0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Mikael Gottberg

Höjdmetersblocket avslutat!

Äntligen, får jag säga, så är höjdmetersblocket på 21 dagar avslutat! Enformighet i vilken form den än må komma blir en mental utmaning i längden, men samtidigt gillar jag den här formen av tidsbegränsat fokus. Tror även att det ger mycket tränings- och utvecklingsmässigt att köra i block. Man blir ganska seg i både ben och kropp i övrigt av ett sånt här höjdmetersfokus, men när jag nu släppt ner på mängden känner jag redan efter ett par dagar att jag är betydligt starkare än innan.

Denna gången fanns det ju även ett tydligt tävlingsfokus i och med chansen till en plats i Mountopia-eventet, det återstår att se om jag blir utvald dit!

Summering av blocket:

– 21 000 höjdmeter, alltså ett snitt på 7000 hm i veckan, i den bästa träningsperioden inför Istrien hade jag som jämförelse 3000-3500 i snitt över tre veckor med 4200 som absolut högst mängd.

– 52,5 timmes löpning

– 432,5 km avverkat

65938216_2311924689046701_1591392508242296832_n

Vädret var inte alltid så upplyftande under dessa dagarna! Men ska träningen göras har man inte tid att fokusera på det, lite segt bara att komma till jobbet blöt som en hund, även om jag såklart duschade och bytte kläder innan jag satte mig på jobbet. Ett sätt att hinna med all träning under denna perioden var just löpning till och från jobbet och då lite förlängda pass på ditvägen genom Änggårdsbergen för att få in klättrandet.

66378377_2313371392235364_9171418166822174720_o (1)

Men jag fick i alla fall avsluta perioden i strålande sol och värme, en utmaning det med, fick ta många, korta pauser under detta passet istället för att bara dricka eller andas.

 
By |juli 12th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Löpstyrka

Jag funderade ett tag över hur smart det egentligen var att delta i Dynafit Mountopia Challenge som en del av uppladdningen inför Riksmästerskapet i 24 h löpning i Skövde, sista helgen i juli. Men kom ganska snabbt fram till att det inte var fel alls, backlöpningen bygger löpstyrka och uthållighet på ett ännu tydligare sätt än slätlöpningen. Sen får jag ju inte så mycket av den specifika träningen vad gäller att springa i ett jämnt, exakt tempo eller att springa runt, runt på platt tartanbana under dessa tre veckor. Men det var just det, TRE VECKOR, i månader innan detta, ända sedan Istrien i april, har jag förberett kropp och huvud inför tävlingen i Skövde. Jag har gjort många, långa pass på Slottsskogsvallens tartan, som mest 43,5 km i ett svep.

Jag har dessutom alltid denna tanken med mig: “Man blir även en duktig asfaltslöpare av träning i kuperad terräng, medan man knappast blir en duktig traillöpare av att bara träna platt och på asfalt”. Det hade alltså varit många gånger dummare att förbereda sig inför ett ultratraillopp med asfalts- och banlöpning, medan kuperad terränglöpning inför en rundbaneultra bara ger omväxling och en till dimension till träningen och förberedelserna.

Skärmklipp 2019-07-05 10.35.30

Dessa veckorna jag nu haft/har med nästan uteslutande väldigt kuperad terränglöpning har gjort gott för min kropp. Innan denna period kände jag mig rätt trött och sliten, mycket också beroende på pluggstress. Men löpningen i teknisk, kuperad terräng har krävt fullt fokus nästan varje sekund av löpningen vilket har varit rensande för skallen och stärkande på ben och fotleder. Jag har även fått till en del pass med andra grymma löpare, tillika goda vänner =) Nedan finns några videor filmade av min vän Branislav:

Uphill Running

Downhill Running

Sommaren har mestadels bjudit på mycket varm och svettig löpning hittills men igår kom motsatsen, kallt (12-13 grader) och ösregn! Då får jag bita ihop och kämpa mer tydligen, tack vare fina Ida fick jag i alla fall till nästan alla planerade höjdmeter trots skitvädret. Tack för att du peppar och pushar mig när det behövs!

Skärmklipp 2019-07-05 10.35.55

 
By |juli 5th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Dynafit Mountopia Challenge

Jag skickade för ett tag sedan in en anmälan för att tävla om en plats i en härlig utmaning i augusti. Kommer man med får man en all-inclusive resa från Dynafit där man får springa över tre alptoppar på två dagar. Jag lyckades ta mig vidare från första steget och blev uttagen till topp 20. Då fick jag en del produkter hemskickade av Dynafit och ska nu under tre veckor försöka samla så många höjdmeter som möjligt i en tävling om de totalt fyra platser som finns till äventyret i augusti. Det är dock svårt att tävla mot bergsgetter som bor i och kring berg som är 1000-2000 m höga! Kör på så gott jag kan och ligger ändå inte ens på övre halvan i tävlingen, mina backar jag kan träna i är 80-100 m höga, det är en skillnad! Men i slutändan är det en jury från Dynafit som väljer ut vinnarna, så hoppas på att vara tillräckligt intressant som löparprofil ändå =)

65975317_457035751784271_6238558882134753280_n

Något som gjorde det extra tufft att springa många långa höjdmeterspass förra veckan var även vädret, det var flera dagar med stekande sol och temperaturer på 25-30 grader. Sprang de flesta pass i bara splitsshorts och hade flera liter vatten i botten på backen att både dricka av och svalka huvud och kropp med! Men var ändå svårt att hålla vätskebalansen. Var de flesta dagar tvungen att springa under de varmaste timmarna på dygnet också då jag under samma period fick kvälls- och nattkörningar på jobbet. Har där lärt mig att sen inte tumma på sömnen, utan att få till minst 7 h, vilket innebar att jag sällan kunde börja springa tidigare än 11 på dagen.

65728970_2397053560618688_6690702312861597696_n
Skönt med en kvällsrunda!

65974946_677842949308077_69236517783994368_n

Matade på bra under veckan, som fick bestå av jobb, träning, mat och sömn! Sedan kom helgen och då hade jag barnen och tog välbehövlig vila när vi körde långa dagar på stranden istället =)

66154831_389138428389924_6708894840844713984_n

Ny vecka, nya utmaningar! Har klämt in drygt 2800 höjdmeter nu mån-tis =)

65748405_688028434942782_6718293401814433792_n

 
By |juli 2nd, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Betydligt bättre än planerat!

I min grova grundplanering för året satte jag upp ett mål om 500 mils löpning under året samt 600 träningstimmar totalt med styrketräning och alternativ träning inräknat. Kan konstatera att jag redan nu är långt förbi halvvägs till distansmålet, igår, dagen innan Midsommarafton passerades 300 mils löpning. Det hänger ihop med att jag stadigt har kunnat och vågat skruva upp mängden lite grann från månad till månad när jag lyckats träna hållbart och hålla mig skadefri.

