0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Träning

Vecka 2/3

Så var vecka 2 av de 3 tuffa veckorna avklarade. Har brottats lite med en förkylning men är otroligt tacksam att jag inte behövt tulla på träningen! Inget halsont (då undviker jag träning), men torrhosta och lite snorig. Brukar gå efter pulsen också och den har varit okej. Trots förkylningen så är det kul att jämföra med samma tidpunkt förra året. Då betade jag också av ett gäng tuffa veckor och minns att jag tyckte det var otroligt jobbigt och att kroppen konstant kändes sliten. Jag har många tuffa pass nu också men upplever det inte alls lika jobbigt som förra året. Kroppen känns helt enkelt starkare och mer tålig. Med det sagt har jag dock den tuffaste veckan kvar :)

Började veckan med ett tufft simpass, där jag fick till riktigt bra intervaller och framförallt en grym simkänsla. Tisdagen spenderade jag på jobb, under sommaren jobbar vi dygn 7.30-7.30. Den dagen handlade mest om att ladda mentalt för onsdagens pass. Som sagt, jag går av 7.30 på morgonen och eftersom det är barnvecka så har jag svårt för de långa passen på dagen (maken jobbar). I onsdags hade vi dessutom en del annat planerat. Detta innebar alltså att jag var tvungen att avverka passet på morgonen på jobb – 30km löpning på löpband. Bara att göra det :) 5 km uppvärmning, 4×5 km @4.15 med 3 min joggvila mellan varje och resten (ca 3,5 km) nedjogg. Jag använde mig på passet av min favoritsko Salming Enroute, aldrig fått ont eller fått skav av den fantastiska skon!

Fullt ös i torsdags på BonBonland med töserna, men det var bra att spara benen till fredagens långa pass. Då avverkade jag 16 mil cykling följt av 10 km löp. Var rätt färdig därefter kan jag säga :)

Jobb igår igen och idag cyklade jag hem från jobb i motvind (60km), därefter sprang jag 14 km som kändes riktigt bra. Snittade 4.15 i pulszon 3 trots en “långsam” första km på 4.33. Totalt 17h träning denna vecka, med både toppar och dalar. Men som sagt, kroppen känns starkare än nånsin!

thumbnail_IMG_2201

 

 

 

Höjdmetersblocket avslutat!

Äntligen, får jag säga, så är höjdmetersblocket på 21 dagar avslutat! Enformighet i vilken form den än må komma blir en mental utmaning i längden, men samtidigt gillar jag den här formen av tidsbegränsat fokus. Tror även att det ger mycket tränings- och utvecklingsmässigt att köra i block. Man blir ganska seg i både ben och kropp i övrigt av ett sånt här höjdmetersfokus, men när jag nu släppt ner på mängden känner jag redan efter ett par dagar att jag är betydligt starkare än innan.

Denna gången fanns det ju även ett tydligt tävlingsfokus i och med chansen till en plats i Mountopia-eventet, det återstår att se om jag blir utvald dit!

Summering av blocket:

– 21 000 höjdmeter, alltså ett snitt på 7000 hm i veckan, i den bästa träningsperioden inför Istrien hade jag som jämförelse 3000-3500 i snitt över tre veckor med 4200 som absolut högst mängd.

– 52,5 timmes löpning

– 432,5 km avverkat

65938216_2311924689046701_1591392508242296832_n

Vädret var inte alltid så upplyftande under dessa dagarna! Men ska träningen göras har man inte tid att fokusera på det, lite segt bara att komma till jobbet blöt som en hund, även om jag såklart duschade och bytte kläder innan jag satte mig på jobbet. Ett sätt att hinna med all träning under denna perioden var just löpning till och från jobbet och då lite förlängda pass på ditvägen genom Änggårdsbergen för att få in klättrandet.

66378377_2313371392235364_9171418166822174720_o (1)

Men jag fick i alla fall avsluta perioden i strålande sol och värme, en utmaning det med, fick ta många, korta pauser under detta passet istället för att bara dricka eller andas.

