0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Produkter

Vinst på årets sista dag

Vi har ett lopp i hemstaden varje nyårsafton som är en väldigt trevlig tradition. I år var tanken att inte springa eftersom jag skulle jobba hela nyårsdygnet, men efter att ha fått ett ok från chefen så blev det så ändå.

Loppet är 6,9 km från en punkt till en annan och förutsättningarna i år var optimala. Lagom medvind och solsken, vilket inte bara är härligt för oss löpare utan det lockar ut mycket folk som hejar också.

thumbnail_IMG_3416

Efter en sliten känsla i några dagar så var löpkänslan att det skulle gå i förhoppningsvis 4.00-tempo. Hade en kille jag skulle försöka hänga på och en tjej som flåsade mig i nacken så tempot vi gick ut i var högt. Första kilometern gick på 3.49 och här hade jag troligtvis dragit ner på tempot av lite rädsla att gå in i väggen en bit in i loppet, men det var bara att mata på. Kilometer 2 gick på 3.48 och km 3 på 3.45 och det kändes fruktansvärt bra. Killkompisen jag skulle försöka hänga på var (inte oväntat) lite för snabb för mig men min tjejkompis flåsade här fortfarande mig i nacken. Nästa kilometer gick på 3.49 och nu hörde jag kompisen bakom andas allt tyngre och jag märkte att det skapades en liten lucka. Kilometer 5 gick något snabbare på 3.47, och jag hade häng på en annan killkompis framför mig som jag tänkte att jag inte fick släppa. Kilometer 6 var som alltid den långsammaste och gick på 3.59 innan jag avslutade de sista 900m i 3.39-tempo. Insåg på slutet att det skulle bli pb och det gav extra bränsle. I mål som första dam och med ett nytt pb på 26.16 (tidigare 27.06) men framförallt med en urstark känsla genom hela loppet trots att jag trodde det skulle gå mycket långsammare!

thumbnail_IMG_3418

Snabba skor i form av Salming Greyhound och en urskön kompressionströja från 2XU

Därmed blev det 10 lopp år 2019 – 9 vinster och en tredje plats :)

 
By |januari 5th, 2020|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Träningen i Egypten

Vi landade sent på lördagen, så det blev bara att åka till hotellet, käka och installera oss den dagen. Men därefter drog träningsveckan igång på allvar :)

Söndagen: 3000 meter sim (lite jobbigare än vanligt med 50m bassäng) på förmiddagen. Intervaller på eftermiddagen i form av 3 varv av (3×6 min) som blev löpning, cykel och löpning i backe.

thumbnail_IMG_3319

 

Måndagen: Sim 2500m och 10 km lugn löp följt av styrketräning.

Tisdagen: Sim 2500m och 20 km löp i zon 2

thumbnail_IMG_3310

Grymma Hoka Tracer på fötterna!

Onsdagen: 2700m sim och 11 km lugn löp

Torsdagen: 30km löp, valde dock löpband istället för de dåliga vägarna :) Skönt att få in ett ordentligt distanspass med 100% smärtfri löp!

thumbnail_IMG_3278

En annan favoritsko på fötterna, nämligen Salming Enroute!

Fredagen: Testade ett av hotellets pass, core och HIIT. Helt okej :) Därefter blev det 5500m sim och samma pass som i söndags (3x(3x6min)), fast denna gång blev det cykel, löp i backe samt skierg.

Lördagen: Avslutade med 4000m sim

thumbnail_IMG_3312

Totalt blev det nästan 16,5 h träning och över 8 mil löp samt över 20000 m sim. Framförallt väldigt nöjd att kroppen höll för all löpning.

Och nu är jag inne på ännu en bra träningsvecka. Kul att vara tillbaka på cykeln och att kunna springa som vanligt igen. Bästa passet denna vecka var i tisdags då jag hade 25 km löp med 4x4km insprängt. Var faktiskt ganska opepp så valde löpband för att inte kunna fuska något. Dvs ställde in en hastighet som jag skulle hålla. Så alla fyra intervaller sprang i 3.56-tempo och det kändes väldigt bra! Landar på ca 12 h träning denna veckan, självklart lite sliten men med motivationen på topp!

 

 
By |december 21st, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Post-racetankar

När prestationen i Oslo börjat sjunka in, allteftersom den mentala och kognitiva tröttheten släppt, kommer de mer analytiska tankarna igång. Vad gjorde jag bra? Vad kan jag göra bättre? Vad behöver jag kanske ta ett helt omtag kring?

När det gällde Skövde i somras var det övervägande punkter i de två sista kategorierna. Men ändå några positiva saker jag tog med mig. Denna gången slog pendeln över till det motsatta, mycket bra och få, om än några utvecklingspunkter.

