0251-131040 (08-16)|info@multitriathlon.se

Blogg.multitriathlon.se - Multisport, rullskidor & triathlon

blogg.multitriathlon.se

2810, 2019

Mer alternativt

By |oktober 28th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

De senaste veckorna har jag även fått till mer alternativ träning. Detta mycket tack vare min praktikplats genom utbildningen till Fysioterapeut. Jag har varit i fem veckor på Hälsa i Kubik, en kombinerad mottagning inom Vårdval Rehab och privat träningscenter. Där har jag fått delta i och hålla diverse gruppträning med fokus på styrka, balans och core bl.a. vilket såklart även varit bra för egen del.

När jag snart, knappt två veckor kvar av mängdträningen, drar ner på mängden löpning inför Oslo är min tanke att hålla uppe och till och med öka den alternativa träningen istället. Fokus på funktionell bålstabilitet mycket nu för att stå emot så länge som möjligt genom tröttheten i ett 24 timmarslopp.

Skärmklipp 2019-10-28 12.31.08
Tung styrketräning i vintras/våras för att bygga styrka. Nu mer funktionell styrketräning.

I Oktober slängde jag in en halvmara för att få ett hårt kvalitetspass med fullservice. Dagsformen fanns där inte för att springa riktigt fort och utmana 1:20-gränsen eller för att slå PB, men krigade på bra trots tidiga magbesvär och sprang min tredje snabbaste tid på distansen i alla fall. Riktigt bra kvalitetspass som gav en rejäl formhöjning de kommande veckorna!

Skärmklipp 2019-10-28 12.28.23
En bit in på andra milen under halvmaran i Göteborg i mitten av oktober.

Skärmklipp 2019-10-28 12.25.52

Jag tog mig även an att bryta en annan barriär jag haft, att springa på löpband. Jag har haft så svårt för det mentalt, men fördelarna kan vara många när man vill jobba på med ett jämnt tempo t.ex. så jag bestämde mig för att genomföra ett 7 x 1000 m pass på bandet i samma tempo jag hade planerat att köra utomhus och det funkade. Det var första gången jag slutförde ett planerat intervallpass på bandet. Tidigare gånger har jag alltid avbrutit efter 1-2 intervaller och gått från gymmet och slutfört passet utomhus med mer varierande tempo och kvalitet.

2710, 2019

Två steg fram, ett steg bak

By |oktober 27th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

 

Ja när det kommer till status på löpningen så säger rubriken en del. Jag kom igång med löpningen så smått för ett litet tag sedan och det kändes bra. Varvade löpning med crosstrainer för att försöka vara smart och det tror jag just att det var. Men så när jag körde ett intervallpass så blev det på ett väldigt hårt löpband och efter det fick jag småkänningar igen. Inte alls som innan, men det kändes som ett litet steg bakåt. Vilket var lite trist då jag bara några dagar innan sprang 9km ute (äntligen!) i ett 4.27-tempo utan att det kändes ansträngande överhuvudtaget! Ett litet sidospår här är att jag verkligen gillar mina Salming Greyhound, och mer och mer för var gång jag använder dem. Men tillbaka till passet: ändå skönt att få bekräftat att crosstrainern gjort sitt så man inte tappat allt liksom.

Efter att det uppstod lite känningar igen så gick jag 100% tillbaka till crosstrainern. Efter behandling av låret i kombination med icke-löpning så kändes det bra igen och efter några dagar testade jag några av mina intervaller på löpband. Ett bra och mjukt sådant :) Hade backintervaller så det gynnade också lite. Och då kändes det bra! De senaste dagarna har jag haft minimalt med känningar och idag ingenting alls. Men valde ändå crosstrainern på dagens löppass, vill som sagt försöka vara lite smart och så vill jag framförallt kunna starta på Kullamannen på lördag!

Sim och cykel har jag gjort på som vanligt och där känner jag mig stark! Har lite roliga tävlingar att träna till nästa år så jag är väldigt motiverad :)

dgfhjf

Vädret är väldigt varierande här nu, sol ibland och ösregn ibland. Men fortfarande en del plusgrader, så på min 9 km tur häromveckan hade jag kortbyxor! Men när man som på bilden ovan står och leder SwedenRunners kan det vara tacksamt att ha en bra jacka. Så vill varmt rekommendera denna vindjacka från Craft.