 
By |juli 12th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Löpstyrka

Jag funderade ett tag över hur smart det egentligen var att delta i Dynafit Mountopia Challenge som en del av uppladdningen inför Riksmästerskapet i 24 h löpning i Skövde, sista helgen i juli. Men kom ganska snabbt fram till att det inte var fel alls, backlöpningen bygger löpstyrka och uthållighet på ett ännu tydligare sätt än slätlöpningen. Sen får jag ju inte så mycket av den specifika träningen vad gäller att springa i ett jämnt, exakt tempo eller att springa runt, runt på platt tartanbana under dessa tre veckor. Men det var just det, TRE VECKOR, i månader innan detta, ända sedan Istrien i april, har jag förberett kropp och huvud inför tävlingen i Skövde. Jag har gjort många, långa pass på Slottsskogsvallens tartan, som mest 43,5 km i ett svep.

Jag har dessutom alltid denna tanken med mig: “Man blir även en duktig asfaltslöpare av träning i kuperad terräng, medan man knappast blir en duktig traillöpare av att bara träna platt och på asfalt”. Det hade alltså varit många gånger dummare att förbereda sig inför ett ultratraillopp med asfalts- och banlöpning, medan kuperad terränglöpning inför en rundbaneultra bara ger omväxling och en till dimension till träningen och förberedelserna.

Skärmklipp 2019-07-05 10.35.30

Dessa veckorna jag nu haft/har med nästan uteslutande väldigt kuperad terränglöpning har gjort gott för min kropp. Innan denna period kände jag mig rätt trött och sliten, mycket också beroende på pluggstress. Men löpningen i teknisk, kuperad terräng har krävt fullt fokus nästan varje sekund av löpningen vilket har varit rensande för skallen och stärkande på ben och fotleder. Jag har även fått till en del pass med andra grymma löpare, tillika goda vänner =) Nedan finns några videor filmade av min vän Branislav:

Uphill Running

Downhill Running

Sommaren har mestadels bjudit på mycket varm och svettig löpning hittills men igår kom motsatsen, kallt (12-13 grader) och ösregn! Då får jag bita ihop och kämpa mer tydligen, tack vare fina Ida fick jag i alla fall till nästan alla planerade höjdmeter trots skitvädret. Tack för att du peppar och pushar mig när det behövs!

Skärmklipp 2019-07-05 10.35.55

 
By |juli 5th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Löpvecka

Precis som rubriken beskriver är jag mitt inne i en löpvecka! Eller i slutet på den ska jag säga. Vi är nämligen utomlands och då passar löpning utmärkt! Familjesemestrar brukar annars innebära total vila, men det är svårt när Ironman väntar runt hörnet typ :) De flesta passen har jag dessutom kört när barnen ligger kvar och sover och de har inte ens märkt att jag varit borta.

Dock har det blivit mycket löpband här eftersom att vägarna är sådär att springa på. Iaf om man vill upprätt hålla någon form av tempo. Idag hade jag bara lugn löpning så då sprang jag mina 18km ute åtminstone :)

Kroppen kändes snabbt fräsch efter förra helgens medeldistans (tack kroppen) och efter en vilodag och ett par lugna pass så är jag helt på banan igen. Löpningen nu har känts riktigt bra faktiskt!

I helgen är det dags för Backyard ultra sydkusten i min hemstad, ett lopp som jag tyckte var väldigt kul förra året. Det var mitt första och hittills enda backyardlopp och då samlade jag ihop 17 varv/timmar, vilket blir över 11 mil. Men jag var inte tuff efter målgången på varv 17, fick ha hjälp av med skorna och rullade därefter mer eller mindre till tältet :) Men visste att om jag bara genomförde det varvet så skulle jag bli 3:a! I år har jag dock valt funktionärssidan för att inte låta all den löpningen ”förstöra” den kommande träningsperioden inför ironman. Hade självklart kunnat springa några varv men är inte alls sugen faktiskt efter förra helgens tävling samt inför vad som väntar!

Solglasögonen på min bild är mina absoluta favoriter – dom finns här

 

 

Dynafit Mountopia Challenge

Jag skickade för ett tag sedan in en anmälan för att tävla om en plats i en härlig utmaning i augusti. Kommer man med får man en all-inclusive resa från Dynafit där man får springa över tre alptoppar på två dagar. Jag lyckades ta mig vidare från första steget och blev uttagen till topp 20. Då fick jag en del produkter hemskickade av Dynafit och ska nu under tre veckor försöka samla så många höjdmeter som möjligt i en tävling om de totalt fyra platser som finns till äventyret i augusti. Det är dock svårt att tävla mot bergsgetter som bor i och kring berg som är 1000-2000 m höga! Kör på så gott jag kan och ligger ändå inte ens på övre halvan i tävlingen, mina backar jag kan träna i är 80-100 m höga, det är en skillnad! Men i slutändan är det en jury från Dynafit som väljer ut vinnarna, så hoppas på att vara tillräckligt intressant som löparprofil ändå =)