Bra:
+ Tog med mig att fokusera mer på min egen löpning och mindre på vad de andra sysslar med.
+ Hade en rimlig målsättning utifrån att det funkade bra så länge under loppet.
+ Har fortsatt ett grymt tjockt pannben och fortsätter kriga hur mörkt det svarta hålet än blir.
+ Tog inte alls slut i benen så som i Skövde
+ Distansrekord med nästan 3 mil.
+ Lyckades hålla mig positiv och starkare än de negativa tankarna under 22 av 24 timmar.
Bonus: En plats i landslagsgruppen

Förbättringspotential:

o Jämnare tempo, hitta “marschtempot” tidigare. Det tog mig 4 h att hitta in i ett jämnt flyt i det planerade tempot denna gången. Det skapade en onödig mental stress och ett onödigt kroppsligt slitage.
o Hitta en ännu bättre balans avseende vätska och energi. Den höll bra i 7-8 h denna gången, målet måste alltid vara att det ska hålla, utan mängdjusteringar i 24, även om det målet kan vara en utopi. Även detta skapade en stress och ett slitage som blev kostsamt att hämta hem igen.
o Kriga på ännu hårdare inne i dipparna. Har efteråt en känsla av att jag kanske ändå tillät mig att gå lite för ofta eller lite för länge under mina dippar. Men genom att sköta de två ovanstående punkterna bättre kommer jag även kunna skjuta på dipparna. I Skövde kom den första efter 5-6 h, nu efter 9. Nästa gång ska där inte vara någon dipp de första 12 timmarna!

Helt omtag:

– Ingenting faktiskt. Det var inget som gick åt skogen denna gången, vissa saker kan, som ovan beskrivet, göras betydligt bättre. Men inga rejäla nitar denna gången, hade definitivt lärt mig av flera misstag jag gjorde inför och under loppet i Skövde.

Skärmklipp 2019-11-29 15.12.28
Tailwind Nutrition Rebuild Recovery är en toppenprodukt för ökad fysisk återhämtning. Dessutom helt vegansk.

Nu blir det någon veckas säsongsvila, med rejäl återhämtning för kropp och knopp, där planerna för 2020 ska smidas. Så drar jag igång löpträningen lätt igen i december och kör igång med den tunga grundträningen inför nästa säsong i januari 2020 =)

78577676_552846048608260_563539661020987392_n

TENS, Transkutan Elektrisk NervStimulering, är ett bra komplement till vila och lätt cirkulatorisk träning för att öka på återhämtningen efter denna typen av ansträngning. Man kan köra den såväl hög- som lågfrekvent för att stimulera två olika av kroppens egna smärthämmande system.

 
By |november 29th, 2019|Mikael Gottberg, Produkter, Träning|0 Comments

Bislett 24h Challenge

76643690_1411736528993071_1676018112891191296_n

Jag åkte upp med min support, Annika, på fredag eftermiddag. På bussen diskuterades de sista detaljerna i supportschemat och energiplanen, men mycket annat också, så fram till Svinesund snackade vi iväg tiden snabbt. Därefter lite käk för att kunna fokusera helt på att ta oss till Bislett Stadion när vi var framme. Nästan först på plats bland supportborden och skönt att kunna välja plats fritt och få en ytterkantsplats med lite extra utrymme vid sidan av.

74506102_2525607121044048_667074778313523200_n

Därefter 1 km promenad till hotellet, checka in, gå igenom packningen och sen varva ner.
Sov ovanligt bra för att vara preloppnatt, men ändå ett par drömmar om att glömma sportdrycken, försova sig och missa starten osv som hör till.

Först en varm god dusch som avslutades iskall för att väcka kropp och knopp. God frukost bestående av yoghurt med fruktmüsli, kaffe och en fruktsmoothie innan det var dags att promenera tillbaka till Bislett Stadion.

78303108_460057158029794_3735894297887637504_n

Hämta nummerlapp, hälsa på Instagramkompisen Tobbe Gyllebring, Lisa och några nya ansikten som Annika kände men inte jag.

Fixa det sista, ett toabesök 10 min innan start och sen traska bort till starten. Snackar med Tobbe om att inte ryckas med i något galet tempo, jag har en viss föraning om att norske EM- och VM-löparen Bjørn Tore, som också har banrekordet i Bisletts katakomber, samt en britt, som löpte bra 2017 när jag var på plats som support, kommer dra upp tempot från start.

77113182_425526281718206_3717195728267771904_n

Pluggar in hörlurarna och drar igång musiken, vill hålla allt fokus på mig själv denna gången och helt stänga ute hur de andra springer, speciellt första halvan av loppet.

72486600_3444397268909971_4268026886002573312_n

Första varvet blir bra, sen två för snabba, därefter några onödigt långsamma. Svajar upp och ner för mycket i tempo, Annika säger åt mig att lugna mig flera gånger men då sänker jag med 10-15 s per varv istället för en lagom justering. Här jättesvårt att hitta marschtempo. Och sådär håller det på i en timme, två, tre.. Först efter fyra timmar hittar jag lugnet i att jag känner tempot och bara kan flyta i det utan att behöva justera upp eller ner.

Energi och vätska fungerar klockrent än så länge, två toapauser första 6 h är helt ok. Bra vätskebalans.

Nu dags för första “snuoperasjonen” och speakern för detta ytterst dramatiska moment när vi byter löpriktning. Såklart inte alls dramatiskt utan går supersmidigt.

Strax efter detta dyker Jörgen upp utefter banan, vad sjutton tänker jag! Han har åkt från Göteborg spontant för att heja fram mig!

Löpningen flyter på bra någon timme till, men efter 9 h ca kommer första dippen, går nästan ett helt varv, varvar gång och löpning 5-7 min därefter innan jag kommer igång igen. Bra, ingen långvarig dipp, max 15 min. Springer på bra igen. Men har noterat redan innan dippen, och trolig orsak till den, att jag både känt mig tom på energi och svettas oväntat mycket. Skruvar lite på energiintaget och vätskan. Det verkar hjälpa.

