0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Jessica Pariola Fridlund

Så har ännu en träningsvecka passerat och det blev en bra sådan nu också! Mycket handlar nog om motivationen, jag är väldigt pepp just nu :)

Jag började med exakt samma tröskelpass som förra veckan, dvs 5 km på förmiddagen och 2+2+5 km på eftermiddagen. Förra veckan snittade jag 4.09 och denna veckan gick det betydligt snabbare, nämligen 4.02. Pulsen ungefär den samma, så det var ett stort och härligt steg mot en allt bättre löpform! Coachen hörde av sig efter passet och undrade varför jag kört en extra 5:a… Han hade råkat skriva 2,2,5 km istället för 2×2,5km :) Men det gick ju bra ändå. Kommande vecka blir det dock rätt pass :) Hoppas snart kunna öka distansen också och köra 20-25 km pass varje vecka! Har kört med mina Hoka Tracer och de är sköna och snabba!

Fick spelat lite innebandy på jobbet också häromdagen och det var kul att testa låret på korta stopp och starter. Funkade bra det också, blåsorna på foten skvallrar dock om att det var ett tag sedan :) Men med det passet i bagaget hoppas jag kunna testa lite fotboll snart också. Ska bara ha tid till det…

Jag har även fått till riktigt bra cykelpass och simpass denna vecka! Så himla go känsla när det bara flyter på :)

Nedanstående bild visar årets bästa ögonblick! Vinsten i Kalmar såklart :) Den funkar bra som min mentala bild när man inte är sugen på något pass eller det känns lite extra tungt. Det och att jag hoppas förbättra min tid nästa år. Däremot väljer jag bort arrangören Ironman och testar Challenge istället.

EC6C7071-F972-4103-B8BA-3F37AAF5715E

 
By |december 2nd, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

V 47

Den ena bra träningsveckan avlöser den andra :) Skönt att vara igång på riktigt inför nästa års äventyr!

Denna veckas första träningsdag bestod av dubbla tröskelpass i löpning! 5km på förmiddagen och 2+2+5km på eftermiddagen. Jobbigt men kul. Är inte riktigt där jag varit tidigare (än), men snittade intervallerna på 4.08 och det är jag nöjd med. Pulsen var inte uppe på tröskel, så om bara benen kan komma igång ordentligt så hoppas jag vara tillbaka där snart! Blev lite stel i lår/knä (skadade).
Detta var på måndagen och under tisdagen simmade jag och i onsdags cyklade jag. Blev 2,5h kl 4.30 så man kunde få ihop den dagen :)  Därefter cykelintervaller i torsdags, och jag tror det var bra med tre löpfria dagar där. I fredags hade jag 10km feelinglöp och de gick på 41.20 utan nån känning alls. Ingen stelhet under eller efter och det var SÅ skönt! Blev negativ split också och den sista kilometern var den snabbaste. Detta trots att vinden var lite mer gynnsam första halvan. Bra för känsla och självförtroende.

78D56E9D-EE98-4009-8842-39C227BC76F0

Igår jobbade jag och hade träning på jobbet. Egentligen 15km löp men vågar inte riktigt köra på vårt hårda löpband, så tog crosstrainern. Hade bara pulszon 2 ändå.

Och idag var det dags för en av årets traditioner, nämligen 100x100m i bassängen! Min plan var bra och lagom fart genom hela passet och med det skulle alla 100:ingar ligga på under 1.30. Samtliga låg på 1.22-1.28, och jag körde 60st ”vanligt” och 40st med paddlar och dolme. Bra känsla, bara de sista tio som triceps dog på :) Under passet stöttade som vanligt Vitargo mig!

 
By |november 24th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

v. 46

Denna vecka blev en riktigt bra träningsvecka. Jag känner mig riktigt stark i simningen och på cykeln och löpningen är på god väg. Det är kul att tänka tillbaka på framförallt sim och cykel ett par år. Simningen idag går verkligen betydligt fortare än då och cyklingen är verkligen inte alls lika jobbig som när jag började inomhusträningen. Dvs benen dör inte alls som innan. Nu vet man också lite vad som väntar och krävs och då hjälper motivationen självklart till.

Denna vecka har jag fått upp lite speed på löpningen också. I onsdags sprang jag 4×2 km och snittade dom på 3.53, 3.56, 3.58 och 3.54. Riktigt skönt! Och bra för mentaliteten! Igår hade jag 1 timme i pulszon 3, och efter uppvärmning fick jag till den på 4.23-tempo. Med nedjogg så blev det totalt 18km, längsta löpet sedan Kalmar :) Det var så härligt så jag nästan glömde bort stormen och ösregnet. Men bara nästan, jag var verkligen genomblöt. Eftersom det inte regnade när jag stack ut så tog jag inte den bästa jackan heller :) Men mina 2XU tights satt bra iaf!

thumbnail_IMG_3083

Sammanlagt blev det 10h träning fördelat på ett simpass på 4500m, 4,5h cykling, 41 km löp och 1h annan inneträning. Nästa vecka blir det lite mer faktiskt, och det ska naturligtvis bli kul :) Bland annat ska årets 10.000 meter simpass avverkas i form av 100x100m. Förhoppningsvis kan jag fortsätta på löpspåret också, låret är lite stelt just nu men det känns mest som lite ovana/träningsvärk. Har slarvat lite med rehab nu när det känts bra (klassiskt) så det är bara att ta tag i det igen!

 
By |november 17th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

Intensiv vecka

Har gått min sista vecka på min utbildning (jobbrelaterat), vilket har inneburit måndag till fredag “jobb” och det samt barnens alla aktiviteter gör att det blir lite extra intensivt :) Plus att man såklart vill hinna med sin egna träning också! Så som vanligt har det blivit några extra tidiga morgnar, men det är lugnt när man vet att det bara gäller så kort tid.

Efter Kullamannen hade jag lite ont i låret, men upplevde det absolut inte alls som tidigare. Det satt inte så djupt utan tror snarare det var träningsvärk faktiskt. I måndags hade jag cykling på schemat och det blev faktiskt på kvällen. Blev ett och annat extra stopp när barnen ropade, så ännu en anledning till att göra det på morgonen innan de är vakna :) Oavsett så kändes absolut ingenting i låret då.

I tisdags hade jag löpning, men valde crosstrainern då. Tänkte att det inte var helt fel efter som låret ömmade lite men den allra främsta anledningen var skoskavet jag drog upp på Kullamannen. Djupt köttsår som sitter riktigt dumt till, så det gjorde otroligt ont i varje steg.

I onsdags gick det tack och lov att springa. Gjorde fortfarande ont i skavet, men man ju inte gnälla på nåt sånt tramsigt liksom :) Men att springa var absolut inga problem. Ingen smärta, men däremot lite stelhet i knäet. Samma på torsdagen när jag sprang. Men viktigaste var att det var smärtfritt!

En vilodag i fredags och “bara” cykling igår så var jag redo för löpning idag igen. Hade först ett simpass på förmiddagen som gick riktigt bra! Skönt att simningen fortsätter kännas bra! Sen var det dags för 3x3km, det var verkligen otroligt länge sedan jag sprang något sådant pass. Saknar lite löpkänsla och är självklart inte nere på de tider jag var i somras, men nu kände jag mig för första gången på 3 månader 100% skadefri! Ingen stelhet eller något. Sen var det riktigt gott att springa i shorts också :)

thumbnail_IMG_3035

Här har jag på mig badmössa från 2XU, otrolig skön. Känns inte som man har någon på sig! Vill också passa på att tipsa om deras kompressionströja som jag brukar springa i. Sitter tight och bra utan att hindra armföringen i löpningen.