65975317_457035751784271_6238558882134753280_n

Något som gjorde det extra tufft att springa många långa höjdmeterspass förra veckan var även vädret, det var flera dagar med stekande sol och temperaturer på 25-30 grader. Sprang de flesta pass i bara splitsshorts och hade flera liter vatten i botten på backen att både dricka av och svalka huvud och kropp med! Men var ändå svårt att hålla vätskebalansen. Var de flesta dagar tvungen att springa under de varmaste timmarna på dygnet också då jag under samma period fick kvälls- och nattkörningar på jobbet. Har där lärt mig att sen inte tumma på sömnen, utan att få till minst 7 h, vilket innebar att jag sällan kunde börja springa tidigare än 11 på dagen.

65728970_2397053560618688_6690702312861597696_n
Skönt med en kvällsrunda!

65974946_677842949308077_69236517783994368_n

Matade på bra under veckan, som fick bestå av jobb, träning, mat och sömn! Sedan kom helgen och då hade jag barnen och tog välbehövlig vila när vi körde långa dagar på stranden istället =)

66154831_389138428389924_6708894840844713984_n

Ny vecka, nya utmaningar! Har klämt in drygt 2800 höjdmeter nu mån-tis =)

65748405_688028434942782_6718293401814433792_n

 
By |juli 2nd, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Betydligt bättre än planerat!

I min grova grundplanering för året satte jag upp ett mål om 500 mils löpning under året samt 600 träningstimmar totalt med styrketräning och alternativ träning inräknat. Kan konstatera att jag redan nu är långt förbi halvvägs till distansmålet, igår, dagen innan Midsommarafton passerades 300 mils löpning. Det hänger ihop med att jag stadigt har kunnat och vågat skruva upp mängden lite grann från månad till månad när jag lyckats träna hållbart och hålla mig skadefri.

Skärmklipp 2019-06-21 14.59.27

Det enda lilla bakslag jag egentligen haft var de gångna veckorna, som jag beskrev i mitt förra blogginlägg, där jag fick skruva ner en del från den planerade mängden. Men den mängd jag då landade på var ändå i paritet med det jag hade tänkt mig som veckosnitt för hela året, så inbromsningen skedde från en betydligt högre nivå än jag egentligen hade räknat med att kunna hålla från början.

Skärmklipp 2019-06-21 15.16.29

Det var som en träningskompis skrev till mig när vi bollade lite kring träningsmängd, att när en dålig vecka med stress, trötthet och sänkt motivationsnivå ändå landar på 10 mils löpning, då är det rätt okej ändå! Det tror jag är viktigt att man tar med sig när man hela tiden flyttar sina mål framåt, att man landar lite och tänker efter vad man trots allt fått till den senaste veckan, månaden eller vad det kan vara. Stannar upp och tänker efter att “Hallå, det där är faktiskt rätt mycket och rätt bra träning ändå!” även fast det inte blev som man hade lagt upp planen för.

65096917_1407462776077228_8205245675651203072_n Skärmklipp 2019-06-21 15.17.23

Utveckling är inte linjär, den går i vågor, lurar man sig själv med att vågdalarna då skulle vara kris och problem då är man inte rättvis mot sig själv. Det är trots allt bara kroppens signaler om att det är dags att vänta lite innan man försöker sig på nästa steg uppåt och framåt igen. Men även att man stannar upp och tänker “Det där nästa steget, vad skulle det egentligen ge? Räcker inte denna nivån för att uppnå det du vill?”. Oftast tror jag svaret på den frågan är “Jo visst tusan räcker det!” och att man faktiskt inte behöver öka på och flytta gränser i sin träning hela tiden för att ändå fortsätta att utvecklas och nå nya mål på tävling!

64945272_500858827119405_1325249482446602240_n

Så slappna av och spring på! Så mycket och hårt som kroppen vill ta emot för tillfället, spring inte bort och iväg från löpglädjen och det egentliga syftet med löpningen: Stresshantering, endorfinpåfyllning och stämningshöjare =)

 
By |juni 21st, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Tuffa veckor!