Snart kommer nästa överraskning, Branislav dyker upp! Vad fan! Gråter en skvätt! Han som ville med och supporta mig, men inte kunde, har åkt upp efter familjebestyr ändå!

Nöter på och känner mig ruggigt stark igen. Märker att jag varvar löpare som jag sett springa om mig flera gånger under de första timmarna nu.

72791325_722785574895732_99630704257662976_n

Strax dags för byte av löpriktning igen, Bjørn Tore kräks i en papperskorg, men fortsätter snart springa igen. Andra bryter, packar ihop och går hem nu. Känner mig stark!

Passerar 12 h och har sprungit drygt 12 mil, men fortfarande pigga och fräscha ben! Börjar dock störas mer och mer av att jag är varm, det vädras emellanåt och luften på banan är helt ok, så jag upplever det som att det snarare är min temperatur som ökar successivt. Får emellanåt blöt, kall trasa av Annika att torka av salt från ansikte och armar med men den kyler mig också bra. De gånger jag går på toa passar jag också på att spola hela huvudet under iskallt vatten i 10 s.

Efter 14-15 h börjar låren bli trötta. Det känns lite ett varv, lite mer nästa, ännu mer på det tredje. Beställer massage av Jörgen och Brane, de förbereder det till nästa varv och tillsammans med Annika lägger de mig ner med benen i högläge. 3-4 min massage med magnesiumolja och sen ut igen. Tar ett varv eller två att komma igång riktigt igen, men känner mig direkt stark! Plöjer på i två timmar nu, nya lårbesvär, ny massage. Nu ber jag om liniment också. Toppen! Får önskad effekt och jag kan rulla på grymt bra i ytterligare ett par timmar nu.

Minidippar kommer, men jag ignorerar dem. Krampnyp då och då, ibland i rumpan, ibland hamstrings, ibland quadriceps. Men det försvinner på ett varv eller två. Har svårt att få ner sportdrycken nu, byter ut den mot Cola. Jag ser nu att jag har klättrat upp till en 4:e plats (låg tydligen får jag veta efter loppet 20-22:a efter 5-6 h). Får höra av Brane att jag tar in som fasen på trean, har varvat honom ett par gånger de senaste timmarna. Lägger band på mig själv. 5 h kvar, för tidigt att jaga placeringar. Både jag och Brane säger i kör att jag inte ska öka, bara fortsätta som innan.

Här under natten får jag även hälsningar via speakern. Gråter en liten skvätt till när Still Breathing med Green Day spelas som en hälsning från min älskade Ida.

När någon grekisk låt kopplad till Spartathlon spelas är där en ungrare som ger ifrån sig ett par primalskrik innan han skriker “SPAAAARTAAAA”. Pratar med honom, han har tydligen försökt sig på loppet i år men tagits av cutoffen och är i Oslo enbart för att fixa kvaldistansen för att få söka till loppet igen.

Flera stycken skriksjunger med till You’ll Never Walk Alone. Jag och Annika sjunger och dansar till I’m Gonna Be med The Proclaimers.

Jens har önskar Snart Skiner Poseidon och jag sjunger med för full hals.

Gör allt för att hålla humöret uppe och styra bort negativa tankar nu. 21 h passerar. För första gången illamående på riktigt i loppet, får stanna och gå för att inte kräkas. När jag börjar blir jag både akut trött och svimfärdig. Tar mig vinglande fram till supportbordet. Får ta stöd mot en pelare, det bara snurrar, börjar pirra i armar och fingrar och känns som att benen ska vika sig under mig.

Annika gör vad hon kan för att prata mig igenom och ur detta svarta hål. Uppmanar mig att höja och fästa blicken, sen att jag kan bestämma mig att fortsätta, det är bara att göra det. Min hjärna håller inte med, men litar på hennes kunskap. Går nåt varv, oklart i mitt minne hur många. Får tillbaka huvudet, men illamåendet är kvar. Kör samma strategi som i Skövde, spring tre steg, gå tre och successivt öka.

Kommer igång igen, springer 20-30 min, pang igen i magen. Går på toa, det lättar. 20 min, pang igen. Nu måste vi göra nåt! Tänker kräkas, men blir varnad och avrådd. Istället drar grabbarna in mig i en kalldusch. På med långärmad tröja. Nu går jag mest. Börjar bli förbannad, benen är ju fräscha! Vill springa! Försöker, kräkkänsla igen. Fan.

Jaja, jag rör mig framåt. Att stanna finns inte på kartan. Pallplats och superresultat har glidit ur händerna, så nu är fokus bara på att slutföra, jämn ansträngning, inte krascha helt. Ökar på gångtakten. 30 min kvar.

