0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Produkter

Känns bra!

Har kommit igång bra igen med löpningen efter återhämtningsperioden. Kunde smyga igång träningen något tidigare än väntat och ganska mycket tidigare jämfört med planeringen. Så det kändes både peppande och bra men även först lite dumdristigt, för jag vet ju hur det kan slå fel, har tidigare dragit på mig bl.a. dunderförkylning och segdragna hälseneproblem när jag startat upp tidigt. Men skillnaden denna gången var att jag lita på min känsla och sa till mig att inte ignorera kroppens signaler.

Men jag slapp dåliga signaler och smög igång med några härliga lugna och sociala joggpass tillsammans med flickvännen under påskhelgen.

Skärmklipp 2019-05-05 15.22.33

Sedan trappa upp träningen från veckan därpå, hoppade över kvalitetspass denna veckan för att istället fokusera på att få upp veckomängden över 10 mil igen och lägga en god grund för de kommande träningsblocken. Det blev en lugn och stabil vecka med 113 km löpning och ett par cykelpass för att trampa ur benen. Jag går ju även nu över från ett fokus inför Istrien på kuperad terräng till ett fokus på flack löpning på asfalt, grus och tartan nu för att förbereda mig optimalt inför 24 h RM i Skövde.

Ett något längre pass på 22 km blev det vilket kändes lugnt och stabilt!

Skärmklipp 2019-05-05 15.23.56

Den gångna veckan drog jag igång med kvalitet igen och då med en intervallstege på måndagen som var längre än vanligt. Vanligtvis brukar tiden för intervallerna ligga kring 36-40 min, men nu 60 min. Detta utifrån att coachen fokuserat passet för att formtoppa oss inför Göteborgsvarvet och vi skulle nu köra intervallerna i Varvettempo och något långsammare på varannan. Så ett ganska bekvämt pass att komma tillbaka till intervallträningen med, där pulsen aldrig var direkt nära eller över laktattröskeln.

Plus ett pass på onsdagen där jag agerade farthållare för klubbens arrangemang av Göteborgsvarvets Löparkväll där temat också var “Hitta dit Varvettempo”. Körde då 2 x 3,2 km i 4-tempo och det kändes lugnt och kontrollerat men gav ändå bra träning!

Skärmklipp 2019-05-05 15.24.16

Dubbla långpass denna veckan också och avrundade med två barnvagnsjoggpass under helgen med barnen. Kände mig duktigt sliten i benen efter långpassen och kvalitetspassen måndag-torsdag, men därefter bättre och bättre i benen efter de tre lugnare och kortare passen fredag-söndag. Skönt att hitta balansen i att klämma in dubbla kvalitetspass, dubbla långpass och en vecka på 14 mil och samtidigt känna sig återhämtad på söndag eftermiddag och redo för nytt intervallpass imorgon igen och en vecka med ytterligare några kilometer fler att göra =)

Har även fått hem de tänkta tävlingsskorna för 24 timmars-löpningen i juli från MultiTriathlon, HOKA One One Mach, som får springas in framöver på Slottsskogsvallens tartan =)

 
By |maj 5th, 2019|Mikael Gottberg, Produkter, Träning|0 Comments

Träningslopp

Känns som det var igår jag satt och skrev här, men så har det plötsligt gått en vecka till!

Träningsmässigt har det varit en blandad vecka. Tungt i början efter förra helgens alla timmar. I onsdags sprang jag 4×20 min på marathonfart och det kändes bra iaf! Mitt drömtempo är 4.17, det innebär 3h! Jag tror dock inte jag klarar det redan i år. Pulsen och flåset är lugnt, men tveksamt om benen klarar det tempot hela vägen. Jag höll iaf det tempot på träningen och det gick bra. Upp till bevis på lördag, då är det dags för just maran! Mitt pb är 3.10.00 och målet är att slå det iaf :) Kapa tio min är lite mastigt, även om jag gjorde det förra året när jag sprang in på just 3.10 på Köpenhamn marathon. Ett under att man tog sig igenom det loppet egentligen med tanke på värmen!

Fick till ett bra simpass i fredags också, det behövdes! Sen “vände det” och igår var det tunga löparben. På schemat stod en halvmara och jag passade då på att springa ett litet “lopp” i hemstaden. Ett sk gerillalopp, ingen anmälning och ingen tidtagning. Men gemensam start, några snälla människor som stod för två vätskestationer och faktiskt även en liten fin medalj i mål. Planen var att hålla mig i pulszon 3, vilket jag gjorde och snittet blev 4.16/km. Bitvis väldigt tung terräng (sandstigar) och lite ovisst var man skulle ibland så blev några fellöpningar också. Som sagt, tunga löparben oavsett terräng, men ett riktigt bra träningpass! Först i mål bland både damer och herrar blev det dessutom :)

Idag avslutar jag träningsveckan med 3,5 h cykel!

Tränat i två av mina favoritplagg denna vecka, 2xu långärmad kompressiontröja och 2xu korta tights. Sitter som en smäck och är otroligt sköna!

 
By |april 28th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Så var tävlingssäsongen igång

I lördags drog tävlingssäsongen äntligen igång! Eller äntligen och äntligen, så kändes det inte dagarna innan. Hade väldigt blandade känslor med tanke på sjukdom.

Jag startade med samma tävling som förra året, Heleneholm halvmarathon. Då gjorde jag 1.27.27 och satte pb med 2,5 min. Jag visste att ett nytt pb fanns i kroppen, jag hoppades bara jag hunnit återhämta mig och ladda om ordentligt.

Förra året blåste det väldigt mycket och även i år var det en del vind. Dock mindre, och det var även färre plusgrader än förra året. 3 grader visade min bil när jag rullade in mot tävlingen. Därför valde jag långa tights och även en långärmad tröja under mitt linne. Tröjan jag hade på mig var en 2XU kompression tröja, och den var helt perfekt! Inte för varm men tillräckligt för att jag inte skulle frysa. Det gjorde jag bara om händerna :)

Starten gick och jag öppnade lite defensivt. Jag ville känna av kroppen och hellre öka och känna mig stark på slutet än gå in i väggen. Efter varv 1 kände jag mig väldigt stark trots en del kilometrar under 4 min. Ökade farten och avslutade sista 5 km på 3.55, 3.56, 3.55, 4.01 och 3.50. Sista 5 gick snabbare än de första 5 och sista km var dessutom den snabbaste av alla. In i mål på 1.25.03 (spurtade för sent :)) och pb än en gång med 2,5 min. Blev dessutom en 1:a plats. Så nöjd! Hade hoppats på att ta mig ner mot 1.26, så riktigt gött att det blev ännu bättre! En riktigt bra start på säsongen!

thumbnail_IMG_1529 Foto: Christer Thorell

Var även seriepremiär i fotbollen igår. Vinst med 11-0 :)

 
By |april 15th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Snart dags

Ännu en vecka till ända, vilket innebär att tävlingssäsongen drar igång om 6 dagar!! Jag startar på samma sätt som förra året, med en halvmara. Som vanligt blandade känslor, mest för att tiden går så ruggigt snabbt så man inte hinner reflektera över träningen och helt plötsligt känns det knappt som man tränat! Jag var nere på tider på träning för några veckor sedan som jag bara kunnat drömma om, men det var innan magsjukan slog till. Det har tagit betydligt längre tid än vad jag trodde det skulle göra att återhämta sig från den, vilket bygger på de blandade känslorna inför vad som komma skall. Men man får tänka på och framförallt lita på vad man faktiskt har i bagaget: en bra grund!

Har blivit en del bra pass i veckan där jag känt att jag kunnat trycka på bra, framförallt i cyklingen. Löpningen har känts sådär fram till idag, då kändes det betydligt bättre. Dagens pass bestod av 4×2 km i halvmaratempo. Har ingen aning om vad det kan tänkas vara. Mitt pb är på 1.27.27 vilket blir i snitt 4.09 per km. Målet idag var att hitta ett “behagligt” tempo där ben och puls kändes bra. Snittade 3.57, 4.00, 3.57 och 3.54. Detta är absolut inget tempo jag kan hålla en halvmara, men det var en bra känsla. Benen kändes bra och pulsen var lägre än förväntat! Precis vad som behövdes för att få upp självförtroendet lite :) Den lätta löpkänslan infann sig inte riktigt, men den kommer!

Ibland när jag vill ha en liten extra push inför ett tufft pass brukar jag dricka en flaska Vitargo Professional. Har använt mig av det i några år nu och är supernöjd. Det är också den jag alltid dricker inför alla lopp! Ibland behöver en ickekaffedrickare lite koffein :)

 

 

På gång igen

Det sägs att alla årets influenser och sjukdomar är värre än vanligt. Jag är beredd att hålla med. Min magsjuka har hållit på i 2,5 vecka nu. Den nådde sin kulmen förra veckan, men det har tagit 1,5 vecka efter det innan jag först idag börjar känna mig som vanligt igen. Aptiten har varit borta och jag har haft svårt att få i mig ordentligt med mat.

I måndags testade jag springa men mådde inte alls bra av det. Därför togs beslutet att skippa löpningen under veckan och bara köra lugna pass. Detta gjorde jag och efter att ha mått bättre i torsdags tänkte jag att det var dags att testa köra enligt schema från och med i fredags. I fredags kom dock något bakslag så jag hade ont i magen och fick besöka toaletten ett x antal gången. Men, allmäntillståndet kändes fortsatt bra så jag körde mitt planerade 3h cykel. Och det gick över förväntan!

Igår blev det triathlonlördag med ett kort och hårt simpass samt ett brickpass med 90 min cykel och 30 min löp. Kände mig inte helt hundra efter fredagens bakslag, och var lite rädd för att ta den där löpturen. Jag vill inget annat än att kunna springa nu eftersom mitt första lopp är om 2 veckor och just löpning. Det blev 7 km i 4.20-fart så det var bättre än förväntat. Men magen ville inte alls på slutet och jag hade inte kunnat springa många meter till.

Dagens pass bestod av 4x2km i halvmarafart. Har ingen aning om vilken fartform jag är i nu, men jag la mig på 4.04-tempo och genomförde alla intervaller i den farten med en bra puls och framförallt utan magproblem! Så skönt! Därefter blev det en fotbollsmatch som vi vann med 6-1, och även den kändes bra. Kanske har det vänt nu!

När jag kör viktiga och tuffa pass så är det just extra viktigt med bra kläder! Idag sprang jag i mina 2XU-tights som är riktigt riktigt bekväma! Vill man ha en hög midja så är mudden bred, men den går också att vika ner om man hellre vill ha dom på höften. Känns knappt som att man har något på sig :)

 

Kroppen bestämmer

Ännu en vecka är slut och således har man ännu en veckas träning i kroppen. Denna vecka har dock varit riktigt seg. Det började i onsdags när jag skulle springa 4×3 km och inte alls kände mig hundra. Lite tung andning. Tänkte att det kanske berodde på att jag var tvungen att köra passet kl 5 på morgonen för att få ihop dagen. Men var ganska seg under torsdagen också och sen var det iaf en skön vilodag i fredags. I lördags skulle jag springa 24 km varav 21 km i pulszon 3. Jag märkte omgående att benen var tunga men framförallt att pulsen drog i väg snabbt och var alldeles för hög i förhållande till tempot jag höll. Jag valde då att dra ner på tempot och korta ner passet något. Har varit lite småsnuvig och haft huvudvärk så uppenbarligen är det något skit i kroppen. Är det något jag lärt mig på senare år så är det att låta kroppen bestämma. Nu var jag inte tillräckligt dålig för att skippa träningen, men fick istället lyssna på kroppen och låta den bestämma fart. Detta är något som för mig är väldigt viktigt, då jag personligen tror att man blir sämre om man fortsätter pressa på för hårt. Pulsen för mig är ett väldigt bra riktmärke! Annars är det ganska enkelt att ta reda på vad som är fel, tex om man inte ätit eller sovit tillräckligt. För mig innebär ett hårt pass extra mat och ett tips är att ladda lite extra med Vitargo!

Idag kändes det iaf lite bättre och jag har kunnat avverka mina pass enligt plan. Ikväll spelade jag fotbollsmatch och då kändes det faktiskt riktigt bra. Så hoppas att vad det än var är borta! Var även på årsmöte med triathlonklubben och fick en fin utmärkelse :)

thumbnail_IMG_1323

 

Söndagslöp

Idag stod det två timmar löpning på schemat i pulszon 2, men när man blir inbjuden till att springa med ett gäng vassa herrar tackar man inte nej! Det blev alltså lite längre, ca 34 km. Långpass är alltid lite roligare med sällskap. Snittet blev ca 4.42/km och med en fin känsla genom hela passet. Mycket snack och skratt, med andra ord ett trevligt och lyckat löpppass. Pulsen slutade på låga zon 3, så inte jättemycket högre än ordinare plan. Välbehövlig känsla efter veckans intervaller som gick riktigt dåligt. Men det kan ju inte alltid gå bra :)

Därefter ledde jag grymma gänget i Swedenrunners genom ett tufft backpass, att leda andra är nästan lika kul som att själv springa :)

thumbnail_IMG_1277

 

Jag får ofta frågan vad jag har för skor och vad man bör ha. Finns oändligt många märken… På mina fötter sitter ofta Hoka One one Tracer, tyvärr har jag dock inte den snygga färgen… än… Oavsett en väldigt skön och bra sko som jag är supernöjd med. Tänk på att skaffa ett “vettigt” märke och att inte ha för gamla skor! Minst ett nytt par varje år. Och tänk på att inte använda gamla skor trots att de knappt är använda. Gummit och dämpningen förstörs ändå. Sen älskar jag mina Hoka one one recovery mellan träningspassen! Grymt skön återhämtningsko!

 

Annars har det varit ännu en vecka med en bra feeling på cykeln! Det är en enorm skillnad att sitta på sadeln denna uppbyggnadsperioden kontra förra årets. Förra årets träning och tävlingar är ett bra bagage att ha med sig. Känslan nu är betydligt lättare och bättre än när man startar upp helt grön.

Ser just nu fram emot nästa veckas träningar :)

 

 

Fin träningshelg

Helgen lider mot sitt slut och den har varit innehållsrik och rolig. Rent träningsmässigt alltså :)

I fredags började jag med en “undersökning” för att se vad jag kan förbättra rörlighetsmässigt. Min kropp samspelar inte riktigt vilket gör att jag är otroligt stel på vissa ställen och överrörlig på andra. Det är en av anledningarna till att jag jobbar mycket med min överkropp och armföring när det kommer till löpningen. Nu har jag fått rörlighetsövningar och styrkeövningar som ska förbättra detta, så jag ser fram emot att dra igång med det på allvar. Därefter blev det 3100m simning med enormt tunga armar.  Men gick hyfsat snabbt trots dålig känsla :) Ibland tänker jag att jag borde simma snabbare eftersom jag är simmare i grunden, men det är trots allt 18 år sedan jag slutade och simningen återupptogs lite mer på allvar först förra året.

Igår sprang jag 18 km till en fotbollsmatch (2 km uppvärming, 15 km @ 4.35, 1 km lugnt) och spelade därefter 90 min. Vinst med 4-0! Jag spelar mittback och det är en väldigt rolig position, men jag gillar också ytterback där man inte bara får försvara utan också springa så mycket man vill på kanten ;) Fotboll är inget jag har jättemycket tid för såklart och det är “bara” division 4 som gäller. Det är skönt med ett avbrott från all soloträning och att få hänga lite med bara tjejer. Jag är ju enda tjejen på mitt jobb :)

thumbnail_IMG_1209

Och idag blev det vasaloppscykling! Hoppade upp på cykeln när starten gick och slutade trampa 4h och 40 min senare! Riktigt härligt pass! Enervit cola och citron som energi än en gång! Väldigt bra och goda gels! Inför helgen fyllde jag också på med Enervit magnesium, som smakar otroligt gott!

 

 

 

 
By |mars 3rd, 2019|Produkter|0 Comments

Bra löpvecka

Denna vecka har varit en återhämtningsvecka. Lugna cykelpass, ett lagom simpass och två löppass. Löppassen var dock hyfsat tuffa, det är ju trots allt löplopp jag drar igång säsongen med. Det var iaf en fantastiskt känsla på både intervallpasset och distanspasset!

I onsdags sprang jag 5×4 min med 2 min ståvila mellan varje intervall. Brukar oftast köra såna intervaller på fysträningen på jobb på löband och då brukar jag lägga mig på ett snittempo på 3.38-3.45. Nu är vårt gym i en källare där det blir otroligt varmt så det underlättar inte direkt :) Sist jag körde ute så var det 1km intervaller för ett par månader sedan och de låg långsammare än löpbandstempot. Men denna gång fick jag till ett snitt på 3.26-3.30 på alla (utomhus). Jag sprang med min löpgrupp i Sweden Runners och man blir ju alltid lite extra pepp i grupp! Men det gick mycket snabbare än vad jag trodde det skulle gå :)

I går var det dags för veckans bäst pass enligt mig :) 21 km i pulszon 3-4. Ett pass helt i min smak: långt och hårt men kontrollerbart! Jag sprang 21,1 km för att se vad halvmaran landade på och även den gick snabbare än vad jag trodde den skulle göra: 1.28.34! Mitt pb är 1.27.27, så att springa på 1.28 på en träning i februari känns fantastiskt :) Snittpulsen låg på 160, vilket är första slaget i zon 4. Mitt första lopp är just en halvmara så den ser jag riktigt mycket fram emot nu!

Igår testade jag att springa med mina Oakley Frogskins och de var helt enkelt magiska!

thumbnail_IMG_1129

 

 

Tidiga morgnar

Jag är verkligen ingen kvällsmänniska och tränar 1000 gånger hellre på morgonen än på kvällen. Uppstyrda pass på kvällen, dvs inte min egna soloträning, går hur bra som helst. Men jag har ibland skjutit på min egna träning för att ta den ganska sent på kvällen och det blir i princip aldrig av. Att sticka ut och springa runt 17-18 går bra, men helst inte senare än det.

Jag försöker få ihop min träning så att den påverkar min familj så lite som möjligt. Jag har mina barn varannan vecka och då blir det mycket förmiddagsträning när dom går i skolan. På helgen blir det då oftast tidigar morgnar så jag är hemma igen tills de andra ska gå upp. Det är inga problem så länge jag får någon sovmorgon då och då och inte måste gå upp svintidigt hur ofta som helst.

Denna veckan blev det några ofrivilliga tidiga morgnar :) Både cykel och löp har avverkats tidigt, då ett av barnen varit sjuk hela veckan. Sitta och cykla ett kortare pass inne när barnen är hemma är inga konstigheter, men det funkar inte riktigt när dom är sjuka (=ledsna och mammiga). Men för mig handlar det inte OM jag ska träna, utan NÄR jag ska träna. Alla har vi 24h på ett dygn, det gäller att utnyttja dom väl. Ska tillägga att jag väldigt sällan tummar på sömnen, den är extremt viktigt. Och mina arbetstider underlättar självklart!

Känns nästan som våren är på ingång, här nere i södra Skåne har det varit 7 grader nu några dagar. Men kylling som man är så vill jag tipsa om två produkter som hjälper mig att hålla mig varm: Röjk Superwear korta tights samt Craft handske (inte bara varma, utan med bra reflex också!).

 

 

Simma

Helg igen, tiden går fort :) Jag har dock inte riktigt samma syn på helg som många andra tror jag, jag jobbar ju dag, natt och vissa helger vilket innebär att jag är ledig många vardagar. Men visst är det något särskilt iom hela familjen är hemma tillsammans :)

Idag är det vilodag, vilket inte sitter helt fel efter gårdagens pass. Då blev det tre timmar cykel följt av 30 min löpning. Ett pass helt i min smak :) Valde faktiskt att köra på gymmet trots att jag självklart har min cykel uppkopplad hemma. Detta innebar att jag fick lite sällskap och att jag kunde gå på löpningen direkt utan att behöva byta om. Kändes lite “onödigt” att behöva dra på sig en massa kläder för att “bara” springa 30 min. Plus att jag bor i en riktig blåshåla så ibland är det faktiskt skönt att springa inne…

Avslutar träningsveckan imorgon med 90 min cykel plus 60 min löp och lämnar då ännu en rolig träningsvecka bakom mig. Har varit lite halvkrasslig (ej ont i halsen) så det har stört lite grann men annars har det känts bra! Jobbigast när man är lite förkyld är att simma, då vill man helst andas på varje armtag :)

För övrigt är jag oerhört tacksam över att ha min simmarbakgrund med mig när det kommer till triathlon. Många börjar crawla i vuxen ålder just för att kunna genomföra ett triathlon och har då väldigt svårt med det. Det är en tekniksport deluxe som tar tid att lära sig och man behöver många timmar i vattnet. Jag simmar en gång i veckan (ibland två) och kan luta mig tillbaka på alla mina timmar i bassängen från tonåren (även om det är 18 år sedan jag slutade och inte simmade på 15 år). Simningen är ju den kortaste grenen och “minst viktig” när det kommer till triathlon, samtidigt som man inte vill tappa för mycket. Därför känns det skönt att ha det med sig så man kan lägga mer fokus på de andra två grenarna. Det går ju tex inte att bortse från att cyklingen är halva loppet på en Ironman :)

Jag har dock svårt att hitta bra simglasögon som sitter bra på mitt lilla huvud, men äntligen har jag lyckats: 2XU Stealt Smoke googles. De finns dessutom till ett riktigt bra pris nu så passa på :)

simma1

 

 

 

 

Energi på långpass

Hur gör ni med energi under långpass? Jag har ett eget litet företag som sysslar med löpcoaching sidan om mitt riktiga jobb så att säga och jag brukar fråga om energi under deras långpass och under lopp. Många tar ingenting eller får i sig för lite energi. När man löper gör man av med mycket energi och behöver få i sig det för att hålla hela vägen. Dippar man så är det svårt att ta sig ur det. Det gäller att vara smart och ha en bra plan för sin energi. Gels och sportdryck är perfekt att använda sig av. Ett tips är dock att aldrig testa under lopp för första gången, magen kan vara känslig och reagera. Testa på träningar innan och vänj magen.

Jag själv använder gels och/eller sportdryck under pass som är längre än 80-90 min. Och såklart på lopp :) Jag tar inte på måfå utan har alltid en plan för energiintaget. Antal gels beror på intensitet på passet och hur jag ätit innan. Så det finns lite spelrum under träningar att testa sig fram. Men under lopp viker jag inte av från min plan ett dugg :)

Jag vill därmed tipsa om några gels jag testade för första gången förra veckan som var väldigt bra och väldigt goda :)

Samtliga är av märket Enervit och smakar citron, cola och ananas.

Det ligger dessutom några gels framme på bordet här hemma nu, imorgon bitti vankas det långpass. 90 min i pulszon 2 med insprängda zon 4 intervaller :) Blir väldigt tidigt för jag ska nämligen hinna med passet innan jag ska åka till jobbet.

 

Gels

 

 

 
By |januari 31st, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter, Träning|0 Comments

Tjörnarparen 100 miles – Race Report

Jag hade fått till fem månader med riktigt bra träning inför loppet, men trots detta känt en mer och mer vikande form de sista två månaderna, mycket till följd av stress och återkommande småförkylningar. Men jag var trygg i att jag hade fått till den mängd jag behövde och den längd jag behövde på långpassen. Fine 100 Miles är då aldrig någon lätt sak att ta sig igenom, men det blir otroligt mycket mindre plågsamt med rätt förberedelser.

48348615_2182663958639442_2991683161068404736_o
Utrustningen som användes mestadels under loppet. Från MultiTriathlon syns här en Hoodsweater från Aclima, Ullkalsonger från Aclima, en MultiTriathlon-buff, Crafthandskar, en Ultra Vest från UD och Hoka One One Speedgoat 2.

Och jag trodde även jag hade förberett allt inför loppet, inklusive hur jag skulle ta mig dit. Började morgonen i Tyringe och tog tåget till Hässleholm där bussen till Tjörnarp, som ersatte Pågatåget, skulle ta mig vidare. Men jag och en löpare till, Kristian från Stockholm, blev utan buss. Som tur var lyckades vi få en samordnare på platsen att förstå att vi inte kunde vänta en timme utan han sa till slut till föraren av en annan buss, som skulle ersätta Öresundståget och gå direkt till Lund, att köra vägen om Tjörnarp. Starten räddad! Hade skickat min dropbag med Aramis, Branislav och Carlos ner till Skåne, den dök upp ungefär samtidigt som jag och då hade jag 25 min på mig att bli färdig. Ingen stress tänkte jag, hade ju packat västen och allt färdigt dagen innan, skulle bara fylla på vatten i princip. Kom trots det bort till starten med bara 4 minuter kvar  trots det var Brane och Carlos ännu senare och dök upp under nedräkningen till start

48389783_2182664028639435_786345959993901056_o
Race Director Lars Hector ger de sista instruktionerna till de startande på 50 och 100 miles samt kilometer, alltså fyra distanser med gemensam start.

Kommer iväg och inser att jag glömt knyta fast mina gaiters och att ladda fram banan för navigering i klockan. Får igång navigeringen efter någon kilometer och kan starta klockan. Springer lugnt ihop med Brane och Carlos, som ska springa 100 km, som alltså startat samtidigt som 50 och 100 miles samt 50 km. Aramis drar ganska tidigt iväg från oss i ett högre tempo.

48376643_2182663918639446_8201218585465454592_n
Starten går ut på den 5 eller 8 mil långa slingan beroende på vilken distans man sprang.

Möter Rickard i spåret och pratar en stund innan han springer på i ett högre tempo, han springer 50 miles, men får tyvärr bryta lite senare.

Ser Mervi en bit fram och springer ikapp henne och pratar en stund om våra universitetsstudier innan jag släpper iväg henne, ska inte luras med i hennes 50 miles-tempo, hon blev sen trea på den distansen. Passar på att knyta min ena gaiter medan jag väntar in Brane och Carlos igen, knyter den andra lite senare i en backe

Nu börjar regnet och vi kommer till första depån. Träffar Roger L som peppar och säger att jag ligger bra till, tänker inte så mycket mer på det utan passerar som planerat första depån utan stopp, ska fylla på sportdrycken först på andra depån. Men dricker en mugg saft för att ligga lite plus på energikontot då jag medvetet räknat lite lågt på energiintaget för att kunna ta lite av det som lockar just där och då när jag är i depåerna.

Jag, Brane och Calle rullar och babblar på i regnet. Av och på med extra vantarna, upp och ned med dragkedjan på jackan beroende på om det regnar eller inte, det blir snabbt varmt när det inte regnar. Kilometrarna fram till nästa depå flyger iväg snabbt. Jag och Brane fyller snabbt på det vi behöver och drar ut ur depån, men Carlos verkar bli kvar. Jag har redan från början förberett allt så att depåstoppen ska bli korta och effektiva, så mycket det går utan egen support, och här är funktionärerna fantastiska med snabb hjälp dessutom. Brane väljer att vänta in Calle, jag kör på, vi springer ju ändå olika distanser.

Ganska snart kommer jag ikapp Helle Manvik som jag känner igen från flera tidigare lopp och som jag vet är en stark löpare. Hon säger att jag kan springa förbi om jag vill, men konstaterar att vi båda ska springa lika långt så det är lika bra att spara på krafterna.

Det bildas en grupp med flera 50-mileslöpare också och vi håller ihop de kommande 17-18 km ut till depå Vändan. Denna sträckan innehåller flera krävande partier med branta leriga backar och obanade partier, hinner tänka tanken att detta kommer bli otroligt svårnavigerat på andra varvet i mörkret.

Innan vändning möter vi ett flertal 50-mileslöpare och hinner urskilja en 100-löpare, Martin Scharp. Kommer strax därefter ikapp även Sten Orsvärn som springer 100 och får i depån information, som ska visa sig felaktig, om att det bara är Martin framför oss. Både jag, Helle och Sten konstaterar med ett lugn att det spelar ändå ingen roll nu, det är på andra varvet man kan börja tänka på placeringar och allt ändå avgörs av vem som har mest krafter kvar. Får även löfte om varm, god soppa nästa gång vi kommer ut hit

48180388_2182663965306108_2327403324132818944_n
Soppan i CP Vändan.

Gruppen spricker upp nu och det är jag, Sten och Helle som ger oss iväg och snart hamnar även Sten en bit bakom oss. Inser här någon gång att det är väldigt givande att ha en annan stark löpare att springa ihop med, man hjälper varandra att hålla uppe tempo och driv utan att behöva pusha alltför mycket. Tänker att jag måste släppa om jag känner att jag får slita för hårt för ryggen, men det känner jag inte alls av under första varvet utan det blir mycket av växeldragande.

Möter Marie-Louise som springer 50 miles, efter 50-52 km och hon hälsar glatt!

Känner mig avslappnad och stark, fem mil passeras och även sex. Hinner tänka här att jag känner mig ovanligt opåverkad i benen, jag brukar börja känna tröttheten komma vid 4-6 mil, särskilt när det är blött och sugande underlag. Kommer till depå Galten och får pepp av Roger S som skulle ha sprungit men fick kasta in handduken och istället gör en fin insats som funkis.

Känslan av att vara stark förstärks ytterligare genom kontinuerliga rapporter om att vi knappar in stadigt på avståndet gentemot Martin.

Precis innan varvning i Tjörnarp kommer vi ikapp Martin, så vi är tre 100-miles löpare som samtidigt kommer in i tältet. Helle som har egen support är snabbt färdig och sticker ut, jag försöker sno på utan att missa något. Fyller upp med nya påsar sportdryck, gels, bars och Ahlgrens Bilar. Sticker iväg. Fasen också! Power Bank och laddsladden till klockan, hinner tänka en sekund att skita i det men tack och lov tar förnuftet över, jag hade INTE kommit i mål utan möjligheten till navigering i klockan!

När jag fått ordning på allt igen sticker jag och Martin ut samtidigt. Efter ett par kilometer möter jag Brane som bara har 4-5 km kvar till mål, hinner känna lite avundsjuka, det skulle varit skönt att närma sig mål nu! Efter ett par km märker jag att Martin låter mig dra hela tiden, så tänker att jag testar lite och trycker på lite, lite extra där det kostar som minst. Nedför och på platten direkt efter nedförsbackarna. Men han äter ikapp de luckor som blir och vi kommer samtidigt in till Suggan.

Precis som på första varvet har jag här inte planerat någon påfyllning utan springer rakt igenom depån och får då rygg på Helle igen. Över 9 mil nu och fortfarande fräscha ben! Underbar känsla, jag kände faktiskt mer småkänningar i benen efter 1,5 mil på denna sträckan än vad jag gör nu.
Biten fram till Cecilia på Berget flyter iväg i snabb takt även denna gång, även om det blir ett litet felspring då vi luras av lyktor som ett gäng scouter ställt ut som vi tror markerar vägen till depån  Kommer till depån och får påfyllt med energi och pepp av Thom och Roger bl.a. och får god varm blåbärssoppa, Lovely!

Nästkommande mil är lite av en transportsträcka, i alla fall första halvan, och vi trummar på starkt här. När vi möter Helles support som konstaterar att vi trots allt har en löpare framför oss, men att vi stadigt tar in på honom och att han sett trött ut när han passerade. Dessutom ska vi nu ha 15 min ner till Martin. Det ger kraft och pepp att höra och Glenn, supporten, börjar nu även hjälpa mig med vätskepåfyllning och det jag behöver.

Nu kommer vi in på den mest förrädiska delen av banan, regnet och vinden har fått de gula plastsnitslarna att fastna runt träden och knappt synas. Speciellt svårt blir det på de obanade partierna. Trots banan i klockan är det svårt att hitta rätt stig flera gånger. Det blir otaliga stopp där man försäkrar sig om var nästa snitsel finns, jämföra gps-spåret i min klocka med Helles t.ex.
Men på väg ut mot Vändan flyter det på rätt bra utan incidenter, ett litet felspring precis innan depån, men snart rätt igen 500 m innan man är framme, då möter vi också ledande Fredrik Källström och vi inser att vi på sista milen halverat avståndet till honom.

Snabbt in och ta emot soppa, inget behov av vätska då vi fått påfyllt av Glenn. Så vi börjar gå ut ur depån och äta samtidigt. Lämnar muggarna och kör igång igen, men redan då kommer nästa löpare mot depån, Magnus, han ser både stark och hungrig ut. Vi försöker mata på för att inte låta honom komma ikapp alltför snabbt, men han springer överjordiskt snabbt för att ha avverkat 12,5 mil och bara flyger förbi någon kilometer efter depån redan. Sedan kommer vi ikapp honom två gånger då han navigerat fel, vilket vi alla tre nu gör rätt ordentligt också och får klättra genom kuperad, obanad terräng för att komma tillbaka till banan.

Flera felspring den kommande milen tar på energin och efter 13 mil börjar jag för första gången under loppet känna mig både låg på energi och trött i huvudet. Stoppar i mig en extra gel och koffeintablett. Ganska tungt nu, orkar inte riktigt vara social längre och blir nog ett ganska otrevligt löpsällskap  men jag vet hur jag behöver hantera mina dippar och är ändå mest förundrad över att det faktiskt tog 13 mil och drygt 16 timmar innan den första riktiga dippen kom! Benen börjar också kännas stela nu, så i med en salttablett till nu.

Skojade med Helle redan på första varvet om att det var bra att någon ställt ut en husvagn i skogen om man blir sömnig, konstaterar nu fjärde gången vi passerar den att nu skulle jag kunna lägga mig och sova där!

Går med rappa långa steg i backarna, effektivt och bra stretch för höftböjarna och låren. Kommer till depå Galten och känner att det är riktigt skönt att det “bara” är 20 km kvar nu. Är sjukt sugen på blåbärssoppa, men det finns inte här. Bara att fylla på med saft, för att bryta smaken av sportdryck som blivit för entonig nu och svår att få ner. Tar en näve bilar och iväg igen, fortfarande effektiva stopp, vill inte bli stilla för länge och stelna till, bli kall och hinna bli ännu tröttare. Kör på med Annikas tips om att göra en signifikant tempohöjning emellanåt för att få andra muskler i arbete och att väcka kroppen när jag blir alltför sömnig. Det funkar riktigt bra mellan Galten och Suggan nu och jag känner mig stark trots både trötthet och lite hungerkänsla nu.

48394382_2182663848639453_1460455353572392960_n
Trött blick i CP Galten.

Får i Suggan veta att jag nu har 22 minuter fram till tvåan Magnus och att den timme jag hade tillgodo på fyran ute i Vändan har växt rejält nu. Försöker hänga på Helle även under de sista 11 km, men med 8-9 kvar känner jag att det inte är värt det, jag får slita för hårt, är så trött i huvudet nu att jag inte riktigt har koll på var jag sätter fötterna och halkar omkring rejält i leran. Lyckas inte riktigt täppa till en lucka fram som blivit och stannar istället för att få fram min klocka ur väskan som legat på laddning nu, måste ha full koll på navigeringen själv nu.

Ändå blir det flera felnavigeringar i tröttheten på slutet, irrar bort mig helt i granplanteringen. Kommer in på en traktorstig som känns helt fel och får vända. Springer på ett ställe parallellt med spåret och hamnar i en återvändsgränd. Tappar mycket tid och ork nu och går betydligt mer än jag springer. Men det känns helt okej. Räknar ner kilometrarna.. 6,5 kvar, 5,5.. När det är 2,5 kvar börjar man komma in mot Tjörnarp och det känns jäkligt skönt att snart få på sig torra, varma kläder! Vid 4 km kvar här jag trampat ner i lera till knäna och fryser därför för första gången i loppet jäkligt mycket, för tidigare under loppet har jag kunnat möta vätans köldeffekt med lite högre intensitet en stund som fått upp värmen. Men intalar mig själv att det är okej att frysa i en halvtimme.

Sista 200 m släpper alla jobbiga känslor och jag springer på mot målet, konstaterar att benen fortfarande är spänstiga! Inte alls de stela fotlederna eller trasiga låren som jag upplevt på flera lopp tidigare trots att jag nu gör min absolut bästa prestation hittills, både vad gäller tid och placering på ett ultra trail-lopp. Grym känsla! Så hoppar in över mållinjen med en segergest. Jag vann över alla negativa tankar, alla tvivel, jag besegrade den jäkla leran och jag lyckades ta en pallplats i Tjörnarparen 100 miles. Något jag haft som ett eget mål hela hösten egentligen. Kunde knappast ha utfört loppet på ett bättre sätt heller, konstigt att säga så kanske när första halvan gick på 9:24 och andra på 13:18, men det var som två helt skilda lopp! Framförallt första halvan av första varvet var så gott som fritt från lera, i alla fall den hala varianten som stör löprytmen totalt. Andra varvet var betydligt lerigare och jävligare än Sätila 121 km 2017 som är det lerigaste jag hade upplevt tidigare. Med tanke på att benen heller aldrig tog slut utan fungerade hela vägen har jag inte kört hårt för tidigt heller, som jag gjort så många gånger tidigare. Nej helt enkelt en riktigt grym känsla och något att bygga vidare på

48360631_2182663838639454_9059222544329998336_n
I mål!! Får den inofficiella segern i kampen om “skitigaste chip”.

Det enda som kroppsligt är riktigt slitet efter loppet är huden på mina fötter som fått nöta lera inuti strumporna alldeles för länge och kommer ta ett tag att läka alla skav. Är också rätt förkyld och har haft några dagar med hosta efter loppet, men det gör mig inget, lika bra att det kommer nu när jag ändå ska vila 1-2 veckor  det var riktigt skönt att efter loppet få komma hem till bästa Ida i Tyringe och vila upp ett par dagar innan jag nu beger mig hem till Göteborg/Mölndal och vardagen igen 

För övrigt är det tydligen i Skåne jag ska springa mina lopp, facit 2018:
5 starter, 5 pallplatser. På allt från 5 km till som längst 187,5 km på BUS.

47684029_2182663888639449_4538331138107637760_o
En tredjeplats och PB på distansen med nästan 6 timmar! Endast 11 av 27 startande kom i mål i de tuffa förhållandena.

 
By |december 12th, 2018|Mikael Gottberg, Produkter|0 Comments

På hemmaplan

Så efter 28 dagar och 27 nätter på Korsika tror jag det blev till sist så är vi återigen hemma i Sverige och Dalarna. Även om vi har haft det väldigt gott och roligt så är det alltid skönt att komma hem. Och framförallt så är det skönt att komma hem till sin egen säng istället för att lägga sig i tältet på sitt liggunderlag.

Nåt som också har saknats är ju lite riktigt kaffe. Vi lyckades iallafall till sist efter många om och men hitta Primus gas i en butik så vi kunde göra oss lite någorlunda gott Nescafé. För övrigt så kan jag varmt rekommendera Primus Lite+ köket då det tar minimalt med plats.

IMG_1489

Som jag skrev i tidigare blogginlägg så har vi varit med och arbetat som funktionärer på ett 17 dagars ultra lopp. Den totala sträckan som löparna skulle ta sig var 1000km, 100 mil!!! Detta motsvarar då ett varv runt hela ön Korsika. Utöver dessa 1000km så var det ju också 18000 höjdmetrar som skulle löpas. Helt otroligt att tänka sig att springa ett ultramarathon varje dag i 17 dagar. Man vet ju själv hur man mår dagen efter man sprungit en ultra och då ska man ge sig ut igen och fortsätta med detta dag efter dag till man tagit sig 1000km.

Vi har fått möta helt fantastiska människor och löpare under denna tiden och fått en massa nya vänner. Där var löpare från USA, Argentina, Japan, Tyskland, Holland, Danmark, Sydafrika mfl. Alla löpare med enorma meritlistor på sitt CV. Tex Karla från USA som sprungit 6st Badwater, Jean-Paul Kanada 5st Marathon des Sables eller Hayato från Japan som sprungit 6st Spartathlon. Det var otroligt roligt att följa dessa löpare och en otrolig erfarenhet att få lära och bara att få ta del av deras kunskap inom ultralöpningen.

IMG_1377IMG_1199IMG_1144

Av 17 startande löpare var det nio st som tog sig hela vägen runt Korsika och 1000km och fick korsa mållinjen i Bastia. Fantastiska prestationer av alla där Johan från Sydafrika var den som stack ut mest och tog hem vinsten. Han sprang hela loppet på otroliga 88,5 timmar! Alltså under timmen varje mil, en helt makalös prestation.

Vi själv har förutom funktionärandet på loppet hunnit med att se en hel del stigar och berg i löpskorna. Mer om det tar vi i nästa inlägg!

/Marcus

 

 

 

 
By |oktober 2nd, 2017|Produkter|0 Comments

Godkjent VM-debut!

Tilbake på norsk jord etter nærmere 51 timer på reise fra Ecuador. Hjemkomsten ble 24 timer senere enn planlagt på grunn av forsinkelser på flyreisen, så vi ble nødt til å overnatte ett døgn på Schipol. Reisen ble ikke noe bedre av at jeg ble matforgiftet på flyplassen før avreise.

Tross den mindre vellykkede hjemreisen, så ble det en godkjent VM debut og ikke minst en veldig bra tur. Det kunne selvfølgelig ha godt enda bedre, men jeg er godt fornøyd med hva jeg presterte. Ny personlig rekord i både skyting (171p) og svømmehinderbane (29sek) og ny totalpers (5072,9p). Dette holdt til en 63 plass av 103 utøvere og tredje plass blant nykommerne i VM!

IMG_0197

Det norske laget endte på 11 plass av 19 lag og nådde målsetningen om å få over 20 000p totalt. Det var et godt stykke opp til de aller beste lagene, men med tanke på at de fleste av dem er heltidsutøvere så bør de også prestere noe bedre enn oss som har en 100% jobb ved siden av femkampen.

I VM ble det også gjennomført en hinderbanestafett. Denne ble gjeonnemført i samme bane som den individuelle konkurransen, bare at i stafetten ble banen delt opp i fire etapper. Først ble det løpt et kvalifiseringsheat der de åtte beste nasjonene gikk videre til kvartfinale. Vi gledet oss veldig til stafetten, men den endte på verst tenkelig vis. På nest siste hinder på andre etappe i kvalifiseringsheatet røk han som løp etappen akillesen, så vi måtte bryte stafetten. Det var en utrolig kjedelig opplevelse. Det verste med det var å se lagkameraten bli skadet og at han mest sannsynlig blir borte fra femkampen i en lang periode.

Neste femkampkonkurranse er om nesten 2 måneder, dette blir også årets siste konkurranse. Nå er det tilbake til hverdagen etter en lang periode med sommerferie og femkamp. Det skal bli godt med noen rolige uker uten så mye reising. Ser spesielt frem til å få testet ut den nye pulsklokken suunto spartan sport, som jeg bestilte fra multitriathlon rett før avreise til Ecuador!