Parallellt med min träning har jag, som säkert de flesta andra också, fullt upp med livet i övrigt. En del av detta är mina heltidsstudier för att bli Fysioterapeut. Slutet på denna vårterminen, den femte av sex terminer, blev galet intensiv då universitetet pga dubbelbokningar fick klämma ihop fyra veckors innehåll på de sista tre, utöver detta hade jag lite släpande uppgifter sedan innan. Den arbetsbelastningen och stressen som blev känner jag har påverkat både mitt tränande och tävlande. Jag har känt mig ovanligt sliten i benen, haft svårare än vanligt att få sammanhängande och kvalitativ sömn och har helt enkelt därför skalat av lite av min träning. Har plockat bort ca 30 % av den tänkta mängden de sista tre veckorna och ändå känt att jag ligger precis på vad jag klarar av för att ändå tillgodogöra mig träningen.

Mitt i denna period skulle ett försök göras att slå PB på milen. Hade hittat ett relativt platt och snabblöpt lopp i Varberg, Friskusloppet. Detta gick av stapeln på nationaldagen 6 juni. Lagom till denna dag blev det årets varmaste dag och förutsättningarna var 30-31 grader, stekande sol och motvind första 2,5 km. Ändå öppnade jag i tänkt tempo, vilket såklart visade sig vara galenskap! Efter 3 km började lidandet och efter drygt 4 började jag vingla omkring mer eller mindre på banan. Klev av efter 5 km efter att ha gått sista 500 m och fick tid, placering och medalj i 5 km klassen istället. Lärdom: Det går inte att ignorera en kombination av stress, värme man ej hunnit adaptera sig till och tro att man ska kunna slå PB i de förhållandena. Som jämförelse: Förra årets vinnartid var kring 34.20, i år hade jag behövt slå samma löpare, som vann i år igen, med över 20 s för att slå mitt PB. Även han sprang 2 min långsammare än året innan i denna hetta.

Skärmklipp 2019-06-18 14.24.04

Starten av Friskusloppet i Varberg

Istället drog jag hem och laddade om. Coachar ju även Sweden Runners löpargrupp i Göteborg och drog upp detta gänget i den gamla backhopparbacken i Slottsskogen, Bragebacken. 45 min grisigt nötande i värmen blev det, skugga hade vi i alla fall! Men alla var som spaghetti i benen efteråt! Härligt!

Skärmklipp 2019-06-18 14.24.46

Bragebacken i Slottsskogen

 

Skärmklipp 2019-06-18 14.25.25

Laddar nu om för det sista högmängdsblocket innan det är dags att formtoppa inför Riksmästerskapen i 24 h löpning i Skövde! Förhoppningsvis en period med mindre stress och mer fokus och löpglädje igen =)

 
By |juni 18th, 2019|Mikael Gottberg, Sweden runners, Träning|0 Comments

Kämpig vecka

Jobbig rubrik att skriva när man har semester :) Men har haft lite för mycket att göra och då är det lätt att träningen tar lite stryk. Så funkar det för mig iaf – stress = sämre träning.

 

Men, jag lämnar en vecka bakom mig med bra och viktig träning ändå! Har inte presterat så bra på vissa pass som jag önskat, men bortsett från lite stress (ingen överdriven mängd direkt) så har det varit en väldigt blåsig vecka här nere i söder. Vissa pass blir lite extra tuffa i vinden.

Har iaf lyckats skrapa ihop ca 14,5 h på följande:

cykel 7h 15 min – 23 mil

löp 5 h 10 min – 65km

sim 1h – 3600m

Fotboll ca 1 h (avbruten tidigare pga åskoväder), vinst 2-0!

Löpningen har varit fortsatt halvseg, men kändes iaf lite bättre under veckans avslutande pass. 10 km på dryga 42 min, pulszon 3 och kändes inte som att jag tog i särskilt mycket. Så bra avslut på veckans träning :)

Har blivit ett par tidiga morgnar nu då jag gärna tränar innan resten av familjen är uppe. Mina barn brukar fortfarande sova gott när jag kommer hem. Eftersom familjen är prio 1 så vill jag gärna ha träningen avklarad innan de är uppe så att den inte går ut över dom sen. Tränar jag något under deras vakna tid så är det oftast kortare pass. Det fortsätter på samma spår två dagar till innan jag kan ligga och dra mig på morgonen jag också :) Är morgonpigg och känner inte att jag offrar nån sovmorgon, snarare att jag investerar i min träning och i familjetiden samtidigt. Så länge man får någon sovmorgon ibland så är jag nöjd :)

E18C94A4-45CD-433F-9456-894F24772EC1

Älskar mina Oakley brillor, både till träning och till vardags!