Bestämmer mig för att jag SKA springa sista 20, hur jäveljobbigt det än må bli. Går, joggar, går, joggar. Börjar jogga konstant vid 09.40 igen. 6.30-tempo. Med 10 kvar känner jag att allt illamående är borta och tänker “äh vad fan, jag testar några snabbare varv som avslutning”. 5.40-tempo funkar igen. Ökar jag lite till hinner jag nog två hela varv. Kan öka ännu mer! Flyger fram. 4.40-tempo efter 23 h 54 min. Vevar igång publiken, speakern skriker att han älskar Sverige. Hinner två varv plus 318 m till innan slutsignalen går. Är glad att det är slut. Är glad att jag slutfört loppet. Är glad att jag gett allt jag har för dagen. Kramas med Annika, Jörgen, Brane och Tobbe, gratulerar honom till segern, han som innan loppet sagt att detta bara var ett testlopp springer in på ett svenskt årsbästa och klarar EM-kvalgränsen. Själv får jag veta att jag med knappt tre varvs marginal klarat gränsen för landslagsgruppen, det blev min bonus för att jag gav mig fan på att springa där på slutet trots att hjärnan försökte stoppa mig med alla till buds stående medel.

På fötterna: Hoka One One Rincon och Injinji strumpor.
Energi: Tailwind Nutrition, blandade gels, bananer, blåbärssoppa, blandat godis och Annikas olika häxbrygder

Tack till mina sponsorer
Unofficial: Hoka One One Sverige
Tailwind Nutrition Sweden
MultiTriathlon

Och ett sanslöst stort tack till min support och alla som stöttat hemifrån!

79020346_524301024820148_1378595660617482240_n

En sjätteplats på Sverigebästalistan för i år:

Skärmklipp 2019-11-28 14.49.05

 
By |november 28th, 2019|Mikael Gottberg, Produkter, Träning|0 Comments

Kullamannen 2019

Efter ett smärtfritt löppass i mitten av veckan valde jag att ställa mig på startlinjen på Kullamannen. Detta är 3:e året jag springer och jag var väldigt väldigt glad att kunna genomföra det! Ett otroligt roligt och fint lopp och för mig dessutom en chans att springa terräng :) De senaste åren har jag kört dubbeldöden (44km) men i år körde jag svart bana (13km) istället. Med facit i hand ett bra val.

Starten gick kl 9.00 och jag försökte hitta ett ganska högt tempo utan att gå ut alldeles för hårt. Tog omedelbart ledningen och hittade några grabbar att hänga på. Matade på så gott jag kunde hela loppet, helt smärtfritt och med ganska bra löpkänsla. Som alltid tufft i backarna när man inte är van, men jag kände mig stark. Fegade lite nedför, det var otroligt halt i leran. Men hade bra grepp iaf med mina Salomon S-lab. Gick i mål som förste dam, med endast tre herrar framför mig och vinstmarginalen blev hela 4,5 min. Största vinsten var att kunna springa och det smärtfritt, men det var ju såklart riktigt kul att vinna också! Blev bara en vurpa tack och lov :)

thumbnail_IMG_2975

thumbnail_IMG_2974

Blir troligtvis inte fler lopp i år, så det var kul att avrunda med vinst. Har vunnit 9 av 10 lopp i år :) Det andra var en 3:e plats på EM i Ironman 70.3. Ett riktigt toppår! Nu blir det fokus på vinterträning till ännu en fulldistans nästa år. Blir dock inte Ironman utan Challenge Roth, ett av världens största triathlonlopp och ett lopp “man måste göra”. Ser jag fram emot!

 
By |november 3rd, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Två steg fram, ett steg bak

Ja när det kommer till status på löpningen så säger rubriken en del. Jag kom igång med löpningen så smått för ett litet tag sedan och det kändes bra. Varvade löpning med crosstrainer för att försöka vara smart och det tror jag just att det var. Men så när jag körde ett intervallpass så blev det på ett väldigt hårt löpband och efter det fick jag småkänningar igen. Inte alls som innan, men det kändes som ett litet steg bakåt. Vilket var lite trist då jag bara några dagar innan sprang 9km ute (äntligen!) i ett 4.27-tempo utan att det kändes ansträngande överhuvudtaget! Ett litet sidospår här är att jag verkligen gillar mina Salming Greyhound, och mer och mer för var gång jag använder dem. Men tillbaka till passet: ändå skönt att få bekräftat att crosstrainern gjort sitt så man inte tappat allt liksom.

Efter att det uppstod lite känningar igen så gick jag 100% tillbaka till crosstrainern. Efter behandling av låret i kombination med icke-löpning så kändes det bra igen och efter några dagar testade jag några av mina intervaller på löpband. Ett bra och mjukt sådant :) Hade backintervaller så det gynnade också lite. Och då kändes det bra! De senaste dagarna har jag haft minimalt med känningar och idag ingenting alls. Men valde ändå crosstrainern på dagens löppass, vill som sagt försöka vara lite smart och så vill jag framförallt kunna starta på Kullamannen på lördag!

Sim och cykel har jag gjort på som vanligt och där känner jag mig stark! Har lite roliga tävlingar att träna till nästa år så jag är väldigt motiverad :)

dgfhjf

Vädret är väldigt varierande här nu, sol ibland och ösregn ibland. Men fortfarande en del plusgrader, så på min 9 km tur häromveckan hade jag kortbyxor! Men när man som på bilden ovan står och leder SwedenRunners kan det vara tacksamt att ha en bra jacka. Så vill varmt rekommendera denna vindjacka från Craft.

 
By |oktober 27th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

På löpbanan igen!

Denna veckan har jag varit helt och hållet smärtfri i låret, men har ändå valt att inte springa igen. Inte förrän nu under helgen vill säga.

Jag går en utbildning via jobb på 12 veckor och var fjärde vecka är vi på plats i skolan. Dvs det blir som ett måndag till fredag till, vilket jag inte är något särskilt stort fan av :) Oavsett så har det varit en sådan vecka nu. Barnen har aktiviteter varje kväll, vilket innebär att det har blivit många tidiga morgnar för att få ihop allt. Tisdag, onsdag och torsdag drog träningen igång mellan 4.30-5.00 och det har varit från 1,5h till 2h (cykel och crosstrainer). Cykel är lite skönare för då kan jag åtminstone bli kvar hemma och cykla på min trainer. Annars är det upp och iväg till gymmet. Ganska lätt när man vet att det är den enda tiden som kommer funka. Men det krävs självklart också att man är tråkig och lägger sig tidigt :) Också lite lättare när man vet att det gäller en vecka, annars blir det oftast nån enstaka morgonpass då och då. Oftast på helgerna när barnen är hos oss, brukar vara färdig innan de vaknat då.

Igår hade jag cykling på schemat, 3 timmar. Var sjukt pepp när jag såg förste man nånsin gå under 2h på en mara! Därefter testlöpte jag 3km och det gick kanon! 4.58-tempo helt smärtfritt! Kunde väl inbilla mig att jag kände något, men det hör till :)

Idag började jag med ett kort och hårt simpass. Brukar oftast simma 300ingar, men idag var det 20x50m hårt och det var sjukt jobbigt trots den korta sträckan! Under eftermiddagen var det dags för löpintervaller, 5×8 min tröskel. Trots smärtfri löpning igår och utan att vakna med känningar idag så körde jag inte alla på löpband. Började med två på crosstrainern och sen var planen att köra tre på löpbandet. Blev 2,5 för på sista hade jag så mycket håll så fick avsluta den på crosstrainern :) Oavsett så gick det kanon idag också! Var stelt och utan nån vidare löpkänsla, men däremot i ett 3.49-tempo och smärtfritt! Ska fortsätta skynda långsamt med hopp om att fortsätta hålla mig skadefri.

thumbnail_IMG_2702

Önskade att man simmade här idag istället för i bassäng :) Nu börjar den tuffa mentala biten: att hoppa i en bassäng när det är kallt ute, dvs man fryser redan innan och är lite opepp.

På huvudbilden:

Skor

Jacka

Shorts

Glasögon 

 
By |oktober 13th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Första löpstegen

Får ta och erkänna att det varit några riktigt härliga dagar! De senaste dagarna har jag nämligen spenderat i Kroatien tillsammans med lite andra ledare från Sweden Runners :) Vi höll till en liten bit utanför Split och Kroatien var precis lika fint som det ser ut på alla bilder!

Under resans gång var det dags att testa löpning för första gången på nästan 5 veckor. Började på platt asfalt och tyvärr funkar det inte riktigt där än. Belastningen blir uppenbarligen för stor, vilket gör att jag känner av lite smärta. Begav mig till en backe istället som funkade bättre! Uppför lite på framfot gick bra och totalt tror jag att jag fick ihop nästan 3 km en dag. Ett par dagar senare var vi uppe och sprang på ett berg och då sprang jag också totalt nästan 3 km, inget platt. Kändes av under tiden, men inte värre dagarna efter. Så fortsätter med crosstrainern, ev nåt litet uppförpass, tills det är helt läkt. Har en tävling till kvar i år, Kullamannen 12 km. Vill verkligen kunna köra det fantastiska loppet!

thumbnail_IMG_2679

 

Fick här chansen att testa mina nya Salming Greyhound, enormt skön sko. Framtagen till det jag sysslar med: långlöp på asfalt. Snart igen hoppas jag :)

Förutom lite löp så blev det mestadels simning under dessa dagar! Enorm skillnad från när man ligger hemmavid och försöker undvika tång. Här var det klarblått och istället för att enbart stirra på en stenig sandbotten kunde jag här titta på fiskar, sjöborrar och sjögurkor. Magiskt :)

Nu är man tillbaka i kalla Sverige och till verkligheten. Den börjar direkt imorgon, då blir det tidigt morgonpass innan resten av familjen är uppe.

thumbnail_IMG_2726 thumbnail_IMG_2731

 
By |oktober 5th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Inget Berlin

Nä, tyvärr har jag bestämt mig för att skippa Berlin Marathon. Känns inte jättetungt ändå faktiskt, jag har uppnått mitt mål med råge i år :) Detta var egentligen mest för att jag var missnöjd med min maratid i våras. Även om det blev pb då så känns det som att jag har en bättre tid i kroppen. Men jag siktar in mig på en mara nästa år istället.

Beslutet att inte åka tog jag i söndags. Då testade jag springa, men det gick inte helt enkelt. Även om det blivit ännu bättre i låret nu, framförallt efter ännu en nålbehandling, så finner jag inget nöje i att åka. Kanske tar jag mig igenom, men till vilket pris? Kanske för att vara skadad hela vintern eller tom ännu längre. Eller så hade jag inte ens tagit mig i mål, vilket inte är särskilt kul heller. Sura pengar ja, men i bästa fall kan jag sälja min start och i värsta fall så är jag iaf garanterad en start i nästa års upplaga. Har även spanat på Manchester Marathon i början på april, kanske ev blir den också.

