite och funderar på att hoppa på 5:2 dieten. Hmm…jag vet inte än. Egentligen behöver jag bara sluta med godis mitt i veckan.

Ska bli skönt med vår snart, så man kan gå upp o ner i bergen här igen som förr, saknar det ofantligt. Men snart så!

 
By |mars 27th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Byafisketävling

Idag hade vi fisketävling i byn. Jag är personligen helt allergisk mot sånt som handlar om att man ska gå tipspromenader, eller andra tävlingar där hela byar och samhällen deltar. Jag är nog för skadad från barndomens minnen om hur den sortens gemenskap “ska vara”. Tyvärr!

Men idag var det fisketävling som sagt, och sånt är jag mer än gärna med på. Det är lite mer av mitt/vårt intresse än lekar. Så jag gick och längtade en hel vecka efter detta.

Även vår son, lille P var med, och han hade också sett fram mot idag. Det blev hans första gång han fiskade mer på riktigt. Innan har han varit så liten att man behövt hjälpa honom så mycket. Men han satt halva tiden, haha. Där satt han och pimplade, vickade i pimpelspöt och åt kakor. Superduktig! Men sen tappade han fokus och det slutade med snöbollar, snöänglar, och mingel bland de andra fiskarna.

Någon fisk fick vi inte, mest troligast för att vi satt på lite djupare vatten än den stora mängden. Vädret var perfekt, soligt, varmt, inte ett moln på himlen och mängder med snö. Så fast vi inte vann i antal fiskar eller största fisk, så vann vi faktiskt på vårt startnummer. Eller vi och vi. Vi gick fram med vår son som fick välja pris, för vi vill ju att han ska få ha det roligt. Nu ser jag fram mot nästa fisketävling!

unnamed (11)

 
By |mars 25th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

På skidor i spårsnö

En av de mysigaste sakerna med att bara färdas lätt ovan snön i skogen är att få se olika djurspår som man annars inte ser p.g.a snödjupet. Snön är upp över rumpan och jag är 170 cm, så ni kan ju tänka er hur djupt det är.

När jag hittade ett spår som var intressantare än Räv, Ekorre och Hare, som detta från fågel. Så följde jag en bit. Det var rätt nya spår, så jag hoppades att stöta på den någonstans i skogen. Någonstans i granskogen eller uppe i ett träd. Jag hade kameran redo hängandes runt halsen. Men efter ett tag så kändes det lite som meningslöst.unnamed (49)Någon dag senare inte långt ifrån detta spår hittade vi ett lite coolare spår. Nämligen spår från Lodjur. Jag och min sambo gjorde samma sak här, kollade vart spåret kom ifrån, bara en bit, då vi redan misstänkte att det är samma kissekatt vi sett en liten bit högre upp i berget. Sedan kollade vi vart spåret ledde. Som sagt bara en bit för det passerade ett vattendrag, en liten å. Men genom att bara spåra lite, så får man en hyffsad liten bild av vart djuren skulle kunna befinna sig, om de har kommit in på området igen osv. Riktigt spännande faktiskt!

 
By |mars 23rd, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Jag är ingen Anja eller Gunde

Igår innan jag la mig så hade jag bestämt mig att fara ut på skidorna igen om det var så där perfekt väder som sist. Och det var det ju, strålande sol, varmt i lä, inte ett moln på himlen osv. Jag tänkte ju inte vad det hade varit för väder och kyla under natten. Jag kände mig som Bambi på hal is på den stenhårda snön. Perfekt före för den som kan åka skidor. Haha… Tanken var att jag skulle kolla fällorna. Jag föll, svor, blev kall och blöt, än mer arg, och frustrerad. Snödjupet är upp till rumpan på än, och jag är 170 cm så det är ju en bra bit snö. Sist jag föll var jag mitt i skogen, men blev så arg att jag valde att försöka pulsa genom snön istället och svära istället för att ramla och halka.

unnamed (57) Haha ja, jag är ingen Anja eller Gunde, så jag har lite att träna på ett tag till kan jag ju säga. Men fällan blev kollad, lockmedlet påfyllt och sen fått röra på sig i det sköna vädret.

 
By |mars 19th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Kari Traa och Chaga i skogen

I ca 3 veckor nu har jag varit låst hemma pga sjukdom, har det inte varit jag så har det varit sonen. På detta har jag jobbat, eller sovit av utmattning. Denna vecka var fullspäckad från morgon till kväll. Men idag var jag ledig, och tänkte inte lyfta ett finger i hemmet mer än nödvändigt. Solen strålade och var riktigt inbjudande till lite friluffsande.

Jag packade min Kånken med fika, kniv, kåsa och trangia-mini. Systemkameran glömde jag tyvärr men blev någon bild med mobilen istället. Jag hoppade i skorna, greppade lovika-vantarna och låste dörren. Med väskan på ryggen tog jag sambons skidor och stavar, och gick längst vägen en bit mot skogen.

När man inte åkt skidor så många gånger (läs: testat en gång på åkern förra vintern), så är det lite svårt att ta sig över den höga snökanten. Men det gick väldigt smärtfritt, så jag var rätt förvånad själv. Haha…

Längst hyggeskanten in i skogen, och ut på en myr. Solen kämpade sig fram mellan granarna, men väl ute på myren lös den starkt och varmt. Jag hade bara ett par Kari Traa tights och en tjocktröja. Vantarna la jag snabbt ner i väskan, men mössan behöll jag på. Det var verkligen riktigt varmt och skönt. Så jag stannade ett tag på myren för att ta en fika och känna lugnet. Så mitt lilla minikök fick luftas lite och jag kokade upp lite Chaga som chefen gjort åt oss under veckan.

unnamed (45)

unnamed (46) Så efter en stund fortsatte jag genom skogen en sväng….

Efter 1,5 tim var jag hemma på gården igen, full av energi och lycka.

 

 
By |mars 17th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments

Skidor, Feber och Bullar

Vasaloppet, 5 mil på skidor, skidskytte…tv:n gick varm idag! Vi varvade det fina vädret med att springa in för att kolla tv:n. Jag är egentligen lite emot att kolla på tv på dagtid när det är så fint väder ute. Men halva Sverige satt väl inne idag och kollade tv?!

Sonen hade fortfarande feber idag så han hade ingen ork att sitta ute, så han satt inne och lekte. Hade han varit feberfri hade vi mer eller mindre tvingat honom att vara ute i alla fall en liten stund. Men har man feber och är sjuk så slipper man. Lille plutten, lider rent med honom.

Medan vi inte såg på tv:n så satt vi ute vid grillringen och njöt av solen. Det var klarblå himmel, strålande sol, ingen blåst, och -18 grader. Helt jäkla perfekt. Allt som saknades var solglasögonen! Vi hade gjort en eld i grillringen, och drack kaffe, varm choklad, och åt bullar. Lyssnade på fågelkvittret och hackspetten som hackade några träd bort. Dagar som denna blir man riktigt sugen på att fiska. Men det är som sagt svårt när sonen är sjuk.

I veckan blir det jobb 2 eller 3 dagar, för att sen de lediga dagarna spendera ute i naturen med systemkameran. Jag känner att jag fotograferat allt för lite de senaste.

unnamed (44)

 
By |mars 5th, 2017|Angelica Skärberg|0 Comments