 

Träningstimmarna rullar på

Veckorna och dagarna springer iväg och jag känner personligen att jag nästan har svårt att hänga med :)

Förra veckan landade på många träningstimmar med många riktigt bra träningspass! Såklart mycket cykling, det går inte att komma från att halva Ironman består av just cykling. Och den har fortsatt känts bra! Har lyckats hålla ett bra tempo de passen jag ska göra det, utan att slita alldeles för mycket. Löpningen kämpar jag fortfarande lite med, men den vet jag finns där så är inte särskilt bekymrad :) Simmet är också lite blandade känslor, men har gått ifrån alla tips på hur jag ska göra annorlunda och bara kört på som jag alltid gjort. Då har det känts bättre :) Igår var det dags för årets första öppet vatten sim och ångesten jag kände för det kalla vattnet försvann så fort jag dök i. 18 grader och hur skönt som helst :) Totalt 16,5 h träning förra veckan, några timmar mer än vad det brukar ligga på. Nu väntar ännu en tuff träningsvecka, vilket jag ser fram emot. Sen en vecka lite lugnare innan det är dags för en viktig tävling! Denna veckan blir lugn rent planeringsmässigt då min semester har börjat :) På fredag går kidsen på sommarlov och då börjar alla tidiga träningspass. Tur barnen sover ganska länge ;) Maken är iväg och jobbar som vanligt så det är därför jag behöver vara hemma i hyfsad tid.

thumbnail_IMG_1833

Huvudbilden idag är från ett litet lokalt lopp förra lördagen. Tycker det är otroligt kul att springa på hemmaplan – mycket support och många att snacka med innan och efter :) Loppet då är 10,2 km och springs ute på landet. I år var det bra temp men blåste rejält. Var ganska nertränad men tänkte försöka hålla ett hyfsat tempo ändå. Varvade 10km på strax över 40 min, detta trots att jag stannade till för att försöka kalla tillbaka en löpare som sprang fel. Så det kändes som ett bra snitt trots trötta ben och jobbig vind :) Vann dessutom för 3:e året i rad (2:a totalt bland dam och herr). På fötterna ser ni den fantastiska Hoka one one tracer! Har nämnt den skon tidigare, men den är verkligen riktigt skön! Hoppas även kunna testa den nya Hoka one one carbon x, har hört att den ska vara riktigt bra nämligen!

 

 

Nytt samarbete!

Under den gångna veckan fick jag, utöver 15 träningsmil, även till ännu ett sponsorskap/samarbete. Nu med Hoka One One, vilket känns toppen! Jag har sprungit med deras skor sedan ett tag tillbaka och varit mycket nöjd, så att få bli deras ambassadör känns både toppen och spännande!

Hoka

Hokas skor är kanon för en ultralöpare som mig när de lyckas kombinera låg vikt med god dämpning på ett väldigt bra sätt där de samtidigt lyckas behålla löpkänslan, responsiviteten och bekvämligheten i skorna.

Hoka2

De modeller jag sprungit i hittills är Hoka Speedgoat 2 och 3 samt Hoka Mach. Hoka’s Speedgoat är en fantastiskt skön sko för långa diistanser i varierad terräng, som ställer krav på både grepp och dämpning. Speedgoat 2 sprang jag Tjörnarparen 100 miles i och trean 100 Miles of Istria i. Under dessa loppen har jag haft mina bästa upplevelser av ultralöpning samt prestationer hittills och en stor del i detta har faktiskt just dessa skor, tidigare lopp, med andra skor, har jag fått ont i både ben och fötter betydligt tidigare. Detta beror såklart även på mer förberedande träning osv också, men jag vill ändå inte underskatta vikten av att ha ett par bra skor som man dels känner sig trygg och avslappnad i, vilket gör att man spänner sig mindre när det går brant utför, är halt underlag etc. men även som ger just bra dämpning. Här vet jag att åsikterna går isär, vissa förespråkar mer minimalistiska skor för att minimera problemen t.ex. men i alla fall för mig fungerar det helt klart bäst med dämpning på dessa riktigt långa distanser.

Om ni vill ha tips eller råd kring Hoka-skor, löpteknik eller kanske boka in ett coachpass eller träningsprogram så är det bara till att kontakta mig genom mina sociala medie-kanaler:
Facebook eller Instagram.