Skärmklipp 2019-06-21 14.59.27

Det enda lilla bakslag jag egentligen haft var de gångna veckorna, som jag beskrev i mitt förra blogginlägg, där jag fick skruva ner en del från den planerade mängden. Men den mängd jag då landade på var ändå i paritet med det jag hade tänkt mig som veckosnitt för hela året, så inbromsningen skedde från en betydligt högre nivå än jag egentligen hade räknat med att kunna hålla från början.

Skärmklipp 2019-06-21 15.16.29

Det var som en träningskompis skrev till mig när vi bollade lite kring träningsmängd, att när en dålig vecka med stress, trötthet och sänkt motivationsnivå ändå landar på 10 mils löpning, då är det rätt okej ändå! Det tror jag är viktigt att man tar med sig när man hela tiden flyttar sina mål framåt, att man landar lite och tänker efter vad man trots allt fått till den senaste veckan, månaden eller vad det kan vara. Stannar upp och tänker efter att “Hallå, det där är faktiskt rätt mycket och rätt bra träning ändå!” även fast det inte blev som man hade lagt upp planen för.

65096917_1407462776077228_8205245675651203072_n Skärmklipp 2019-06-21 15.17.23

Utveckling är inte linjär, den går i vågor, lurar man sig själv med att vågdalarna då skulle vara kris och problem då är man inte rättvis mot sig själv. Det är trots allt bara kroppens signaler om att det är dags att vänta lite innan man försöker sig på nästa steg uppåt och framåt igen. Men även att man stannar upp och tänker “Det där nästa steget, vad skulle det egentligen ge? Räcker inte denna nivån för att uppnå det du vill?”. Oftast tror jag svaret på den frågan är “Jo visst tusan räcker det!” och att man faktiskt inte behöver öka på och flytta gränser i sin träning hela tiden för att ändå fortsätta att utvecklas och nå nya mål på tävling!

64945272_500858827119405_1325249482446602240_n

Så slappna av och spring på! Så mycket och hårt som kroppen vill ta emot för tillfället, spring inte bort och iväg från löpglädjen och det egentliga syftet med löpningen: Stresshantering, endorfinpåfyllning och stämningshöjare =)

 
By |juni 21st, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Tuffa veckor!

Parallellt med min träning har jag, som säkert de flesta andra också, fullt upp med livet i övrigt. En del av detta är mina heltidsstudier för att bli Fysioterapeut. Slutet på denna vårterminen, den femte av sex terminer, blev galet intensiv då universitetet pga dubbelbokningar fick klämma ihop fyra veckors innehåll på de sista tre, utöver detta hade jag lite släpande uppgifter sedan innan. Den arbetsbelastningen och stressen som blev känner jag har påverkat både mitt tränande och tävlande. Jag har känt mig ovanligt sliten i benen, haft svårare än vanligt att få sammanhängande och kvalitativ sömn och har helt enkelt därför skalat av lite av min träning. Har plockat bort ca 30 % av den tänkta mängden de sista tre veckorna och ändå känt att jag ligger precis på vad jag klarar av för att ändå tillgodogöra mig träningen.

Mitt i denna period skulle ett försök göras att slå PB på milen. Hade hittat ett relativt platt och snabblöpt lopp i Varberg, Friskusloppet. Detta gick av stapeln på nationaldagen 6 juni. Lagom till denna dag blev det årets varmaste dag och förutsättningarna var 30-31 grader, stekande sol och motvind första 2,5 km. Ändå öppnade jag i tänkt tempo, vilket såklart visade sig vara galenskap! Efter 3 km började lidandet och efter drygt 4 började jag vingla omkring mer eller mindre på banan. Klev av efter 5 km efter att ha gått sista 500 m och fick tid, placering och medalj i 5 km klassen istället. Lärdom: Det går inte att ignorera en kombination av stress, värme man ej hunnit adaptera sig till och tro att man ska kunna slå PB i de förhållandena. Som jämförelse: Förra årets vinnartid var kring 34.20, i år hade jag behövt slå samma löpare, som vann i år igen, med över 20 s för att slå mitt PB. Även han sprang 2 min långsammare än året innan i denna hetta.

Skärmklipp 2019-06-18 14.24.04

Starten av Friskusloppet i Varberg

Istället drog jag hem och laddade om. Coachar ju även Sweden Runners löpargrupp i Göteborg och drog upp detta gänget i den gamla backhopparbacken i Slottsskogen, Bragebacken. 45 min grisigt nötande i värmen blev det, skugga hade vi i alla fall! Men alla var som spaghetti i benen efteråt! Härligt!

Skärmklipp 2019-06-18 14.24.46

Bragebacken i Slottsskogen

 

Skärmklipp 2019-06-18 14.25.25

Laddar nu om för det sista högmängdsblocket innan det är dags att formtoppa inför Riksmästerskapen i 24 h löpning i Skövde! Förhoppningsvis en period med mindre stress och mer fokus och löpglädje igen =)

 
By |juni 18th, 2019|Mikael Gottberg, Sweden runners, Träning|0 Comments

Nytt samarbete!

Under den gångna veckan fick jag, utöver 15 träningsmil, även till ännu ett sponsorskap/samarbete. Nu med Hoka One One, vilket känns toppen! Jag har sprungit med deras skor sedan ett tag tillbaka och varit mycket nöjd, så att få bli deras ambassadör känns både toppen och spännande!

Hoka

Hokas skor är kanon för en ultralöpare som mig när de lyckas kombinera låg vikt med god dämpning på ett väldigt bra sätt där de samtidigt lyckas behålla löpkänslan, responsiviteten och bekvämligheten i skorna.

Hoka2

De modeller jag sprungit i hittills är Hoka Speedgoat 2 och 3 samt Hoka Mach. Hoka’s Speedgoat är en fantastiskt skön sko för långa diistanser i varierad terräng, som ställer krav på både grepp och dämpning. Speedgoat 2 sprang jag Tjörnarparen 100 miles i och trean 100 Miles of Istria i. Under dessa loppen har jag haft mina bästa upplevelser av ultralöpning samt prestationer hittills och en stor del i detta har faktiskt just dessa skor, tidigare lopp, med andra skor, har jag fått ont i både ben och fötter betydligt tidigare. Detta beror såklart även på mer förberedande träning osv också, men jag vill ändå inte underskatta vikten av att ha ett par bra skor som man dels känner sig trygg och avslappnad i, vilket gör att man spänner sig mindre när det går brant utför, är halt underlag etc. men även som ger just bra dämpning. Här vet jag att åsikterna går isär, vissa förespråkar mer minimalistiska skor för att minimera problemen t.ex. men i alla fall för mig fungerar det helt klart bäst med dämpning på dessa riktigt långa distanser.

Om ni vill ha tips eller råd kring Hoka-skor, löpteknik eller kanske boka in ett coachpass eller träningsprogram så är det bara till att kontakta mig genom mina sociala medie-kanaler:
Facebook eller Instagram.