Låret är som sagt mycket bättre, så att stå på crosstrainern, cykla och simma är fortfarande inga problem. Väldigt tacksam för att kunna bedriva någon träning överhuvudtaget :) Kör även lite lättare styrka för att få igång cirkulationen ännu mer i låret och det känns bra. Hoppas även på att morgondagens massage ska förbättra läget ytterligare.

thumbnail_IMG_2613

PS Visste ni att man kan bli sjukt svettig och trött på en crosstrainer? :) Salming på fötterna som alltid!

 
By |september 25th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Löpfri vecka

Precis som rubriken säger så har det mycket riktigt varit en löpfri vecka. De första dagarna efter 5 km loppet hade jag riktigt riktigt ont och svårt för att gå. Typ värt det ;) Men sedan dess har jag cyklat och simmat lite, men framförallt kört på crosstrainern. Hade hoppats på ett sista simpass ute men vädret slog verkligen om helt och hållet. Har inte ens cyklat ute, utan det har också fått bli inne. Däremot är det bra löpväder så jag hoppas komma ut snart :)

Men som sagt, crosstrainern har fått bli min nya bästa vän. Och det är ändå helt okej att köra på den. Trodde det skulle vara ganska svårt att få upp pulsen, men vill man så kan man! Har blivit både intervaller och långpass och det har pulsmässigt gått bra. Belastningsmässigt funkar det också. Kändes lite de första passen i låret, men nu känner jag inget alls. Löpning vågar jag dock inte mig på än. Väntar hellre några dagar extra än ger mig på det för tidigt. Känns ändå lugnt liksom när jag fått bra pass på crosstrainern. Att flyga och landa på benet i ett löpsteg känns inte riktigt hundra än nämligen.

Årets enda swimruntävling skulle varit nu i helgen, men jag var tillräckligt smart för att hoppas av den iaf. Singelklass, så påverkade ingen heller :) Alltid synd att missa ett lopp på hemmaplan och swimrun är så kul, men helt klart rätt beslut. Ser ut som det blir swimrun nästa år istället! Jag och min swimrunpartner är sugna på revansch på ÖtillÖ!

gbujbh

Morgonpassens bästa kompis! Vitargo carboloader

Namnlös

Salming Enroute funkar finfint på crosstrainern! Bra support och lagom dämpning.

 
By |september 9th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Från 10h till 20 min

En av årets höjdpunkter för min del är Trelleborgsloppet, eftersom att det går på hemmaplan. Supporten längs banan är magisk och i år var jag riktigt taggad på att köra. Var anmäld till 5 km och det är lite roligt att gå från ett 10h lopp till 20 min :)

Dessvärre har jag dragit på mig en överbelastning i en lårmuskel och efter att ha klivit av ett löppass i tisdags var det ganska tveksamt om jag skulle kunna starta. Efter vila kändes det betydligt bättre, men absolut inte 100. Så då var frågan, ställa upp och köra detta lopp som jag längtat efter eller skippa? Efter en rejäl tejpning så valde jag att starta.

Gick ut ganska hårt och tog ledningen direkt från start. Kändes okej i 3 km, sen började det göra allt mer ont i låret. Men jag visste att jag ledde och jag har aldrig tidigare vunnit detta lopp så jag kände att jag bara måste fullfölja för att få stå överst på prispallen på hemmaplan. I mål på 19.30, ingen tid att skryta med men så otroligt kul att få vinna! Fick lära mig att man kan lida väldigt mycket av värme på 5 km :) Valde mina Salming enroute för att få lite mer dämpning med tanke på låret, annars brukar jag sprinta i mina Hoka One One Tracer. Sprang också i mina nya Craft shorts, supersupersköna!

Nu blir det såklart löpvila som gäller så låret kan få återhämta sig. Jag hoppas verkligen Berlin Marathon inte är i farozonen. Simning och cykling funkar och likaså crosstrainer så länge det inte är för tung växel. Så det blir mycket sånt den kommande veckan :)

Annars lever jag rätt mycket på nedanstående bild fortfarande :)

IMG_2494

 
By |september 3rd, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter, Träning|0 Comments

Ironman Kalmar 2019

Så var dagen kommen, dagen då årets huvudlopp skulle genomföras. Åkte upp på torsdagen för registrering och racebriefing. Spenderade fredagen åt att checka in cykeln och påsarna med lite av grejerna.

Lördag och raceday… kl 4 ringde klockan, en liten stund senare gick jag upp för samma frukost som alltid: vitt bröd med smör och nutella. Blandade mina flaskor, såg till så jag hade allt innan jag runt 5.30 begav mig till växlingsområdet. En promenad på ca 3 km, perfekt för att få igång benen lite samt lyssna på peppande musik. Väl framme packade jag ner det sista i mina påsar och satte flaskorna på cykeln innan jag begav mig till starten. Svepte där en flaska Vitargo. Kl 7 gick starten och eftersom jag stod långt fram i startfältet så kom jag iväg strax därefter.