 
By |juni 4th, 2019|Mikael Gottberg, Produkter, Träning|0 Comments

Nyttig vecka!

Den senaste veckans träning var delvis ganska seg, inte konstigt såklart efter urladdningen på GöteborgsVarvet förra lördagen. En prestation som innebär ett PB på halvmaraton sitter såklart i kroppen ett par dagar, så benen har varit ganska så sega den gångna veckan. Trots detta har jag lyckats träna på som planerat, om än med mindre tempoträning än normalt, men det hade jag också planerat för. Normalt kör jag intervallpass på måndagarna, vilket hade varit ganska så meningslöst att göra i måndags efter Varvet. Min träningsfilosofi bygger på att mängdträningen ska vara lågintensiv av egentligen två huvudorsaker, dels för att det är i den intensitet man bygger uthållighet men också för att spara kraften så jag kan trycka på ordentligt och vara pigg och fräsch i benen när det är dags för kvalitetspass som intervaller, tröskel, snabbdistans eller liknande.

Normalt sett kör jag två såna pass per vecka, den gångna veckan blev det ett, terrängtröskel på lördagen. Men som sagt var detta medvetet, och inte bara för att jag sprungit Varvet en vecka tidigare utan också då det har blivit relativt mycket av den hårda löpningen de gångna veckorna, med planerade intervallpass på måndagarna plus tre tävlingar på två veckor:

Skärmklipp 2019-05-27 10.04.57

Grunden för att fortsätta utvecklas är att hålla sig skadefri. Grunden för att hålla sig skadefri är en balanserad träning. Grunden för en balanserad träning är att inte köra för mycket av det hårda. En ganska enkel filosofi, men kräver eftertanke då och då, det är lätt att sväva iväg och köra på för mycket i perioder då det finns många och roliga lopp att springa! Första veckan i juni kommer jag t.ex. att springa två millopp, både på måndagen och torsdagen, men då blir det den veckans kvalitet, då kör jag definitivt inga intervaller eller annan hård träning utöver loppen.

 
By |maj 27th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Göteborgsvarvet

Även om jag satsar på ultralöpningen har jag ett lopp jag alltid återkommer till och som har blivit en tradition att springa. Eftersom jag är från Mölndal/Göteborg kanske det är enkelt att räkna ut? Göteborgsvarvet. Jag tror alla löpare, ja många icke-löpare med, häromkring med omnejd har en relation till detta lopp.

För mig blir det lite som ett kvitto årligen på hur min löpning utvecklats, då en halvmara trots allt mestadels handlar om uthållighet så blir det på något sätt ett bra kvitto tycker jag och en chans att pressa kroppen på ett annat sätt än vad man gör på träning. Alltså ett toppentillfälle att få till ett längre kvalitetspass också.

gbgv1

Jag hade i år en tanke om att kanske kunna nå ner mot 1.20. Jag sprang visserligen förra året på strax över 1.29, men sprang senare det året Köpenhamns halvmara, som visserligen är en betydligt flackare och snabbare bana, på under 1.23. Men jag visste såklart att det skulle krävas att allt stämde den dagen för att nå dit.

Istället kände jag bit för bit de två sista veckorna före loppet att formen inte riktigt fanns där, inte konstigt alls med tanke på min 100 miler i mitten på april! Så jag satte upp tre mål i huvudet för mig själv. Guld: 1.20, Silver: Halvmara-PB, Brons: Varvet-PB.

De första 5 km höll jag ett tempo som skulle kunna räcka ner mot 1.20 i slutändan om jag kunde öka lite på Hisingen. Jag kände dock snart att den ökningen inte fanns i kroppen idag, men försökte ändå springa på så hårt det gick, skulle inte vika ner mig mentalt av känslan att inte nå guldmålet! Passerade milen 26 sekunder från måltempot men blev snart efter detta tröttare och tröttare. Låg vid 15 km 1:09 ifrån men tappade nu mer fart. Det började med att magen började ömma lite, inte alls samma smärta som förra året dock, men tappade lite rytm och tempo av detta. Uppför Avenyn sprang min coachkollega Ashkan om mig och strax efter detta även den grymme Hälle-löparen Sarah Edsberger.

gbgv3

Fokuserade nu bara på att inte rasa ihop som förra året då jag tappade fyra minuter de sista sex kilometrarna. Höll ihop det bra och tappade runt 10-12 sekunder per kilometer vilket är mer än okej med tanke på att jag inte ens känt mig i form för att jaga 1:20! Passerade 20 km på 1:18:11 och fick strax efter detta grym pepp av hela gänget i Garmins Power Zone där framförallt Aramis peppade mig med att försöka dra upp min fart, tack!