 
By |juni 4th, 2019|Mikael Gottberg, Produkter, Träning|0 Comments

Nyttig vecka!

Den senaste veckans träning var delvis ganska seg, inte konstigt såklart efter urladdningen på GöteborgsVarvet förra lördagen. En prestation som innebär ett PB på halvmaraton sitter såklart i kroppen ett par dagar, så benen har varit ganska så sega den gångna veckan. Trots detta har jag lyckats träna på som planerat, om än med mindre tempoträning än normalt, men det hade jag också planerat för. Normalt kör jag intervallpass på måndagarna, vilket hade varit ganska så meningslöst att göra i måndags efter Varvet. Min träningsfilosofi bygger på att mängdträningen ska vara lågintensiv av egentligen två huvudorsaker, dels för att det är i den intensitet man bygger uthållighet men också för att spara kraften så jag kan trycka på ordentligt och vara pigg och fräsch i benen när det är dags för kvalitetspass som intervaller, tröskel, snabbdistans eller liknande.

Normalt sett kör jag två såna pass per vecka, den gångna veckan blev det ett, terrängtröskel på lördagen. Men som sagt var detta medvetet, och inte bara för att jag sprungit Varvet en vecka tidigare utan också då det har blivit relativt mycket av den hårda löpningen de gångna veckorna, med planerade intervallpass på måndagarna plus tre tävlingar på två veckor:

Skärmklipp 2019-05-27 10.04.57

Grunden för att fortsätta utvecklas är att hålla sig skadefri. Grunden för att hålla sig skadefri är en balanserad träning. Grunden för en balanserad träning är att inte köra för mycket av det hårda. En ganska enkel filosofi, men kräver eftertanke då och då, det är lätt att sväva iväg och köra på för mycket i perioder då det finns många och roliga lopp att springa! Första veckan i juni kommer jag t.ex. att springa två millopp, både på måndagen och torsdagen, men då blir det den veckans kvalitet, då kör jag definitivt inga intervaller eller annan hård träning utöver loppen.

 
By |maj 27th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Göteborgsvarvet

Även om jag satsar på ultralöpningen har jag ett lopp jag alltid återkommer till och som har blivit en tradition att springa. Eftersom jag är från Mölndal/Göteborg kanske det är enkelt att räkna ut? Göteborgsvarvet. Jag tror alla löpare, ja många icke-löpare med, häromkring med omnejd har en relation till detta lopp.

För mig blir det lite som ett kvitto årligen på hur min löpning utvecklats, då en halvmara trots allt mestadels handlar om uthållighet så blir det på något sätt ett bra kvitto tycker jag och en chans att pressa kroppen på ett annat sätt än vad man gör på träning. Alltså ett toppentillfälle att få till ett längre kvalitetspass också.

gbgv1

Jag hade i år en tanke om att kanske kunna nå ner mot 1.20. Jag sprang visserligen förra året på strax över 1.29, men sprang senare det året Köpenhamns halvmara, som visserligen är en betydligt flackare och snabbare bana, på under 1.23. Men jag visste såklart att det skulle krävas att allt stämde den dagen för att nå dit.

Istället kände jag bit för bit de två sista veckorna före loppet att formen inte riktigt fanns där, inte konstigt alls med tanke på min 100 miler i mitten på april! Så jag satte upp tre mål i huvudet för mig själv. Guld: 1.20, Silver: Halvmara-PB, Brons: Varvet-PB.

De första 5 km höll jag ett tempo som skulle kunna räcka ner mot 1.20 i slutändan om jag kunde öka lite på Hisingen. Jag kände dock snart att den ökningen inte fanns i kroppen idag, men försökte ändå springa på så hårt det gick, skulle inte vika ner mig mentalt av känslan att inte nå guldmålet! Passerade milen 26 sekunder från måltempot men blev snart efter detta tröttare och tröttare. Låg vid 15 km 1:09 ifrån men tappade nu mer fart. Det började med att magen började ömma lite, inte alls samma smärta som förra året dock, men tappade lite rytm och tempo av detta. Uppför Avenyn sprang min coachkollega Ashkan om mig och strax efter detta även den grymme Hälle-löparen Sarah Edsberger.

gbgv3

Fokuserade nu bara på att inte rasa ihop som förra året då jag tappade fyra minuter de sista sex kilometrarna. Höll ihop det bra och tappade runt 10-12 sekunder per kilometer vilket är mer än okej med tanke på att jag inte ens känt mig i form för att jaga 1:20! Passerade 20 km på 1:18:11 och fick strax efter detta grym pepp av hela gänget i Garmins Power Zone där framförallt Aramis peppade mig med att försöka dra upp min fart, tack!

gbgv2

gbgv6

Sen bara uppför Margretebergsgatan och ner mot Vallen, där barnen stod med Ida och mina föräldrar som såg till att jag kunde high 5:a med dem på väg in på upploppet, det bästa med hela loppet =)

Visste nu att jag skulle nå mitt PB, men försökte ändå spurta så gott jag kunde!

gbgv4 gbgv5

Ett PB måste såklart firas flygande!

gbgv7

 
By |maj 26th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

En bra vecka!

Ännu en mängdvecka avklarad och kan konstatera att kroppen fortsätter att svara bra! Dryga 15 mil denna veckan, det mesta i början av veckan, 11 mil måndag till onsdag. Veckan började som vanligt med kvalitetspass på måndagen, denna gången ett ganska tufft sådant med ett intervallblock på en timme mot normala 36-40 min. Coach Kjell hade lagt upp ett finfint hårt pass på varierande underlag, tre block med en kort backsprint mellan de två första blocken, så det blev intervaller på såväl gräs, grus som på tartan. Därefter dubbla långpass tisdag och onsdag, så rejält möra ben därefter, men det var helt planerat för att sen släppa ner på mängden lite i slutet av veckan då jag skulle springa 10 km lopp på lördagen och benen var snabbt återhämtade.

Ett skönt sätt att få in mängden utan allt för mycket enformighet, och känsla av att bara göra det för att det ska göras, är att både vara med på gruppträningar, som intervallpasset på måndagar, och att själv hålla i liknande pass. Själv håller jag i Sweden Runners träningar i Göteborg varannan torsdag, en väldigt härlig och lättpeppad grupp som tränar tillsammans under parollen #SmilesNotMiles vilket verkligen kännetecknar Sweden Runners! Mycket glädje!

Skärmklipp 2019-05-13 07.00.33
Efter torsdagens härliga Sweden Runners-pass i Änggårdsbergen med några härliga blandade backsprinter.

Skärmklipp 2019-05-13 06.59.25
L
ångpass i solen med Ultimate Direction Ultra Vest 4.0 Signature Blue och i den flaskor och sportdryck från Tailwind Nutrition. Korta, lätta shorts från Craft.