3860m sim var det första som skulle avverkas. Förra året var det kaos mer eller mindre hela simmet så jag var inställd på samma i år. Men tack och lov var det raka motsatsen. Inte alls en massa tokiga människor som drog i benen och skulle simma över en. Fick omgående en bra känsla. Började “lugnt” för att komma in i rätt andning. Det är svårt att hålla koll på vilket snitt man har eftersom gps:en failar så pass ofta i vattnet, men det satt flaggor ute när man hade simmat 1000,2000 och 3000m, vilket gjorde att jag kunde hålla koll på totaltiden i vattnet och därmed ett ungefärligt snitt. Efter 1000m var jag förvånad över hur snabbt det gick och valde att hålla samma tempo nästa 1000m. Efter 2000m ökade jag (inbillar jag mig iaf :)) Hittade inte direkt några bra fötter att ligga på, så simmade själv och försökte jaga ikapp de som låg en bit framför. Upp på rampen ur vattnet, förvånad över hur snabbt det gick. 55.54 och framförallt 4 min snabbare än förra året. Bra start!

Första växlingen flöt på smärtfritt och tog 2 min 19 sek.

Så var jag uppe på cykeln för 18 mil och begav mig mot Öland. Fick direkt en bra känsla, vilket är väldigt viktigt! Över Ölandsbron och sen väntade 6 tuffa mil. Vinden hade ökat rejält och vi började med motvind. Försökte att hitta ett bra läge där jag inte brände benen samtidigt som jag ändå tog i för att inte tappa allt för mycket. Man får inte glömma att man har en mara att springa sen också :) Efter 6 mil väntade 9 mil i bra vind innan de sista 3 också var riktigt tuffa. Då är banan dessutom betydligt mer teknisk. Längs med banan hörde jag några gånger att jag första dam, vilket gav extra bränsle. Alla hejade lite extra när man kom som tjej också, fantastiskt. Fumlade lite innan jag sedan var av cykeln och klockade sträckan på 5.15.32, 6 min snabbare än förra året. Nu hade jag bäddat för att ta mig under 10h! Men, det är på löpet det avgörs…

Andra växlingen flöt också på bra och tog 2 min.

Så var det dags för en mara. Börjar i mitt tänkta tempo och känner att jag gjort helt rätt på cyklingen. Men efter ca 5 km mår jag inte alls bra. Illamående och lätt yrsel gör att jag måste dra ner på tempot, annars känns det som jag ska spy och ev ramla ihop. Lyckas ändå hålla ett hyfsat tempo och sen går det lite i vågor. Ber en liten bön att jag ska hålla hela loppet och inte tappa allt för mycket fart. Jag vet att det kommer vara andra som springer fortare, så jag måste försöka hålla uppe farten. Matar på, bärs fram av den fantastiska publiken och vetskapen om att jag är första dam på banan. Dock kan fortfarande någon annan få en bättre sluttid, det beror på när man går i på simmet nämligen. Sista km ökar jag och tänker att nu kvittar det om jag mår dåligt, jag är ju snart i mål! Spurtar bäst jag kan sista biten genom stan, in på mattan och jo, jag är förste dam TOTALT. Inte bara i min ag utan totalvinnare! Löpet gick på 3.29.03, hade som mål att iaf ta mig under 3.25, men oavsett så var det 5 min snabbare än förra året. I mål var jag tvungen att sätta mig ner för att inte spy, innan jag gav en segerintervju. Därefter mådde jag ännu sämre, men efter en hel del dricka och efter jag suttit en stund så mådde jag betydligt bättre.

Totaltid: 9.44.45, snabbare än jag kunnat drömma om! Och totalvinnare alltså… Magisk känsla. Allt slit och pusslande gav ännu bättre resultat än jag nånsin kunnat tänka mig! Pb med 15 min och gott och väl under 10h! Att springa in på mattan till publikens jubel samtidigt som dom ropar ut att jag är vinnare… WOW!

En vinst innebär en biljett till VM på Hawaii, men jag tackade nej då jag har annat för mig till hösten (jobbrelaterat). Kommer fler chanser :)

 

thumbnail_IMG_2412

 

Malmö triathlon

Idag var det dags för Malmö triathlon, som sagt samma uppladdning som förra året. Målet idag var att slå min tid från förra året på 2.23.37.

Veckan har varit riktigt tuff då jag åkte på migrän och magkatarr, dock fångade jag upp det tidigt och kunde medicinera i god tid. Min 3 pass jag kört kändes därför inte riktigt bra, utan jag har varit trött och seg. Men med två vilodagar (fre och lör) så kunde jag verkligen vila ut och återhämta mig.

Vaknade pigg och käkade min vanliga racefrukost – vitt bröd med smör och nutella :) Framförallt så vaknade jag sugen på att köra loppet!

Malmö triathlon har valt att dela upp deltagarna i två startgrupper med en timmes mellanrum. Första kl 9 och andra kl 10. Min starttid var kl 10. Hejade på första gruppen och värmde upp innan det var dags. Distansen var olympisk (1500m sim, 40km cykel, 10km löp)

SIM – Ställde mig långt fram och var bland de första som dök i. De släppte på grupper om 5, vilket jag gillade. Så slipper man fighting i början, trodde jag… hamnade mellan två varav en låg så sjukt tight inpå. Simmade fram och tillbaka också så jag kom liksom inte förbi. Valde att stanna upp och lägga mig utanför den ena. Därefter flöt det på bra tills det var ca 400-500m kvar. Då kom vi i första gruppen i fatt de som startat sist! Var en hel del bröstsimmare man helst plötsligt skulle kriga sig förbi. Men upp kom jag på 22.43, vilket gav mig ett bra utgångsläge för pb eftersom jag kom upp på 26 min förra året (dock våtdräktförbud).

CYKEL – Gör en hyfsad växling och drar iväg i ett bra tempo. Stark och jämn känsla genom hela loppet. Tid 1.09.57

LÖP – Valde att hålla igen lite på cyklingen för att ha en bra känsla på löpet, vilket jag också lyckades med. Knixlig bana med många svängar, men även här en bra och jämna känsla. Ser lite konstigt ut i resultatlistan, verkar som att T2 och löpet hamnat tillsammans. Varvade själv löpningen på 39.nånting.

SLUTTID 2.15.13 och pb med 8 min! Riktigt gött! Dessutom blev det en första plats i damklassen och en 10:e plats totalt bland både dam och herr!

2

Mindre än två veckor till Ironman nu, bra kvitto idag på att träningen gett resultat :)

 
By |augusti 4th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Vecka 3/3!

Så var de tre sista tuffa veckorna avklarade! Nästan iaf, har 1,5 timme löp kvar om ett par timmar. Sen pekar antalet timmar nedåt och de långa timmars passen är slut :) Nästa vecka har jag ett pass cykel, ett sim och ett löp, totalt 3 (!) vilodagar innan jag avslutar veckan med olympisk distans på Malmö triathlon. Körde samma upplägg förra året och det var kul att få sig en genomkörare precis innan Kalmar. Iom jag körde Malmö förra året också så kan man jämföra tider och se om något har hänt.

Kroppen har känts fortsatt stark, trots att den lilla envisa förkylningen klängt sig fast. Men inget jag lidit särskilt mycket av. Fått till några riktigt bra simpass, där ett av dom var IM-distansen. Nu är det svårt med gps i vatten. oftast stämmer den inte. Men baserat på andra klockor och min egna känsla så gick den på runt 56 min isf. Utan nån jättevind och såklart utan allt slagsmål i vattnet, men fint ändå. Även om den inte stämmer hundra så har jag fin simkänsla för stunden iaf.

Ett av veckans två tuffaste pass var 35 km löpning. 5 km uppvärmning följt av 5×5 km i pulszon 3 med tre min joggvila mellan och ca 3 km nedjogg. La mig som tidigare på under 4.30-tempo på intervallerna (4.27, 4.25, 4.26, 4.25, 4.28) och hade en fin och stark känsla genom hela passet. Sprang raka vägen ner i havet efter passet, riktigt skönt i den kvava värmen :)

Det andra tuffa passet var i fredags då det stod 18 mil cykel och 10 km löp på schemat. På en riktigt riktigt varm dag såklart :) Målet var att ta mig runt på ca 5,5 h utan att slita ihjäl mig och det gjorde jag. De 10 km löpning efter var tuffa i värmen och naturligtvis lyckades jag glömma ta med mig mina gels. Allt som allt ett riktigt bra pass!

thumbnail_IMG_2241

Min bästa vän på långlöp, en väst från Salomon

Imorse gav jag mig iväg för att möta upp några andra för en cykeltur. Vi hann väl ungefär 300m innan himlen öppnade sig och sen regnade det konstant i 2,5h… Inte lönt att vara någon solskensutövare här inte :)

 

 
By |juli 28th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

Vecka 2/3

Så var vecka 2 av de 3 tuffa veckorna avklarade. Har brottats lite med en förkylning men är otroligt tacksam att jag inte behövt tulla på träningen! Inget halsont (då undviker jag träning), men torrhosta och lite snorig. Brukar gå efter pulsen också och den har varit okej. Trots förkylningen så är det kul att jämföra med samma tidpunkt förra året. Då betade jag också av ett gäng tuffa veckor och minns att jag tyckte det var otroligt jobbigt och att kroppen konstant kändes sliten. Jag har många tuffa pass nu också men upplever det inte alls lika jobbigt som förra året. Kroppen känns helt enkelt starkare och mer tålig. Med det sagt har jag dock den tuffaste veckan kvar :)

Började veckan med ett tufft simpass, där jag fick till riktigt bra intervaller och framförallt en grym simkänsla. Tisdagen spenderade jag på jobb, under sommaren jobbar vi dygn 7.30-7.30. Den dagen handlade mest om att ladda mentalt för onsdagens pass. Som sagt, jag går av 7.30 på morgonen och eftersom det är barnvecka så har jag svårt för de långa passen på dagen (maken jobbar). I onsdags hade vi dessutom en del annat planerat. Detta innebar alltså att jag var tvungen att avverka passet på morgonen på jobb – 30km löpning på löpband. Bara att göra det :) 5 km uppvärmning, 4×5 km @4.15 med 3 min joggvila mellan varje och resten (ca 3,5 km) nedjogg. Jag använde mig på passet av min favoritsko Salming Enroute, aldrig fått ont eller fått skav av den fantastiska skon!

Fullt ös i torsdags på BonBonland med töserna, men det var bra att spara benen till fredagens långa pass. Då avverkade jag 16 mil cykling följt av 10 km löp. Var rätt färdig därefter kan jag säga :)

Jobb igår igen och idag cyklade jag hem från jobb i motvind (60km), därefter sprang jag 14 km som kändes riktigt bra. Snittade 4.15 i pulszon 3 trots en “långsam” första km på 4.33. Totalt 17h träning denna vecka, med både toppar och dalar. Men som sagt, kroppen känns starkare än nånsin!

thumbnail_IMG_2201