gbgv2

gbgv6

Sen bara uppför Margretebergsgatan och ner mot Vallen, där barnen stod med Ida och mina föräldrar som såg till att jag kunde high 5:a med dem på väg in på upploppet, det bästa med hela loppet =)

Visste nu att jag skulle nå mitt PB, men försökte ändå spurta så gott jag kunde!

gbgv4 gbgv5

Ett PB måste såklart firas flygande!

gbgv7

 
By |maj 26th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

Magiska Skåne

Ni vet när man hunnit smälta ett lopp lite grann och blir allt mer nöjd? Så är det inte denna gång kan jag säga. Jag är inte helt missnöjd med min mara, det var trots allt på en 400m bana utan draghjälp. Men det känns som jag har en bättre tid i kroppen. Så tänkte köra en mara till hösten också med hopp om en bättre tid :) Satt och spanade vad som fanns och trodde det var helt omöjligt men lyckades faktiskt hitta en startplats till Berlin marathon! Så det blir ännu ett lopp att se fram emot! Framförallt ska det bli rätt gött med pacers :) Hoppas bara hinna återhämta mig ordentligt efter Ironman, men tänker att man borde hinna det på 6 veckor.

Annars har vecka 19 i vanlig ordning rusat förbi! Har fått ihop en bra mängd träningstimmar och det mesta har känts och gått bra. Bra tider på sim, bra tryck i benen på cykeln och bra känsla på löpet. I lördags var jag ute på cykeln i 4h och det var riktigt härligt. Solsken och lagom varmt och sen är Skåne fantastiskt vackert nu! Men framförallt gillar jag känslan av att det är hur lugnt som helst att cykla i 4h och utan att benen är särskilt trötta. Igår hade 2,5h löp på schemat och än en gång gav jag mig ut på landet. Trelleborg är inte särskilt stort så det behövs extra runda ut där för att få ihop så lång tid :) Bra känsla i benen men visste att det skulle bli tufft på slutet. Hade ätit alldeles för dåligt på dagen och fick med mig lite för lite energi. Men tack och lov för Vitargo som räddade mig mestadels av rundan iaf. Nu spelade det inte jättestor roll eftersom jag skulle springa ganska lugnt men oavsett fart är det drygt när man är energilös. Men efter en stor hamburgare sen så var man människa igen :)

 
By |maj 13th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Träning|0 Comments

En bra vecka!

Ännu en mängdvecka avklarad och kan konstatera att kroppen fortsätter att svara bra! Dryga 15 mil denna veckan, det mesta i början av veckan, 11 mil måndag till onsdag. Veckan började som vanligt med kvalitetspass på måndagen, denna gången ett ganska tufft sådant med ett intervallblock på en timme mot normala 36-40 min. Coach Kjell hade lagt upp ett finfint hårt pass på varierande underlag, tre block med en kort backsprint mellan de två första blocken, så det blev intervaller på såväl gräs, grus som på tartan. Därefter dubbla långpass tisdag och onsdag, så rejält möra ben därefter, men det var helt planerat för att sen släppa ner på mängden lite i slutet av veckan då jag skulle springa 10 km lopp på lördagen och benen var snabbt återhämtade.

Ett skönt sätt att få in mängden utan allt för mycket enformighet, och känsla av att bara göra det för att det ska göras, är att både vara med på gruppträningar, som intervallpasset på måndagar, och att själv hålla i liknande pass. Själv håller jag i Sweden Runners träningar i Göteborg varannan torsdag, en väldigt härlig och lättpeppad grupp som tränar tillsammans under parollen #SmilesNotMiles vilket verkligen kännetecknar Sweden Runners! Mycket glädje!

Skärmklipp 2019-05-13 07.00.33
Efter torsdagens härliga Sweden Runners-pass i Änggårdsbergen med några härliga blandade backsprinter.

Skärmklipp 2019-05-13 06.59.25
L
ångpass i solen med Ultimate Direction Ultra Vest 4.0 Signature Blue och i den flaskor och sportdryck från Tailwind Nutrition. Korta, lätta shorts från Craft.