Jo loppet då, Vittsjön Runt, ett härligt litet lokalt lopp i norra Skåne. 45:e året i rad det arrangeras och jag sprang även förra året, då blev jag trea efter att ha haft ledningen i 6 km. Öppnade hårt även denna gången, banan är lite sån att den kräver att man tar vara på de lättlöpta delarna i början för att få upp farten, om man inte är en extremt stark backlöpare i hög fart då den blir mer och mer kuperad ju längre man kommer. I ledning även denna gång fram till 6 km ungefär, tillsammans med en annan kille, men där vid 5-6 km kommer en tredje kille ikapp från ingenstans och säger dessutom “tack för att ni väntade in mig killar” innan han sveper förbi. Jag hade märkt att den andre killen varit rätt seg någon kilometer och gick med i rygg på han som sprang om, vi hängde då av den tredje. Men när loppet efter 6 km övergår från böljande landsväg till bitvis ganska teknisk terräng på smala stigar så tappade jag ryggen, lyckas jobba mig ikapp igen efter 7-8 km genom att springa på bra i några backar, bara för att inse att han är starkare än mig för dagen och susar ifrån mig igen in mot Vittsjö, med en kilometer kvar ser jag inte längre ryggen och koncentrerar mig på att springa kontrollerat till målet och ha ett litet öga bakåt så jag håller andraplatsen. I mål på en klar andraplats, 28 s före trean, vinnaren var till slut 38 s före mig i mål, men jag sprang två minuter snabbare än året innan och slog förra årets vinnartid med 45 sekunder, så helt klart supernöjd att lyckas med detta under en vecka med så hög mängd och utan någon specifik 10 km träning sen i mars.

vittsjön runt
Bild från tidningen Norra Skåne vid starten av loppet.

Nu blir det två lopp till den kommande veckan! Stafettvarvet med min delsträcka på 3,7 km i Slottsskogen på onsdag och sedan GöteborgsVarvet på lördag.

 

 
By |maj 13th, 2019|Mikael Gottberg, Sweden runners, Träning|0 Comments

En tillbakablick

Jag ägnade en stund häromkvällen åt en tillbakablick på tidigare resultat och personbästan. Jag har sprungit ultradistanser sedan början på 2017, detta efter att under flera år ägnat mig åt kortare distanser och att nästan uteslutande försöka springa så snabbt som möjligt. Detta resulterade i skador och uteblivna resultat, mestadels beroende på den obefintliga kontinuiteten som skadorna medförde. Men även brist på kunskap om träning, vilket i sig gav upphov till skadorna såklart, men även gjorde att jag tränade för ensidigt och inte utvecklades av den anledningen heller.

Första halvåret 2017 ägnade jag, efter att ha varit skadad hela hösten 2016, åt att bygga upp mig. Då sprang jag i stort sett uteslutande lågintensivt och fokuserade på långt och långsamt. Tränade strikt så i 8 månader förutom de lopp jag sprang där ansträngningen blev högre. Här byggde jag fundamentet till den utveckling som sedan följde, mitt motto sedan dess har varit tålamod och att ha roligt, att aldrig träna så att jag tappar löpglädjen, skulle jag göra det har jag passerat gränsen för när jag inte längre tränar för min egen skull utan enbart för att uppnå något fåfängt resultat eller liknande.

Sedan slutet på 2017 har jag fått till en bra blandning av kort och långt, hårt och lugnt, ensamlöpning och löpning i grupp. Detta är jag övertygad om är det som sedan gett mig den skjuts jag kan se vad gäller alla resultat nedan. Fastän mitt huvudfokus sedan jag kom tillbaka från den där skadan 2016 har varit ultralöpning och träningen hela tiden varit upplagd för just detta har som synes resultaten även kommit på kortare distanser. Helt enkelt beroende på kontinuitet, ökad mängd och smartare fördelning av träningsformer =) den absolut största och viktigaste nyckeln, alla andra delar är egentligen bara lite grädde på moset: KONTINUITET och att få vara SKADEFRI.

Utvecklingen på 10 km 2016-2019:

Skärmklipp 2019-05-10 15.17.11

Halvmara 2015-2018 (2016 blev det en DNF på Gbg Varvet pga skada):

Skärmklipp 2019-05-10 15.16.15

Och kanske den mest fantastiska utvecklingen, på tre starter nere i Istrien, Kroatien, på världscupeventet “100 Miles of Istria”:
(Placering / Antal deltagare)

Skärmklipp 2019-05-10 15.15.25

 
By |maj 10th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Känns bra!

Har kommit igång bra igen med löpningen efter återhämtningsperioden. Kunde smyga igång träningen något tidigare än väntat och ganska mycket tidigare jämfört med planeringen. Så det kändes både peppande och bra men även först lite dumdristigt, för jag vet ju hur det kan slå fel, har tidigare dragit på mig bl.a. dunderförkylning och segdragna hälseneproblem när jag startat upp tidigt. Men skillnaden denna gången var att jag lita på min känsla och sa till mig att inte ignorera kroppens signaler.

Men jag slapp dåliga signaler och smög igång med några härliga lugna och sociala joggpass tillsammans med flickvännen under påskhelgen.

Skärmklipp 2019-05-05 15.22.33

Sedan trappa upp träningen från veckan därpå, hoppade över kvalitetspass denna veckan för att istället fokusera på att få upp veckomängden över 10 mil igen och lägga en god grund för de kommande träningsblocken. Det blev en lugn och stabil vecka med 113 km löpning och ett par cykelpass för att trampa ur benen. Jag går ju även nu över från ett fokus inför Istrien på kuperad terräng till ett fokus på flack löpning på asfalt, grus och tartan nu för att förbereda mig optimalt inför 24 h RM i Skövde.

Ett något längre pass på 22 km blev det vilket kändes lugnt och stabilt!

Skärmklipp 2019-05-05 15.23.56

Den gångna veckan drog jag igång med kvalitet igen och då med en intervallstege på måndagen som var längre än vanligt. Vanligtvis brukar tiden för intervallerna ligga kring 36-40 min, men nu 60 min. Detta utifrån att coachen fokuserat passet för att formtoppa oss inför Göteborgsvarvet och vi skulle nu köra intervallerna i Varvettempo och något långsammare på varannan. Så ett ganska bekvämt pass att komma tillbaka till intervallträningen med, där pulsen aldrig var direkt nära eller över laktattröskeln.

Plus ett pass på onsdagen där jag agerade farthållare för klubbens arrangemang av Göteborgsvarvets Löparkväll där temat också var “Hitta dit Varvettempo”. Körde då 2 x 3,2 km i 4-tempo och det kändes lugnt och kontrollerat men gav ändå bra träning!

Skärmklipp 2019-05-05 15.24.16

Dubbla långpass denna veckan också och avrundade med två barnvagnsjoggpass under helgen med barnen. Kände mig duktigt sliten i benen efter långpassen och kvalitetspassen måndag-torsdag, men därefter bättre och bättre i benen efter de tre lugnare och kortare passen fredag-söndag. Skönt att hitta balansen i att klämma in dubbla kvalitetspass, dubbla långpass och en vecka på 14 mil och samtidigt känna sig återhämtad på söndag eftermiddag och redo för nytt intervallpass imorgon igen och en vecka med ytterligare några kilometer fler att göra =)

Har även fått hem de tänkta tävlingsskorna för 24 timmars-löpningen i juli från MultiTriathlon, HOKA One One Mach, som får springas in framöver på Slottsskogsvallens tartan =)

 
By |maj 5th, 2019|Mikael Gottberg, Produkter, Träning|0 Comments

Vidare mot nästa mål

En viktig del för mig i min träning, för att hålla uppe motivation och fokus, är att ha en plan. En plan där jag löst sätter ramarna för ett år framåt i tiden och därigenom har något ganska färdigt att sikta mot bakom varje tidigare mål. Detta året hade jag redan sen tidigare ett mål i att springa 100 Miles of Istria så bra som möjligt och kring årsskiftet la jag därefter upp en löst sammansatt plan om att därefter lägga fokus under resterande del av året på att springa tidslopp på 24 h.

På banan i Istrien, Kroatien.

På banan i Istrien, Kroatien.

Den planen lever fortfarande nu efter loppet och jag planerar nu därför in att springa Riksmästerskapet på 24 h under Skövde Ultrafestival i juli. Så fram tills dess kommer mitt träningsfokus att ligga på att optimera mina förutsättningar inför det loppet.
Dock kommer min träning även fortsättningsvis bestå till stor del av distanslöpning i terräng, men den specifika träningen kommer däremot ha fokus på platt underlag och tartanbana, då tävlingen går på en 400 m-bana i Skövde.

24 h-loppet i Skövde

24 h-loppet i Skövde. Foto: Reima Hartikainen

Jag tar med mig den fina prestationen på världscuploppet i ultratrail i Kroatien som en boost nu inför träningen inför något liknande men ändå helt annorlunda. Jag sprang visserligen i 23:30 i Kroatien, så tiden av löpning/ansträngning kan såklart dras paralleller till. Men belastningen under ett 24 h-lopp, särskilt på rundbana på tartan, blir helt annan. Monoton istället för varierande, jämnt tempo istället för att varva lugn klättring med snabbare nedförslöpning osv. Fokus i träningen kommer därför till stor del handla om, på långpassen, att vänja kroppen vid monoton löpning i samma tempo under många timmar. Jag får se vad detta ger och vad jag kan tänkas prestera i juli.

Jag går in i detta med stor ödmjukhet och utan några direkta mål vad gäller distans, det är helt enkelt svårt att veta vad man kan förvänta sig första gången man gör något sånt här. Det närmaste jag kommer det jag gjort tidigare må vara BUS – Backyard Ultra Sydkusten, men där sprang jag 44-46 min åt gången och vilade sedan 14-16 min. Dessutom i ett betydligt lägre tempo än det som kan tänkas vara rimligt för mig här. Så omfamnar denna utmaningen med öppna armar och ser vart jag landar =)

Något andra vyer än de som väntar på idrottsplatsen i Skövde.

Något andra vyer än de som väntar på idrottsplatsen i Skövde.

 

 
By |april 22nd, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Ny nivå

Redo för bussresan till starten

Redo för bussresan till starten

100 Miles of Istria 2019 var loppet då jag skulle göra något jag inte hade gjort tidigare. Ultra hade jag sprungit, även distansen 100 miles tre gånger tidigare. Jag hade även testat på att tävla på allvar på ultra en gång tidigare, på Tjörnarparen, men detta var något annat. I Istrien är loppet ett av Pro-loppen i världscupen UTWT – Ultra Trail World Tour, dels innebär det betydligt större konkurrens än i ett litet lokalt lopp i Skåne i december, men också en bana som kräver något helt annat av en för att kunna attackera den på ett hållbart sätt.

Mycket folk i starten på den regnvåta asfalten i Labin

Mycket folk i starten på den regnvåta asfalten i Labin

Jag kände banan nu, tog mig igenom den förra året, då enbart med målet att komma i mål. Då bromsade jag mycket i början, det skulle jag inte göra nu. Utan skulle köra på där jag visste att det var lättsprunget och hålla igen något innan de kritiska punkter där jag tappade mycket förra året istället och det fungerade mycket bra!

För den mer detaljerade beskrivningen av loppet, se det tidigare inlägget:
https://blogg.multitriathlon.se/mikael-gottberg/100-miles-of-istria-race-report/

Kommit iväg från den värsta trängseln och ser ryggarna på tätklungan lite längre fram

Kommit iväg från den värsta trängseln och ser ryggarna på tätklungan lite längre fram.

Jag hade tränat stenhårt de gångna månaderna på två saker främst:
– Att förbereda mig för backarna, både uppför och nedför, hur väl man nu kan det med backar på max 100 höjdmeter i ett svep.
– Att köra hög mängd för att ytterligare förbättra uthålligheten.

På väg uppför den första klättringen på sammanlagt 400 höjdmeter från Rabac vid havsnivå.

På väg uppför den första klättringen på sammanlagt 400 höjdmeter från Rabac vid havsnivå. Mycket nöjd med produkterna från MultiTriathlon på bilden: Västen, skorna och shortsen.

Jag hade sedan för mig själv pekat ut dessa nyckelsträckor där jag visste att jag kunde kapa MYCKET tid från förra året med rätt upplägg och med modet att våga springa på emellanåt och inte bara “spara, spara, spara” som det lätt blir när man bara vill överleva ett lopp.

Jag lyckades över förväntan att springa varje delsträcka snabbare och inte enbart dessa nyckelsträckor, vilket gav ett personbästa på nästan 5 timmar!

2018 jämfört med 2019.

2018 jämfört med 2019.

Jag hade innan loppet satt upp mål i tre steg, guld-silver-brons eller om man hellre vill kalla dem a-b-c:

Guld: Under 24 timmar (med ett tilläggsmål om en topp 20-placering)
Silver: 25-26 timmar (detta hade varit mitt guldmål 2018)
Brons: Komma i mål utan att behöva gå sista 13 km.

Guldmålet är för mig alltid lite av ett drömmål, absolut något som skall gå att nå, men som ska kräva att verkligen allt stämmer den dagen. Och nu landade jag alltså på 23:30 och en 15:e plats! Detta trots en del strul med energin efter vägen där jag fick tänka om och bland annat äta en del fast föda utöver sportdryck och gels, vilket inte låg i min plan för loppet. Detta skapar efteråt känslan av att ha lyckats flytta fram min ultralöpning till en ny nivå! Där jag kan komma på en 15:e plats och slå mitt guldmål på ett lopp även en dag då inte allt stämmer fullt ut. Rätt skön känsla!

För att ytterligare förstärka den känslan kan jag notera att jag på ITRA’s, International Trail Running Association, ranking nu är rankad som sjunde bäst i Sverige på de längsta och mest kuperade distanserna (de som ger 6 p på ITRA’s svårighetsskala från 1-6):

57280492_2259278527644651_2369989995046895616_o

Denna baseras på de tre senaste årens resultat.

Mycket peppande att ta med sig framåt mot nya mål under året och kommande år!

 
By |april 21st, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

100 Miles of Istria – Race Report

56721513_2253776978194806_3562012486779535360_o
Packningen för loppet

Resan ner blev körig. Hade i år hittat ett senare flygalternativ och skulle slippa gå upp mitt i natten för att åka ner! Dock redan på väg mot flygbussen kommer mail om försening på planet mot Frankfurt. Uppskattningsvis 35 min och vi hade 45 mellan ankomst och avgång igen mot Trieste. Blir orolig för att bli av med incheckat bagage så lyckas, trots något kg för mycket, få med mig bagaget som handbagage. Men flyget i Frankfurt missas och vi blir ombokade, via München till Trieste. 4 h längre restid. Får ringa Aramis och be han köra vidare, han skulle hämtat mig och Kenneth på flygplatsen. Får tag i Brane som är på plats i Umag och börjar leta alternativ transfer via lopparrangören.

57097087_2253836924855478_430961236138524672_o
Ingen idé att stressa upp sig pga flygförseningen, bara att ta det med ro. Stress innan loppet vore bara dumt!

När vi väl flugit från Frankfurt till München kommer beskedet, transfer finns! Puh! Slipper sova på en flygplatsbänk! Men får betala för en hel minibuss då det bara är vi som kommer vid den tiden. Men men, taxi hade blivit ännu dyrare.

Till slut, efter en timmes försening på sista flyget med, är vi efter en slingrig minibussfärd framme vid boendet kl 1 på natten. Raka vägen i säng och försöka sova.

57052352_2235397053376076_107821816776491008_n
Jag och Kenneth har fått utrustningen kontrollerad och fått ut våra nummerlappar, han sprang grön bana 69 km.

Det gick rätt okej och vaknar utvilad. Hämtar ut startpaket och fixar i ordning drop-bag, västen och kläderna. Fixar supportpåsar åt Radana som ska supporta mig de första fyra milen. Skönt att slippa bära tungt!

57168412_591774114635255_8848734602404036608_n
Kommer till Labin före starten och kan bara skratta åt vädret!

Sen iväg till bussen, kallare än tidigare år, men helt ok väder i Umag! Kommer efter 2 h till Labin där starten går. Här blåser det och småregnar! Fryser som fan! Snabbt in i Radanas bil för att äta lite Risotto och dricka lite. Sedan samma café som i fjol och en espresso på det.

57568418_396080794506343_5584775953860526080_n
Jag, Aramis och min support Radana.

58379792_1261421030699018_5277603324529475584_n
In i racebubblan med fullt fokus.

Går ut 10 min innan start, men hinner ändå bli kall så jag skakar. Aramis fryser han också. Ställer mig långt fram i starten, vill inte hamna i kö efter 1-2 km när banan viker in på en smal single track. Ser japanen Ose, fransmannen Curmer och österrikaren Wagner dra iväg direkt, men där bakom är vi ett större gäng som flyter på som på rad ner mot Rabac vid havet. Regnet har slutat, det börjar bli varmt. När första trappan i Rabac kommer så går jag och tar av mig jackan. Springer vidare och i nästa trappa passar jag på att packa ner den i västen.

Flyter på bra nu upp mot första toppen på 400 möh. Här tog jag det riktigt lugnt förra året men har bestämt mig i år att inte spara på något i början, här är ju rätt lätt terräng och kupering. Så springer och hikar på bra, utan att pusha såklart, 169,5 km är ändå lååångt!

Nedför, här ramlade jag förra året. Tanken flyger förbi. Slår bort den, rädsla är det dummaste som finns, speciellt nedför då man spänner sig och snabbt tar slut i låren då. Men lyckas skaka av mig känslan och flyta på avslappnat och effektivt nedför, har valt att koppla bort allt vad gäller tempo, puls osv och bara springa på känsla. Men det efteråt att det gick i närmare 4-tempo på sina ställen här!

Kommer ner mot första depån, hade sagt till Radana att jag nog skulle vara här efter 1.30-1.45 ca, kommer in på 1.27, kring 1:50 året innan, vet ej exakt då jag blev registrerad här den gången. Känns toppen, förutom att jag nog övervätskat lite och behövt kissa redan, trots att jag bara fått i mig hälften av den planerade sportdrycken hit. Men drack ju och åt 45-60 min innan loppet med. Så tänker att det spelar in. Fyller snabbt på med sportdryck och gels som Radana står beredd med och drar iväg.

Kommer iväg samtidigt med en österrikare som jag ska återse många gånger under loppet, Harald Kaltenbacher. Vi börjar klättringen, här åter från havsnivå nere vid Plomin Luka upp på den första 800 m toppen för dagen. Hikar på med gott tryck i steget och avslappnat tryck med stavarna, vill inte göra om misstaget från förra året och dra på mig värk i rygg och axlar av att köra på hårt med stavarna.

Klättrar upp på första kullen, här som brukar vara så fint, man ser knappt havet idag pga vädret! Molnen ligger t.o.m. så lågt att de bäddar in Učka-massivet och helt täcker toppen Vojak t.ex.

Stannar till, måste få fram vantarna igen, fasen vad kallt det blir i vinden om händerna. Släpper iväg Harald m.fl. och är ensam in på stigen när löpningen ner mot Prodol börjar. Lika bra det, här är halt och jäkligt i leran, skönt att bara ha sina egna fötter att fokusera på!

Är ikapp och förbi flera andra löpare in till depån, estimerad tid hit var 3.00-3.25, kommer in på 2:56, 3:37 hade jag upp hit året innan. Kommer ut ur depån ganska ensam och får påbörja nästa 800 m klättring (från 600 möh till 1400) själv. Första delen, fram till Mala Učka är relativt snäll, helt okej att bara mata på här. Känner tydligt att denna delen går betydligt bättre än förra året! Det känns bra, började faktiskt känna mig småsliten redan här den gången.

När man passerar den nämnda lilla byn vid foten till högsta toppen, Vojak, börjar den branta klättringen nästan direkt. Här fokuserar jag på att vara lugn och metodisk och röra mig avslappnat. Här får jag inte bränna för mycket energi! Fungerar bra, men fort går det inte. Släpper förbi en kille här som verkar riktigt stark, Miha från Slovenien, som visar sig bli tia i mål sen.
Snö. Både på marken och i luften. Lugnt snöande här i skogen. Men så kommer kalfjället.. BAAAM! Vinden! Galet! Blåser nästan omkull i sidled flera gånger om. Stigen viker av lite, får vinden i ryggen, springer på. Flyger fram! Brant klättring igen. Hör länge och väl en koskälla och gapandet från några. “Hajde!” “Idemo!” “Bravo!”
Här står två galna människor mitt i snöstormen på 1400 möh bara för att supporta och heja fram oss som tävlar! Vilka hjältar!

https://www.facebook.com/3sporta/videos/436417313833225/

Kommer upp och ser den bekanta byggnaden på toppen! Skönt! Vet nu att det bär av neråt i skogen igen, så ska slippa den värsta vinden! Snön på marken är mindre i år än förra året. Så slipper slira ned i smörsnö denna gången i de branta serpentinerna ner mot Poklon. Men lera är där. Ganska hal. Speciellt över rötterna. Smack! Drar omkull, slår låret i en sten. Gör ont.. Men släpper snabbt när jag börjat springa igen, slipper lårkakan, skönt!

Kommer ner mot den numera välkända fotograferingen innan Poklon. Sen in i depån och fram till Radana. Mer att fylla upp nu, nu ska jag klara mig själv fram till dropbagen i Buzet. Hade sagt till Radana att jag skulle vara här någon gång mellan 21.20-22.00, passerar in i depån 21:22. 1 h 39 min snabbare hit, de första fyra milen, än i fjol!

57384397_2258130031092834_1926455813379981312_n
Får support av Radana i Poklon.

Iväg igen, rullar på bra. Hade känt mig lite illamående upp på Vojak den brantaste biten, precis som förra året. Men ny energi och Radanas pepp gör mycket och det flyter på fint nu. Tappade som sagt någon placering uppför tidigare, de springer jag in nu fram till Brgudac. 16 min snabbare på denna etapp jämfört med 2018.

Här blev jag sittande på toa förra året. Nu bara i med en fjärdedels banan (behöver något i magen mer än drycken känner jag). Fyller upp med sportdryck och drar vidare.

Nu har jag sträckan framför mig Brgudac-Trstenik-Buzet. Denna var en av de, jag relativt sett till övriga löpare, jag sprang sämst på 2018, har pekat ut denna för mig själv som en nyckelsträcka att förbättra mig på. Så tänker framförallt på hållningen i klättringarna uppför och att våga rulla på nedför trots något teknisk terräng. Flyter på betydligt bättre jämfört med både de tidigare åren, men är ändå jobbigt, gillar inte denna delen. Kommer ikapp någon, någon kommer ikapp mig. Får bra flyt nedför mot Trstenik och drar ifrån de bakom rejält och kommer ikapp en till precis innan depån, här fungerar inte livetimingen, likt de tidigare åren. Är snabb i depån, här stannade jag i värmen 15 min året innan och var rejält sliten. Nu endast lite hungrig, så fyller på med banan.

Drar iväg. Ikapp och förbi en löpare uppför, men en som drog iväg precis innan mig är ruggigt stark klättrare och når toppen på Žbevnica flera minuter innan mig. Ser hans pannlampa försvinna ner på serpentinerna mot Buzet långt innan jag nått toppen. Kommer upp, blir avprickad vid en extra checkpoint och får samtidigt hejaropen “Ultra Running Physio, Good luck!” här finns alltså lokala kroater i terrängen som känner igen mig i stormen!

Flyter på bättre än tidigare år nedför den längsta nedförsbacke nu. 8-9 km och 1000 höjdmeter. Absolut går det bättre denna gången, men får ändå hålla igen mycket, är halt, vågar inte riktigt. Men inget av de stela, värkande låren från tidigare år! Mängdträningen och styrketräningen har gett resultat! Men halt som sagt, drar omkull igen, slår i underarmen hårt! Men har även denna gången tur! Smärtan släpper så fort jag börjat springa igen.

Passerar järnvägsövergången, sedan några kilometer nedför till. Till slut nere på asfalten. Platt nu sista biten in till depån i idrottshallen i Buzet. Här stannar man en stund, här finns varm mat och dropbagen. Fyller på med lite vegansk minestronesoppa och bröd, hade egentligen inte tänkt äta under loppet, men har slarvat med sportdrycken ett tag de senaste timmarna och måste möta hungerkänslan. Läste peppande SMS från min största supporter, min flickvän Ida  Svarar och konstaterar att det går jävligt bra nu! Här tas tiden när man lämnar depån. Då har det gått 12 h 22 minuter, förra året 14 h 55 min. Förhoppningen var att lämna den på 12-13,5 h denna gången.

Nu har jag en sträcka framför mig där jag öste på förra året, både Buzet-hum och Hum-Butoniga. Men sedan tappade jag energi den gången Butoniga-Motovun och framförallt Motovun-Oprtalj. Så planen denna gång är att ta det lugnt här, avslappnat men effektivt. Buzet-Hum plockar jag av mig klockan och lägger den på laddning i västen. Så här ingen koll på distansen heller nu, men rullar bara på och når Hum, 10 mil, efter precis 14 h. Har nästan haft samma tempo de gångna 12 km som förra året, 4 min snabbare nu. Fortsätter på den lugna, inslagna vägen vidare på den ganska långa, 16,7 km, etappen till Butoniga. Efter en mil här ungefär dyker Harald upp igen bakifrån, säger hej igen och slår följe. Ibland drar han, ibland jag. Vi passerar ytterligare någon löpare och när vi når Butoniga är där flera löpare i depån. Bl.a. ledaren i damklassen, Katja, lite komiskt för jag mötte just henne i denna depån förra året med och slog följe till Motovun. Den gången blev hon trea, nu ska hon vinna och vi båda har alltså förbättrat oss ungefär lika mycket under detta året. För övrigt gick de 16,7 kilometrarna 5 min snabbare i år, så marginellt, planen att ta det lugnt höll i sig!

57410757_360899507854860_3835354741051752448_n
En av klättringarna innan Motovun

Jag, Harald, Katja och en kille till håller sällskap en längre bit innan killen drar iväg i ett rasande tempo uppför. Jag tappar lite på Harald uppför, men tar igen nedför. Tvärtom med Katja, henne drar jag ifrån uppför men tappar rejält på nedför. Precis som jag minns henne från förra året, en grymt stark utförslöpare!

57533034_466092534199189_220951659080056832_n
In i Motovun får man klättra brant på stenlagda gator.

Jag och Harald släpper iväg henne innan Motovun, inte värt att pusha redan för att hålla rygg. Når Motovun efter 18 h 5 min, sträckan hit från förra depån går 19 min snabbare än förra året, taktiken med att ta det lugnt ett tag för att ha krafter här verkar ha lönat sig! Nu ett par hundra höjdmeter nedför, sedan någon kilometer på spikrak, platt asfalt innan helvetesklättringen upp till Oprtalj kommer. Det var i alla fall så jag upplevde den 2018. Fick stanna flera gånger då, höll på att kräkas. Blev sen fast i depån 25 min den gången. Nu tar jag det lugnt och metodiskt, inte lika varmt denna gången heller. Men tappar mycket på Harald direkt. Han hojtar dock från en serpentin ovan mig “We gonna finish together! Ok?” svarar bara “Absolutely!”. Han väntar på toppen av backen där han satt sig och passat på att dra fram sitt sjukvårdskit och tar hand om några blåsor på fötterna. Sen drar vi vidare mot depån. Möter här flera människor i terrängen som plockar vild sparris, blir sugen! Når Oprtalj efter 19:24, 22:48 året innan. Snabbt depåstopp med påfyllning och vidare igen. Jag drar nedför, Harald uppför. Sträckan fram till Groznjan är rätt snäll, men seg på det viset att man vet att det är uppför till depån och luras att tro “nu är det sista backen” men nej där kom en till och en till. För sen efter kommande depå är backarna slut! Förutom en liten genom byn Buje där sista depån är.

Når Groznjan tillsammans med många av de bakersta löparna på gul bana och de i mitten av fältet på den blå. De 11 km från Oprtalj och hit går 37 minuter snabbare i år! Har verkligen fördelat krafterna rätt ju!

Fyller på med Cola, får inte i mig sportdrycken längre som jag vill. Men Cola, gels och vatten tar kroppen emot utan att bråka.

Rullar på hur fint som helst fram till Buje, jag drar hela vägen nu, känner mig stark! Får med oss även någon blå löpare i tåget här.

In i sista depån efter 21:58, året innan 26:11. Men den gången var jag HEEELT slut i magen och fick gå resterande 13 km. Nu känns allt bra! Förutom en del illamående och låren som känns lite stumma, men behöver knappt låren på denna platta sträcka! Behöver bara kunna rulla på. Lerigt big time första biten dock och det går segt. Men med milen kvar blir det fina stigar och vi flyter på. Här inte kunnat springa här varken 2017 eller 2018, så det var också ett av målen för året att kunna springa Buje-Umag, det går ju!

Tar oss förbi två röda löpare på vägen, men blir också passerade av en. Harald vill ta upp jakten, vi försöker, jag får krampkänningar och får hojta till att dra ner på tempot. I med magnesium och bara köra på. Sista 2-3 km går riktigt bra och jag drar igen. In på upploppet och möter Branislavs och Markos jubel! Härligt! I mål på 23.30! Nästan 5 h snabbare än 2018. Galet! Visar sig vara en 15:e plats dessutom. Ett mål jag hade innan, men vägrade fokusera på och lägga energi på under loppet, var att komma topp 20, ett annat var att komma under 24 h. Lyckades med båda! Så grymt nöjd!

57343485_2258130121092825_7830531752127889408_o
Passerar mållinjen hand i hand med Harald Kaltenbacher från Österrike.

Harald tar en öl med oss efteråt, men jag får inte i mig något, vatten, öl eller Red Bull. När jag sen reser mig blir jag yr, illamående och svimfärdig. Brane tar med mig till sjukvårdspersonalen. Får lägga mig en halvtimme med vätskedropp och känner mig sedan både pigg och hungrig! Härligt!

57362521_2256418514597319_2883812643657744384_o
Med medaljen på britsen med vätskedropp.

Käkar mat och hejar sen på Aramis som kommer in på en grym tid han med, PB för honom med 2 h!

57377339_2108491275935248_5621898756359192576_n
Jag, Branislav Pavic och Aramis Sasinka.

Tack Istrien för denna gången, vi ses igen!

Energi:
Sportdryck: Tailwind Nutrition diverse smaker, i softflaskor från just Tailwind
Gels: High 5 äpple
Skor: Hoka Speedgoat 3
Väst: Ultimate Direction Ultra Vest Signature 4.0

Resultat:
Plats 16 totalt (15:e i herrklassen 10:e i klass Senior M) av 365 startande, varav 101 st bröt, de allra flesta av dem i Brgudac efter 57 km.

Tack Tailwind Nutrition Sweden och MultiTriathlon för erat stöd till min satsning!

 
By |april 19th, 2019|Mikael Gottberg|0 Comments

Träningen gjord

Nu har jag kommit till den punkt där allting bara går utför… Eller? Ja på sätt och vis! Jag har nu under nästan tre månader tränat mer än jag gjort under någon tidigare tremånaders period och har bara taperingen fram emot 100 miles of Istria kvar nu.

Det är dock fortfarande 2,5 veckas träning kvar och inom denna period ryms även ett millopp nästa helg där målet är att springa hårt men kontrollerat som en sista formcheck. Att formen växt genom den ökade träningen är dock ingen hemlighet, det vet jag redan. Jag ser det genom många olika parametrar, jag tränar i samma tempo som tidigare men med betydligt lägre ansträngning. Jag springer snabbare och snabbare på mina intervallpass utan ökad ansträngning.

Skärmklipp 2019-03-24 21.04.35
Ännu ett bevis på den analkande formtoppen.

Jag kommer fortsätta även de kommande veckorna med att stärka upp ben och bål ytterligare med de tunga basövningarna på gymmet för att lägga på den lilla extra procenten det kan ge under tävlingsdygnet 12-13 april.

Skärmklipp 2019-03-24 21.07.06

Guld värt för mig i denna satsningen har varit samarbetet med MultiTriathlon som försett mig med kvalitativ utrustning som t.ex. denna Ultra Vest från Ultimate Direction som sitter tight, bekvämt och ger otroligt bra komfort under löpningen även med mycket packning i. Jag har nu testpackat den med så mycket som jag ommer bära med mig under de 168 kilometrarna i Kroatien och den satt fortfarande som gjutet.

Även ett stort tack till Tailwind Nutrition Sverige och deras sponsring av mig med sportdryck!

Skärmklipp 2019-03-24 21.07.33

Jag har fått till några riktigt grymma pass även under detta sista högmängdsblocket, bland annat ett socialt pass förra helgen där vi var 14 st som startade kl 8 på lördagsmorgonen för att samla höjdmeter i Änggårdsbergen. De flesta hängde på i alla fall 2-3 timmar och fick ihop en ansenlig mängd. Jag, Niclas och Fredrik körde på hela vägen tills vi hade passerat höjden för Sveriges högsta berg, Kebnekaise. By far den högsta mängd ackumulerade höjdmeter jag samlat på ett träningspass och utan nummerlapp på. Var lite trött i ben och rumpa två dagar efteråt, men det var ett typiskt sånt pass som därefter gav en riktigt skjuts i formen!

Skärmklipp 2019-03-24 21.06.37

Så nu är det dags att sänka mängden, såväl antal kilometer som höjdmeter, gradvis fram emot tävlingen. Men kommer att hålla uppe intensiteten på kvalitetspassen och hoppas få den där riktigt goa känslan där det bara spritter i benen under andra veckan i april när det är dags att flyga ner till Trieste, Italien för vidare bilfärd genom Slovenien in i Kroatien.

 
By |mars 24th, 2019|Mikael Gottberg|0 Comments