 
By |november 10th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

Kullamannen 2019

Efter ett smärtfritt löppass i mitten av veckan valde jag att ställa mig på startlinjen på Kullamannen. Detta är 3:e året jag springer och jag var väldigt väldigt glad att kunna genomföra det! Ett otroligt roligt och fint lopp och för mig dessutom en chans att springa terräng :) De senaste åren har jag kört dubbeldöden (44km) men i år körde jag svart bana (13km) istället. Med facit i hand ett bra val.

Starten gick kl 9.00 och jag försökte hitta ett ganska högt tempo utan att gå ut alldeles för hårt. Tog omedelbart ledningen och hittade några grabbar att hänga på. Matade på så gott jag kunde hela loppet, helt smärtfritt och med ganska bra löpkänsla. Som alltid tufft i backarna när man inte är van, men jag kände mig stark. Fegade lite nedför, det var otroligt halt i leran. Men hade bra grepp iaf med mina Salomon S-lab. Gick i mål som förste dam, med endast tre herrar framför mig och vinstmarginalen blev hela 4,5 min. Största vinsten var att kunna springa och det smärtfritt, men det var ju såklart riktigt kul att vinna också! Blev bara en vurpa tack och lov :)

thumbnail_IMG_2975

thumbnail_IMG_2974

Blir troligtvis inte fler lopp i år, så det var kul att avrunda med vinst. Har vunnit 9 av 10 lopp i år :) Det andra var en 3:e plats på EM i Ironman 70.3. Ett riktigt toppår! Nu blir det fokus på vinterträning till ännu en fulldistans nästa år. Blir dock inte Ironman utan Challenge Roth, ett av världens största triathlonlopp och ett lopp “man måste göra”. Ser jag fram emot!

 
By |november 3rd, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Två steg fram, ett steg bak

Ja när det kommer till status på löpningen så säger rubriken en del. Jag kom igång med löpningen så smått för ett litet tag sedan och det kändes bra. Varvade löpning med crosstrainer för att försöka vara smart och det tror jag just att det var. Men så när jag körde ett intervallpass så blev det på ett väldigt hårt löpband och efter det fick jag småkänningar igen. Inte alls som innan, men det kändes som ett litet steg bakåt. Vilket var lite trist då jag bara några dagar innan sprang 9km ute (äntligen!) i ett 4.27-tempo utan att det kändes ansträngande överhuvudtaget! Ett litet sidospår här är att jag verkligen gillar mina Salming Greyhound, och mer och mer för var gång jag använder dem. Men tillbaka till passet: ändå skönt att få bekräftat att crosstrainern gjort sitt så man inte tappat allt liksom.

Efter att det uppstod lite känningar igen så gick jag 100% tillbaka till crosstrainern. Efter behandling av låret i kombination med icke-löpning så kändes det bra igen och efter några dagar testade jag några av mina intervaller på löpband. Ett bra och mjukt sådant :) Hade backintervaller så det gynnade också lite. Och då kändes det bra! De senaste dagarna har jag haft minimalt med känningar och idag ingenting alls. Men valde ändå crosstrainern på dagens löppass, vill som sagt försöka vara lite smart och så vill jag framförallt kunna starta på Kullamannen på lördag!

Sim och cykel har jag gjort på som vanligt och där känner jag mig stark! Har lite roliga tävlingar att träna till nästa år så jag är väldigt motiverad :)

dgfhjf

Vädret är väldigt varierande här nu, sol ibland och ösregn ibland. Men fortfarande en del plusgrader, så på min 9 km tur häromveckan hade jag kortbyxor! Men när man som på bilden ovan står och leder SwedenRunners kan det vara tacksamt att ha en bra jacka. Så vill varmt rekommendera denna vindjacka från Craft.

 
By |oktober 27th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

VM-guld 2016

Minnen som dyker upp på sociala medier kan verkligen ta en tillbaka till härliga tider! Häromdagen är det exakt 3 år sedan jag vann ett guld i hinderbane-VM i min åldersgrupp 30-34. Ett fantastiskt minne på alla sätt och ett lopp jag aldrig kommer glömma. Loppet som liksom blev onödigt spännande…

Loppet bestod av 15km löp i Blue Mountain i Kanada, en härlig miljö men också tuff bana då vi sprang i en skidbacke…

När starten gick tog jag ganska omgående ledningen. Efter 10km var vi högst uppe på toppen och dessvärre missade jag onödigt på ett hinder där. Då hamnar man direkt i retry-banan och där var väldigt lång kö då en del andra åldersgrupper startat innan oss. Frågade om jag fick tränga mig lite eftersom att jag trots allt ledde, men ingen ville vara så vänlig tyvärr. Fick snällt ställa mig i kön och efter 10 min(!) kom tjejen som låg tvåa. Jag hade alltså haft en otroligt stor ledning! Hon klarade hindret och efter ytterligare fem minuter var jag igenom. Tänkte först att ett silver är ju bra, men ganska omgående så kom tanken att jag hade ju faktiskt en ledning på 10 min efter 10km, då är fan inte 5min på 5km omöjligt! Sprang för allt jag hade, tänkte inte vid hindren utan bara gjorde dom. Mindre än 1km kvar när jag såg förste tjej! Kom om henne i sista uppförbacken och sen var det fullt ös in mot mål samtidigt som jag var tvungen att klara de sista hinderna. I mål endast några sekunder före tvåan, som världsmästare! En upplevelse jag värderar otroligt högt!
EB0B814F-F2D7-47CD-9FD2-5EED4BD92CA9

D62528B5-1134-49B5-A643-9931B745E1C0

trött på väg över mållinjen

 
By |oktober 20th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

På löpbanan igen!

Denna veckan har jag varit helt och hållet smärtfri i låret, men har ändå valt att inte springa igen. Inte förrän nu under helgen vill säga.

Jag går en utbildning via jobb på 12 veckor och var fjärde vecka är vi på plats i skolan. Dvs det blir som ett måndag till fredag till, vilket jag inte är något särskilt stort fan av :) Oavsett så har det varit en sådan vecka nu. Barnen har aktiviteter varje kväll, vilket innebär att det har blivit många tidiga morgnar för att få ihop allt. Tisdag, onsdag och torsdag drog träningen igång mellan 4.30-5.00 och det har varit från 1,5h till 2h (cykel och crosstrainer). Cykel är lite skönare för då kan jag åtminstone bli kvar hemma och cykla på min trainer. Annars är det upp och iväg till gymmet. Ganska lätt när man vet att det är den enda tiden som kommer funka. Men det krävs självklart också att man är tråkig och lägger sig tidigt :) Också lite lättare när man vet att det gäller en vecka, annars blir det oftast nån enstaka morgonpass då och då. Oftast på helgerna när barnen är hos oss, brukar vara färdig innan de vaknat då.

Igår hade jag cykling på schemat, 3 timmar. Var sjukt pepp när jag såg förste man nånsin gå under 2h på en mara! Därefter testlöpte jag 3km och det gick kanon! 4.58-tempo helt smärtfritt! Kunde väl inbilla mig att jag kände något, men det hör till :)

Idag började jag med ett kort och hårt simpass. Brukar oftast simma 300ingar, men idag var det 20x50m hårt och det var sjukt jobbigt trots den korta sträckan! Under eftermiddagen var det dags för löpintervaller, 5×8 min tröskel. Trots smärtfri löpning igår och utan att vakna med känningar idag så körde jag inte alla på löpband. Började med två på crosstrainern och sen var planen att köra tre på löpbandet. Blev 2,5 för på sista hade jag så mycket håll så fick avsluta den på crosstrainern :) Oavsett så gick det kanon idag också! Var stelt och utan nån vidare löpkänsla, men däremot i ett 3.49-tempo och smärtfritt! Ska fortsätta skynda långsamt med hopp om att fortsätta hålla mig skadefri.

thumbnail_IMG_2702

Önskade att man simmade här idag istället för i bassäng :) Nu börjar den tuffa mentala biten: att hoppa i en bassäng när det är kallt ute, dvs man fryser redan innan och är lite opepp.

På huvudbilden:

Skor

Jacka

Shorts

Glasögon 

 
By |oktober 13th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Första löpstegen

Får ta och erkänna att det varit några riktigt härliga dagar! De senaste dagarna har jag nämligen spenderat i Kroatien tillsammans med lite andra ledare från Sweden Runners :) Vi höll till en liten bit utanför Split och Kroatien var precis lika fint som det ser ut på alla bilder!

Under resans gång var det dags att testa löpning för första gången på nästan 5 veckor. Började på platt asfalt och tyvärr funkar det inte riktigt där än. Belastningen blir uppenbarligen för stor, vilket gör att jag känner av lite smärta. Begav mig till en backe istället som funkade bättre! Uppför lite på framfot gick bra och totalt tror jag att jag fick ihop nästan 3 km en dag. Ett par dagar senare var vi uppe och sprang på ett berg och då sprang jag också totalt nästan 3 km, inget platt. Kändes av under tiden, men inte värre dagarna efter. Så fortsätter med crosstrainern, ev nåt litet uppförpass, tills det är helt läkt. Har en tävling till kvar i år, Kullamannen 12 km. Vill verkligen kunna köra det fantastiska loppet!

thumbnail_IMG_2679

 

Fick här chansen att testa mina nya Salming Greyhound, enormt skön sko. Framtagen till det jag sysslar med: långlöp på asfalt. Snart igen hoppas jag :)

Förutom lite löp så blev det mestadels simning under dessa dagar! Enorm skillnad från när man ligger hemmavid och försöker undvika tång. Här var det klarblått och istället för att enbart stirra på en stenig sandbotten kunde jag här titta på fiskar, sjöborrar och sjögurkor. Magiskt :)

Nu är man tillbaka i kalla Sverige och till verkligheten. Den börjar direkt imorgon, då blir det tidigt morgonpass innan resten av familjen är uppe.

thumbnail_IMG_2726 thumbnail_IMG_2731

 
By |oktober 5th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Inget Berlin

Nä, tyvärr har jag bestämt mig för att skippa Berlin Marathon. Känns inte jättetungt ändå faktiskt, jag har uppnått mitt mål med råge i år :) Detta var egentligen mest för att jag var missnöjd med min maratid i våras. Även om det blev pb då så känns det som att jag har en bättre tid i kroppen. Men jag siktar in mig på en mara nästa år istället.

Beslutet att inte åka tog jag i söndags. Då testade jag springa, men det gick inte helt enkelt. Även om det blivit ännu bättre i låret nu, framförallt efter ännu en nålbehandling, så finner jag inget nöje i att åka. Kanske tar jag mig igenom, men till vilket pris? Kanske för att vara skadad hela vintern eller tom ännu längre. Eller så hade jag inte ens tagit mig i mål, vilket inte är särskilt kul heller. Sura pengar ja, men i bästa fall kan jag sälja min start och i värsta fall så är jag iaf garanterad en start i nästa års upplaga. Har även spanat på Manchester Marathon i början på april, kanske ev blir den också.

Låret är som sagt mycket bättre, så att stå på crosstrainern, cykla och simma är fortfarande inga problem. Väldigt tacksam för att kunna bedriva någon träning överhuvudtaget :) Kör även lite lättare styrka för att få igång cirkulationen ännu mer i låret och det känns bra. Hoppas även på att morgondagens massage ska förbättra läget ytterligare.

thumbnail_IMG_2613

PS Visste ni att man kan bli sjukt svettig och trött på en crosstrainer? :) Salming på fötterna som alltid!

 
By |september 25th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Fortsatt skadad

Skadan ger inte riktigt med sig, muskeln är riktigt överbelastad. Jag har ändå lyckats få till ganska många träningstimmar, så jag är väldigt glad att det går att träna överhuvudtaget. Majoriteten av timmarna har blivit på crosstrainern. Jag börjar gilla den nu faktiskt :) Går fortfarande bra att få upp pulsen. Ett måste är att ha en serie på samtidigt, så det är väl därför det är ganska kul.

Jag fick en behandling av min sjukgymnast i fredags. Den skulle innehålla nålar så jag tänkte mig något i stil med akupunktur. Typ. Istället var det en ganska lång nål som skulle ner i mitt lår… I den skadade muskeln för att öppna upp och skapa en blödning så det onda liksom kan blöda ut. Hade en hel del handsvett innan, men kändes tack och lov inte särskilt mycket. Mer obehagskänsla när hon träffade på det dåliga stället och hela muskeln drog ihop sig. När jag gick därifrån så kändes trycket liksom lättare och ett par dagar senare känns det verkligen bättre. Inte så jag kan gå ut och springa direkt, men stor skillnad jämfört med tidigare. Var på massage tidigare idag också och det kändes som ännu mer skit kom bort. Riktigt skönt. Det konstaterades att mitt högra ben är kortare än det vänstra, vilket troligtvis är anledningen till att det alltid är min högra sida som skiter sig. Sen är det inte bättre att min högra fotled är riktigt kass efter flertalet stukning och kompressionsskador. Så ska göra lite övningar för att öka rörligheten. Benet är korrigerat nu också, så ska även göra övningar för att bibehålla det så.

Tur jag aldrig anmälde mig till något lopp nu i helgen som gick :) Fanns för många att välja mellan, så blev aldrig av.

 

thumbnail_IMG_2568

Ett av loppen jag var sugen på var Toughest i Köpenhamn. OCR-lopp är fantastiskt kul att springa!

 
By |september 16th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

Löpfri vecka

Precis som rubriken säger så har det mycket riktigt varit en löpfri vecka. De första dagarna efter 5 km loppet hade jag riktigt riktigt ont och svårt för att gå. Typ värt det ;) Men sedan dess har jag cyklat och simmat lite, men framförallt kört på crosstrainern. Hade hoppats på ett sista simpass ute men vädret slog verkligen om helt och hållet. Har inte ens cyklat ute, utan det har också fått bli inne. Däremot är det bra löpväder så jag hoppas komma ut snart :)

Men som sagt, crosstrainern har fått bli min nya bästa vän. Och det är ändå helt okej att köra på den. Trodde det skulle vara ganska svårt att få upp pulsen, men vill man så kan man! Har blivit både intervaller och långpass och det har pulsmässigt gått bra. Belastningsmässigt funkar det också. Kändes lite de första passen i låret, men nu känner jag inget alls. Löpning vågar jag dock inte mig på än. Väntar hellre några dagar extra än ger mig på det för tidigt. Känns ändå lugnt liksom när jag fått bra pass på crosstrainern. Att flyga och landa på benet i ett löpsteg känns inte riktigt hundra än nämligen.

Årets enda swimruntävling skulle varit nu i helgen, men jag var tillräckligt smart för att hoppas av den iaf. Singelklass, så påverkade ingen heller :) Alltid synd att missa ett lopp på hemmaplan och swimrun är så kul, men helt klart rätt beslut. Ser ut som det blir swimrun nästa år istället! Jag och min swimrunpartner är sugna på revansch på ÖtillÖ!

gbujbh

Morgonpassens bästa kompis! Vitargo carboloader

Namnlös

Salming Enroute funkar finfint på crosstrainern! Bra support och lagom dämpning.

 
By |september 9th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Från 10h till 20 min

En av årets höjdpunkter för min del är Trelleborgsloppet, eftersom att det går på hemmaplan. Supporten längs banan är magisk och i år var jag riktigt taggad på att köra. Var anmäld till 5 km och det är lite roligt att gå från ett 10h lopp till 20 min :)

Dessvärre har jag dragit på mig en överbelastning i en lårmuskel och efter att ha klivit av ett löppass i tisdags var det ganska tveksamt om jag skulle kunna starta. Efter vila kändes det betydligt bättre, men absolut inte 100. Så då var frågan, ställa upp och köra detta lopp som jag längtat efter eller skippa? Efter en rejäl tejpning så valde jag att starta.

Gick ut ganska hårt och tog ledningen direkt från start. Kändes okej i 3 km, sen började det göra allt mer ont i låret. Men jag visste att jag ledde och jag har aldrig tidigare vunnit detta lopp så jag kände att jag bara måste fullfölja för att få stå överst på prispallen på hemmaplan. I mål på 19.30, ingen tid att skryta med men så otroligt kul att få vinna! Fick lära mig att man kan lida väldigt mycket av värme på 5 km :) Valde mina Salming enroute för att få lite mer dämpning med tanke på låret, annars brukar jag sprinta i mina Hoka One One Tracer. Sprang också i mina nya Craft shorts, supersupersköna!

Nu blir det såklart löpvila som gäller så låret kan få återhämta sig. Jag hoppas verkligen Berlin Marathon inte är i farozonen. Simning och cykling funkar och likaså crosstrainer så länge det inte är för tung växel. Så det blir mycket sånt den kommande veckan :)

Annars lever jag rätt mycket på nedanstående bild fortfarande :)

IMG_2494

 
By |september 3rd, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter, Träning|0 Comments

Lugn vecka

Man är ju, inte helt oväntat, fortfarande hög på förra helgens prestation :) Mäktigt att kroppen känns ju bra som helst, även om jag självklart tränat betydligt mindre och tagit det mestadels lugnt. Har egentligen tränat lite fel får jag erkänna, har spelat två fotbollsmatcher.  Kanske inte optimalt, men det har känts bra. Lite sim och lite löp också. Inte alls lika sliten som efter tidigare IM-lopp, varken fysiskt eller mentalt. Skönt!

Som sagt, hög på prestationen och detta har förstärkts av alla samtal, meddelande, tidningsartiklar, blombuketter, ja jag blev tom intervjuad i radion :) Magiskt stöd både innan och efter!

B2102FAF-6E1F-4EE6-BEC5-B545AD6BEBC2

 

Tror att jag inte är lika trött mentalt i år som förra året pga säsongen inte är slut än. Jag hade lite smålopp på hösten förra året, men inget jätteviktigt direkt. Även om Ironman var årets huvudlopp i år också så VILL jag prestera på nån lopp till. Framförallt på Berlin marathon i slutet av september. Kan ju vara så att kroppen inte vill prestera mer men det är värt ett försök. Jag sprang på 3.08 i maj, på en 400m bana utan draghjälp. Nu hinner jag fokusera på löpning några veckor så hoppas jag kunna slå pb iaf.

Nästa lopp är dock raka motsatsen till Ironman. Jag går från 10h till 20 min :) Alltså ett 5km lopp. Det är ju inte så att man har särskilt mycket fart i benen efter all långdistansträning, men en femma ska man väl kunna klura ut i ett hyfsat tempo hoppas jag! Har gjort 19.15, återstår och se om man kan putsa till det!

 
By |augusti 26th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

Ironman Kalmar 2019

Så var dagen kommen, dagen då årets huvudlopp skulle genomföras. Åkte upp på torsdagen för registrering och racebriefing. Spenderade fredagen åt att checka in cykeln och påsarna med lite av grejerna.

Lördag och raceday… kl 4 ringde klockan, en liten stund senare gick jag upp för samma frukost som alltid: vitt bröd med smör och nutella. Blandade mina flaskor, såg till så jag hade allt innan jag runt 5.30 begav mig till växlingsområdet. En promenad på ca 3 km, perfekt för att få igång benen lite samt lyssna på peppande musik. Väl framme packade jag ner det sista i mina påsar och satte flaskorna på cykeln innan jag begav mig till starten. Svepte där en flaska Vitargo. Kl 7 gick starten och eftersom jag stod långt fram i startfältet så kom jag iväg strax därefter.

3860m sim var det första som skulle avverkas. Förra året var det kaos mer eller mindre hela simmet så jag var inställd på samma i år. Men tack och lov var det raka motsatsen. Inte alls en massa tokiga människor som drog i benen och skulle simma över en. Fick omgående en bra känsla. Började “lugnt” för att komma in i rätt andning. Det är svårt att hålla koll på vilket snitt man har eftersom gps:en failar så pass ofta i vattnet, men det satt flaggor ute när man hade simmat 1000,2000 och 3000m, vilket gjorde att jag kunde hålla koll på totaltiden i vattnet och därmed ett ungefärligt snitt. Efter 1000m var jag förvånad över hur snabbt det gick och valde att hålla samma tempo nästa 1000m. Efter 2000m ökade jag (inbillar jag mig iaf :)) Hittade inte direkt några bra fötter att ligga på, så simmade själv och försökte jaga ikapp de som låg en bit framför. Upp på rampen ur vattnet, förvånad över hur snabbt det gick. 55.54 och framförallt 4 min snabbare än förra året. Bra start!

Första växlingen flöt på smärtfritt och tog 2 min 19 sek.

Så var jag uppe på cykeln för 18 mil och begav mig mot Öland. Fick direkt en bra känsla, vilket är väldigt viktigt! Över Ölandsbron och sen väntade 6 tuffa mil. Vinden hade ökat rejält och vi började med motvind. Försökte att hitta ett bra läge där jag inte brände benen samtidigt som jag ändå tog i för att inte tappa allt för mycket. Man får inte glömma att man har en mara att springa sen också :) Efter 6 mil väntade 9 mil i bra vind innan de sista 3 också var riktigt tuffa. Då är banan dessutom betydligt mer teknisk. Längs med banan hörde jag några gånger att jag första dam, vilket gav extra bränsle. Alla hejade lite extra när man kom som tjej också, fantastiskt. Fumlade lite innan jag sedan var av cykeln och klockade sträckan på 5.15.32, 6 min snabbare än förra året. Nu hade jag bäddat för att ta mig under 10h! Men, det är på löpet det avgörs…

Andra växlingen flöt också på bra och tog 2 min.

Så var det dags för en mara. Börjar i mitt tänkta tempo och känner att jag gjort helt rätt på cyklingen. Men efter ca 5 km mår jag inte alls bra. Illamående och lätt yrsel gör att jag måste dra ner på tempot, annars känns det som jag ska spy och ev ramla ihop. Lyckas ändå hålla ett hyfsat tempo och sen går det lite i vågor. Ber en liten bön att jag ska hålla hela loppet och inte tappa allt för mycket fart. Jag vet att det kommer vara andra som springer fortare, så jag måste försöka hålla uppe farten. Matar på, bärs fram av den fantastiska publiken och vetskapen om att jag är första dam på banan. Dock kan fortfarande någon annan få en bättre sluttid, det beror på när man går i på simmet nämligen. Sista km ökar jag och tänker att nu kvittar det om jag mår dåligt, jag är ju snart i mål! Spurtar bäst jag kan sista biten genom stan, in på mattan och jo, jag är förste dam TOTALT. Inte bara i min ag utan totalvinnare! Löpet gick på 3.29.03, hade som mål att iaf ta mig under 3.25, men oavsett så var det 5 min snabbare än förra året. I mål var jag tvungen att sätta mig ner för att inte spy, innan jag gav en segerintervju. Därefter mådde jag ännu sämre, men efter en hel del dricka och efter jag suttit en stund så mådde jag betydligt bättre.

Totaltid: 9.44.45, snabbare än jag kunnat drömma om! Och totalvinnare alltså… Magisk känsla. Allt slit och pusslande gav ännu bättre resultat än jag nånsin kunnat tänka mig! Pb med 15 min och gott och väl under 10h! Att springa in på mattan till publikens jubel samtidigt som dom ropar ut att jag är vinnare… WOW!

En vinst innebär en biljett till VM på Hawaii, men jag tackade nej då jag har annat för mig till hösten (jobbrelaterat). Kommer fler chanser :)

 

thumbnail_IMG_2412