Jo loppet då, Vittsjön Runt, ett härligt litet lokalt lopp i norra Skåne. 45:e året i rad det arrangeras och jag sprang även förra året, då blev jag trea efter att ha haft ledningen i 6 km. Öppnade hårt även denna gången, banan är lite sån att den kräver att man tar vara på de lättlöpta delarna i början för att få upp farten, om man inte är en extremt stark backlöpare i hög fart då den blir mer och mer kuperad ju längre man kommer. I ledning även denna gång fram till 6 km ungefär, tillsammans med en annan kille, men där vid 5-6 km kommer en tredje kille ikapp från ingenstans och säger dessutom “tack för att ni väntade in mig killar” innan han sveper förbi. Jag hade märkt att den andre killen varit rätt seg någon kilometer och gick med i rygg på han som sprang om, vi hängde då av den tredje. Men när loppet efter 6 km övergår från böljande landsväg till bitvis ganska teknisk terräng på smala stigar så tappade jag ryggen, lyckas jobba mig ikapp igen efter 7-8 km genom att springa på bra i några backar, bara för att inse att han är starkare än mig för dagen och susar ifrån mig igen in mot Vittsjö, med en kilometer kvar ser jag inte längre ryggen och koncentrerar mig på att springa kontrollerat till målet och ha ett litet öga bakåt så jag håller andraplatsen. I mål på en klar andraplats, 28 s före trean, vinnaren var till slut 38 s före mig i mål, men jag sprang två minuter snabbare än året innan och slog förra årets vinnartid med 45 sekunder, så helt klart supernöjd att lyckas med detta under en vecka med så hög mängd och utan någon specifik 10 km träning sen i mars.

vittsjön runt
Bild från tidningen Norra Skåne vid starten av loppet.

Nu blir det två lopp till den kommande veckan! Stafettvarvet med min delsträcka på 3,7 km i Slottsskogen på onsdag och sedan GöteborgsVarvet på lördag.

 

 
By |maj 13th, 2019|Mikael Gottberg, Sweden runners, Träning|0 Comments

En tillbakablick

Jag ägnade en stund häromkvällen åt en tillbakablick på tidigare resultat och personbästan. Jag har sprungit ultradistanser sedan början på 2017, detta efter att under flera år ägnat mig åt kortare distanser och att nästan uteslutande försöka springa så snabbt som möjligt. Detta resulterade i skador och uteblivna resultat, mestadels beroende på den obefintliga kontinuiteten som skadorna medförde. Men även brist på kunskap om träning, vilket i sig gav upphov till skadorna såklart, men även gjorde att jag tränade för ensidigt och inte utvecklades av den anledningen heller.

Första halvåret 2017 ägnade jag, efter att ha varit skadad hela hösten 2016, åt att bygga upp mig. Då sprang jag i stort sett uteslutande lågintensivt och fokuserade på långt och långsamt. Tränade strikt så i 8 månader förutom de lopp jag sprang där ansträngningen blev högre. Här byggde jag fundamentet till den utveckling som sedan följde, mitt motto sedan dess har varit tålamod och att ha roligt, att aldrig träna så att jag tappar löpglädjen, skulle jag göra det har jag passerat gränsen för när jag inte längre tränar för min egen skull utan enbart för att uppnå något fåfängt resultat eller liknande.

Sedan slutet på 2017 har jag fått till en bra blandning av kort och långt, hårt och lugnt, ensamlöpning och löpning i grupp. Detta är jag övertygad om är det som sedan gett mig den skjuts jag kan se vad gäller alla resultat nedan. Fastän mitt huvudfokus sedan jag kom tillbaka från den där skadan 2016 har varit ultralöpning och träningen hela tiden varit upplagd för just detta har som synes resultaten även kommit på kortare distanser. Helt enkelt beroende på kontinuitet, ökad mängd och smartare fördelning av träningsformer =) den absolut största och viktigaste nyckeln, alla andra delar är egentligen bara lite grädde på moset: KONTINUITET och att få vara SKADEFRI.

Utvecklingen på 10 km 2016-2019:

Skärmklipp 2019-05-10 15.17.11

Halvmara 2015-2018 (2016 blev det en DNF på Gbg Varvet pga skada):

Skärmklipp 2019-05-10 15.16.15

Och kanske den mest fantastiska utvecklingen, på tre starter nere i Istrien, Kroatien, på världscupeventet “100 Miles of Istria”:
(Placering / Antal deltagare)

Skärmklipp 2019-05-10 15.15.25

 
By |maj 10th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments