0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Lalli

Vad var tyngst och är det nu dags att fundera på nästa lopp?

20170128_111229Efter att ha återhämtat sig ordentligt så kan man ta en funderare på hur man kunde ha förberett sig bättre. Vissa saker kunde vi förutse, men några överraskningar blev det också. Första överraskningen kom redan då vi tog bussen från stugan till tävlingsplatsen och träffade lokala som deltagit tidigare år och berättade hur mycket klättrande det skulle bli. De verkade nästan lite oroliga om vi nordbor kommer att klara alpförhållandena, men tji fick de :).

Själva banan var sammanlagt ca 25 hinder och av dessa så var nog repklättringen det som väckte mest frågor på förhand. Gamla minnen från skolgymnastiken spökade i bakhuvudet och påminde om att det inte är så lätt som det ser ut. Ingen chans att jag orkar dra mig upp, tänker man kanske. Speciellt om man redan har gjort ett antal burpees och armkrafterna börjar vara slut. Men här gjorde träningspassen susen, och vi kunde konstatera att repklättring är nästan enbart teknik och sist och slutligen kräver väldigt lite av armkraft. Ett bra fotgrepp är viktigast och har man ännu ett par handskar med bra grepp så går det bra.

Att kräla under taggtråd i uppförsbacke på halt underlag däremot var överraskande tungt för magmusklerna. Tekniken var att dra knät upp vid sidan av kroppen och försöka få fäste med knä, armbåge och / eller fot för att skuffa efter, och så samma på andra sidan. Åtminstone för min del brände det i magmusklerna då man kommit hindret till slut. Mera magmuskelträning, alltså.

En annan tung grej, där vi såg att många medtävlare blev tvungna att ge upp, var bärandet av sandsäckar. Rundan som man skulle bära säckarna var längre än väntat och det gjorde ju inte saken lättare att hindret med sandsäckarna kom uppe på krönet av en backe som tagit oss närmare en timmes klättrande och plumsande i snön.  Det fanns också andra hinder där man skulle bära, men det var antingen kortare sträckor (en stor rund sten som man skulle flytta ca 10 m, göra 15 burpees och sedan bära stenen tillbaka), eller lättare att greppa (en stock).  20170129_123927

Så vad blir då slutsatsen; var det värt det? Absolut! Kan man göra det bättre? Jovisst, men hur roligt skulle det vara om man skulle veta allt på förhand… En del av charmen var att det skulle komma överraskningar. Skall vi göra det på nytt? Visst, men kanske ännu roligare om man inte gör exakt samma tävling på samma plats. Spartan obstacle races arrangeras runt om i världen både på sommar och vinter. Nästa tävling här i Frankrike kommer att vara i maj i Carcassone och följande i juni i Paris. Men innan dess får det bli lite vanlig landsvägslöpning.

Ps. ett fint lopp att lägga i kalendern är också Run My City i slutet av mars om någon har möjlighet att delta med kort varsel.

 

 

 
By |februari 27th, 2017|Lalli|0 Comments

En upplevelse rikare

Denna weekend var det alltså D-day för oss. Det finns mycket att berätta och det blir säkert en hel serie blog-inlägg för att dela med oss av hur det är att första gången delta i ett Spartan Race.

Det första jag kommer att tänka på är ordet “överraskning”. Det är lite av ett löfte av arrangörerna att man kommer att möta på sådant som man inte hade räknat med. En slogan är ju “you will know at the finish line“.

Den största överraskningen för oss var kanske hur mycket stigning och klättring det ingick i banan. Tävlingen i Valmorel går under namnet “sprint”, vilket syftar på att sträckan är under 10 km, men det gick upp och ner och tidsmässigt var det mera i klass med en marathon.  Vi var förberedda på att springa och sedan stanna upp lite för att ta sig över / under / förbi / genom diverse hinder, men istället blev det bokstavligen att klättra, med eller utan rep eller nät som hjälp, en stor del av banan. Ibland fick man krypa på alla fyra för att komma upp och på andra ställen fick man rutscha neråt.

20170128_103814_resized

En annan överraskning var “vattenhindret” som kom genast i början av banan. Vi hade ju kollat foton och youtube-videon från ifjol och kunde gissa att det skulle komma ett hinder där blir tvungen att vada över någon bäck eller motsvarande, men vi trodde att arrangörerna skulle vara schyssta och lägga in det mot slutet av banan som ifjol. Men nej, det var ett av av de första hindren i år och gick ut på att ta sig igenom en tunnel med rinnande vatten. I början försökte man hoppa från sten till sten för att undvika att stiga ner i bäcken med iskallt vatten, men naturligtvis kom det ju en bit efter halvvägs där det inte mera gick utan man måste ner i knädjupt vatten. Sen hjälpte inget annat än att öka på tempot för att bli varm igen :)

Många överrakningar blev det alltså, men också en del hinder som man kunde förvänta sig. Vi återkommer till dem senare!

20170128_104629_resized

 
By |januari 30th, 2017|Lalli|0 Comments

D-3 för Team Sisu på väg mot Sparta

Sista långlänken är körd i Paris förstäder innan tävlingen på lördag. Nu är det bara att hoppas att konditionen räcker till för både terränglöpningen i berg och snö och alla hinder som vi kommer emot på vägen…

Föret är kyligt just nu, några minus grader :), men vad som är värre är luftföroreningarna som samlas över staden då det är vindstilla. Egentligen borde man ju inte springa alls då det är så mycket partiklar i luften, men det kom lite som en överraskning att det var så mycket nu igen. Märkte det först i slutet av länken att nu är det inte riktigt bra.

Kom ihåg att vara tacksamma för den friska luften i Sverige och Finland.

utvald bild

 
By |januari 25th, 2017|Lalli|0 Comments

Workout i regn och storm

unnamed-2

Ligg raklång och dra dig upp till stående med bara armarna. Drygt. Repetera 100 gånger.

Att träna för ”mud race” är lätt och billigt. Man behöver inte köpa årskort till gymmet eller dyr utrustning. En park eller skog räcker bra om man bara använder sin fantasi. Man kan till exempel stanna med en kilometers mellanrum och göra 10 burpees. Man kan klättra upp i ett träd, över en gren och ner på andra sidan. Eller hitta en lämpligt stor sten eller trädstam att bära så långt man orkar. Så lätt kan det vara att träna sig i form för en kortare hindertävling.

Att förbereda sig för Spartan Race, som kan vara lite mer krävande, kan gå lättare om man har tillgång till lite utrustning såsom ”kettlebell”, ett grovt rep, en TRX-rem, mm. Jag har byggt ett gym på bakgården där man kan träna i stort sett alla de element som kan förväntas i en Spartan tävling. Och om man tränar i mörkret så märker grannarna inte ens att jag använder vår gemensamma 2,5 m höga betongmur för träningen.

Och notera att i förberedelserna för ett Spartan race så är lite ruskigt väder inget hinder. Tvärtom, ju tuffare väder desto bättre! Kläderna blir våta och pannan lerig då man gör push-ups, men våt och lerig blir man ju i tävlingen också!

IMG_0002

Såhär glad och ren är man när man är färdig.

Team Sisu tränade tillsammans i utegymmet på vår bakgård i ordentligt regn och storm. Programmet var enkelt:

20 minuters löpning som uppvärmning
5 X 20 burbees
5 X 20 kettlebell
5 X 20 repklättring

Vi gjorde alltså fem serier och 20 upprepningar per serie. Följande serie startade genast då alla gjort färdigt sin föregående. Efter träningen var kläderna blöta och ansiktet lerigt, men det kändes bra. Vi hade förtjänat vår restaurangkväll!

 
By |januari 18th, 2017|Lalli, Produkter, Träning|0 Comments

Kvällsrunda i Bois de Boulogne

Nu går det högt och lågt då det är bara några veckor kvar. Exakt vilka hinder som kommer att möta oss på i Valmorel vet vi ju inte men repklättring och väggar får man ju åtminstone vara beredd på.

20161129_203937
Här är vi på kvällsrunda i Bois de Boulogne där det finns en konditionsslinga med en vägg i tre olika höjdalternativ. Eventuella andra nattugglor i skogen fick hålla sig undan då vikingarna från norden var ute och träna :)

 
By |januari 16th, 2017|Lalli|0 Comments

Åter efter jul och sjukdom, det stora strumptestet.

Självklart hittade jag en snorkråka på kudden samma dag som flyget gick hem mot Norden (och lite feber var det nog också), vilket innebar en ganska inaktiv jul, vilket ju inte är optimalt med en månad kvar till det Spartan Race vi ska springa. Dessutom hade jag sett fram emot att testa att springa på samma underlag som loppet faktiskt kommer gå på, dvs SNÖ. Men men, det blev andra krävande aktiviteter istället, såsom korvgrillning och glöggdrickande.

Nu tillbaks i Paris, och med två par nya strumpor i bagaget. Tanken var att testa dessa i en tunn lättviktssko i snö, för att se hur kombinationen fungerade avseende väta och värme. Nu fick det bli detsamma fast i Paris och med vatten istället för snö, och i lite varmare temperatur (+5 ungefär).

Första löpturen blev en längre (åtminstone för mig) långsammare runda på drygt milen där jag testade den förmodade varmare strumpan (varmare eftersom merinoull). Efter ett par kilometer doppade jag helt sonika mina fötter, med strumpor och skor på såklart, i den mycket kalla och smutsiga flod som flyter genom staden, och fortsatte sedan rundan. Som jag hade trott sög strumpan upp rätt mycket vatten, men det som överraskade mig var att kylan försvann nästan omgående. Strumpan var fortfarande blöt, även om den successivt blev torrare och torrare, men värmeförmågan fanns kvar. En mycket lovande kandidat.

Louvren runt

Det går nästan helt att undvika asfalt även i centrala Paris.

Eiffeltornet i skymning.

Är det chemtrails? :D:D:D

Den andra turen blev ett kortare intervallpass. Dessa strumpor var ett par helsyntetiska kompressionsstrumpor som var tunnare, men som satt åt runt fot och vad betydligt tightare än den förra strumpan, även om den också är hemmahörande i kompressionskategorin. Nåväl, den här gången blev det dopp i en helskaplig vattenpöl eftersom löpturen inte gick via någon flod. Vad som överraskade mig var hur kallt vattnet kändes direkt och de efterföljande minuterna, trots att strumpan sög upp betydligt mindre vatten än den tidigare strumpan. Kylan var överraskande också eftersom vattnet i sig måste ha varit varmare än vattnet i floden. Men det säger väl en del om ullens förmåga att värma även när den är blöt. Hur som helst så kändes alltså syntetstrumpan initialt kallare, men även detta försvann efter några minuter och strumpan sög som sagt upp betydligt mindre vatten.

Sammanfattningsvis ett svårt val alltså. Jag misstänker att loppet vi ska springa i bästa fall kommer ske i strålande sol och en plusgrad eller två, och i värsta fall i vind och ett gäng minusgrader. Oklar är också när under loppet eventuella vattenhinder kommer ligga. Är arrangören lite human så borde de vara i slutet av banan, men det vet man ju aldrig. Lutar nog en del åt merinoull-strumpan just nu iaf.

 
By |januari 12th, 2017|Lalli|0 Comments

Repklättringsteknik och kort löppass.

Tre av de fyra musketörerna hann med ett sista träningspass tillsammans innan Jul. På schemat stod löpning och olika former av lättare styrketräning. Är “lättare styrketräning” ett motsägelsefullt uttryck? Kanske det, men jag är ingen svensklärare, så därför hade vi LÄTTARE STYRKETRÄNING.

fullsizerender-2

Så här kan det se ut om man klättrar i rep i Paris

 

fullsizerender-3

Så här kan det också se ut om man klättrar i rep i Paris.

Nåväl, fokus låg ganska mycket på teknik vid repklättring. Mina numer rätt slitna lättviktsskor är utrustade med mönster i mellankategorin på undersidan såväl som upp en bit under hålfoten. (Mönstret går att jämföra med Inov-8:s Roclite 295, även om den skon verkar vara något mer komfortabel och stadig). Ett rejält mönster på under sidan har visat sig vara bra inte bara för fästet när man springer i skog eller liknande, men också en stor fördel för alla oss som inte har tillräcklig överkroppsstyrka i förhållande till kroppsvikt för att kunna dra oss upp i rep med bara armarna. Att bara använda armarna är för övrigt förmodligen endast en bra idé som träning. Vid tävlingen är det nog smartare att använda någon av alla mer eller mindre smarta tekniker som även involverar benen – om du inte är en sån där som skippar benpassen på gymmet så är med största sannolikhet dina ben betydligt starkare än dina armar, och då går det betydligt snabbare och är mindre ansträngande att även involvera benen.

 

Mina skor är som sagt redo att ge upp och kommer därför testa en sko från förmodligen Inov-8 eller Salomon under januari. Skon ska ju i första hand inte vara anpassad för repklättring, utan löpning, men det gör ju inget om den passar för båda. Dessutom går ju tävlingen av stapeln i slutet av Januari, i franska Alperna(!), så måste också fundera på vilken sko som är bäst när det kommer till att springa i snö. Är det bättre att köra en lättviktssko som såväl släpper IN som UT snö och väta  och satsa på en strumpa som hyfsat bra håller fukten borta och värmen inne, ELLER är det bättre att ta en varmare sko som håller snö och väta ute? Med det senare alternativet så blir det ju lite problem om det kommer in vatten i skon som sen stannar där. Salomon har ju en modell som är optimerad för att springa i snö, men samtidigt kan det ju vara trevligt med en sko som går att använda de övriga 364 dagarna på året. Ska se vad pojkarna och flickorna på Multitriathlon säger!

Nästa gång blir det en helt briljant och överpedagogisk video om hur man klättrar i rep!

 

 
By |december 23rd, 2016|Lalli|0 Comments

Resan mot Sparta!

Som nya bloggare får vi väl börja med att presentera oss. Vi är två svenskar (Niklas och Patrik) och två finnar (Mikko och Kim) som bor i Paris och försöker hålla ”den nordiska flaggan” högt i diverse sammanhang. Det senaste påhittet är att åka ner till Valmorel i franska alperna för att mäta hur vikingarna från norden klarar sig i det klassiska Spartan Winter Race evenemanget i slutet av januari.

img_2914

Många av er känner säkert till Spartan Race (www.spartan.com), men för er som inte gör det; det är olika typs terränglopp runt om i världen där man har en hel del mer eller mindre omöjliga hinder att klara av på vägen. Hindren kan vara av typen väggar att ta sig över, rep att klättra upp för, ”monkeybars”, mm. Men eftersom vi kommer att blogga om såväl förberedelserna som själva tävlingen så får det bli mera om dem senare. Kul utmaning!

Idén att delta kom från Mikko under en middag i Saint Germain ytterom Paris (faktiskt en utmärkt svensk restaurang som heter Lilla Krogen) och nu rullar det redan på för fullt. Laget är anmält och vi har bokat stuga ytterom Valmorel för sista veckoslutet i januari. Vi har också lagt upp ett fundraising projekt för vi tycker att samtidigt som vi gör nåt roligt så kan vi väl också göra något gott för nån annan, och så har vi naturligtvis börjat träna :). Och nu startar vi alltså bloggen där vi kommer att skriva om projektet.

 

Välkomna att följa med på resan!

 
By |december 20th, 2016|Lalli|0 Comments