2710, 2019

Fokusera om

By |oktober 27th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

En viktig del jag tog med mig efter loppet i Skövde var att lära mig av det loppet och misstagen, istället för att bli rädd för konceptet och för att drabbas av Rhabdo igen.

Jag bestämde mig rätt tidigt att jag skulle göra ett nytt försök när kroppen kändes redo, det var ett viktigt statement för att vilja kämpa vidare med löpningen. Löpningen finns där alltid som en stressmedicin för mig, men den delen som handlar om att satsa mot längre distanser och snabbare löpning är något annat. Den kräver tålamod, planering och dedikation.

Jag gillar det, jag känner att jag hittat något som driver mig framåt på många plan i livet genom den struktur som löpningen ger mig i vardagen men också de sociala och professionella kontakter jag skapat genom löpningen.

Skärmklipp 2019-10-26 22.03.24

Något som gett mig en extra boost i träningen de senaste 1,5 åren är träningen med min klubb, Majornas IK. Måndagspassen består oftast av intervaller där jag inte hade lyckats pressa mig till att springa med samma kvalitet och ta ut mig på samma sätt om jag försökte detta på egen hand.

Skärmklipp 2019-10-26 22.04.45

Här är det lätt att känna peppen och draghjälpen av många andra duktiga löpare och alla har någon att sparra med oavsett distans eller tid på intervallerna.

Sen är det såklart inte stenhårda intervaller som bygger upp en duktig och hållbar 24 timmars-löpare, men den träningen ger utveckling på syreupptagningen, VO2max, samt ger en tydlig variation jämfört med de långa, lugnare passen som är mer specifika inför ett ultralopp. Att träna alltför enformigt under lång tid blir slitsamt och inte särskilt utvecklande, även om det är strikt lugnt tempo.

Men nu har jag skippat dessa hårdare passen under några veckor och istället fokuserat på att hitta lugn och avslappnad löpning i mitt planerade 24 timmarstempo. Att bli så avslappnad och löpekonomisk som möjligt i detta tempo. Detta efter att jag fick tag i en startplats till Bislett 24 timmars i Oslo i november. Detta blir mitt nästa försök =)

Skärmklipp 2019-10-27 12.43.39

2610, 2019

Uppbyggnaden

By |oktober 26th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

Efter kraschen började uppbyggnaden igen. Jag hade nu bestämt mig för att göra det lugnt. Inte stressa fram någonting, inte planera för hårt och för mycket utan att just låta kroppen styra hur mycket jag orkade träna de första veckorna.

Det tog ett par veckor innan jag kunde träna på en nivå jag var någorlunda van vid igen. Det var så tydligt en torsdag när jag skulle hålla ett träningspass för Sweden Runners och jag kände mig trött och sliten i benen, dittills den veckan hade jag sprungit 29 km. Under mina normala mängdveckor har jag kunnat göra 8-10 mil på samma antal dagar. Där slogs jag av att det faktiskt bara är att låta kroppen styra, det går inte att slå sig igenom sviterna av Rhabdomyolys om man vill kunna fortsätta springa på ett hållbart vis. Det blev väl 4-5 mil totalt den veckan.

73472562_1408855579278794_6277368296815722496_n

Distansen vecka för vecka sedan omstarten i augusti

Från den veckan har jag kunnat öka lite grann för varje vecka som gått och till slut kommit upp i den mängd jag körde innan Skövde. Med en brasklapp! Jag kör inte lika hårt nu. Jag körde väldigt mycket backträning med ganska slitsam intensitet där i juni-juli som jag tror till viss del brände ut mina lår inför Riksmästerskapet och var en av många bäckar små till att det gick som det gjorde.

Jag har nu istället fokuserat på att tydligt variera min träning. Väldigt lugna distanspass varvat med ganska hårda intervaller och tröskelpass, dessa la jag dock inte in direkt utan någon gång i mitten på september först. Jag väntade också ett ganska bra tag med att lägga in långa långpass igen.

Skärmklipp 2019-10-26 22.05.53

Strava Fitness & Freshness. Där har utvecklingskurvan gått stadigt uppåt de senaste månaderna.

Jag har även tagit hjälp av en funktion i Strava, Fitness & Freshness, just för att hålla koll mer på hur jag belastar kroppen. Där jag försöker balansera väl och lägga in extra vila om variabeln “Fatigue” drar iväg i förhållande till “Fitness” vilket genererar en kraftigt negativ siffra under “Form”. Just idag ligger den istället på plus efter en vilodag efter de senaste fem dagarnas 150 km, där samtliga varit mycket lugna. Varför får du läsa i nästa blogginlägg…

2010, 2019

VM-guld 2016

By |oktober 20th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Minnen som dyker upp på sociala medier kan verkligen ta en tillbaka till härliga tider! Häromdagen är det exakt 3 år sedan jag vann ett guld i hinderbane-VM i min åldersgrupp 30-34. Ett fantastiskt minne på alla sätt och ett lopp jag aldrig kommer glömma. Loppet som liksom blev onödigt spännande…

Loppet bestod av 15km löp i Blue Mountain i Kanada, en härlig miljö men också tuff bana då vi sprang i en skidbacke…

När starten gick tog jag ganska omgående ledningen. Efter 10km var vi högst uppe på toppen och dessvärre missade jag onödigt på ett hinder där. Då hamnar man direkt i retry-banan och där var väldigt lång kö då en del andra åldersgrupper startat innan oss. Frågade om jag fick tränga mig lite eftersom att jag trots allt ledde, men ingen ville vara så vänlig tyvärr. Fick snällt ställa mig i kön och efter 10 min(!) kom tjejen som låg tvåa. Jag hade alltså haft en otroligt stor ledning! Hon klarade hindret och efter ytterligare fem minuter var jag igenom. Tänkte först att ett silver är ju bra, men ganska omgående så kom tanken att jag hade ju faktiskt en ledning på 10 min efter 10km, då är fan inte 5min på 5km omöjligt! Sprang för allt jag hade, tänkte inte vid hindren utan bara gjorde dom. Mindre än 1km kvar när jag såg förste tjej! Kom om henne i sista uppförbacken och sen var det fullt ös in mot mål samtidigt som jag var tvungen att klara de sista hinderna. I mål endast några sekunder före tvåan, som världsmästare! En upplevelse jag värderar otroligt högt!
EB0B814F-F2D7-47CD-9FD2-5EED4BD92CA9

D62528B5-1134-49B5-A643-9931B745E1C0

trött på väg över mållinjen

1310, 2019

På löpbanan igen!

By |oktober 13th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

 

Denna veckan har jag varit helt och hållet smärtfri i låret, men har ändå valt att inte springa igen. Inte förrän nu under helgen vill säga.

Jag går en utbildning via jobb på 12 veckor och var fjärde vecka är vi på plats i skolan. Dvs det blir som ett måndag till fredag till, vilket jag inte är något särskilt stort fan av :) Oavsett så har det varit en sådan vecka nu. Barnen har aktiviteter varje kväll, vilket innebär att det har blivit många tidiga morgnar för att få ihop allt. Tisdag, onsdag och torsdag drog träningen igång mellan 4.30-5.00 och det har varit från 1,5h till 2h (cykel och crosstrainer). Cykel är lite skönare för då kan jag åtminstone bli kvar hemma och cykla på min trainer. Annars är det upp och iväg till gymmet. Ganska lätt när man vet att det är den enda tiden som kommer funka. Men det krävs självklart också att man är tråkig och lägger sig tidigt :) Också lite lättare när man vet att det gäller en vecka, annars blir det oftast nån enstaka morgonpass då och då. Oftast på helgerna när barnen är hos oss, brukar vara färdig innan de vaknat då.

Igår hade jag cykling på schemat, 3 timmar. Var sjukt pepp när jag såg förste man nånsin gå under 2h på en mara! Därefter testlöpte jag 3km och det gick kanon! 4.58-tempo helt smärtfritt! Kunde väl inbilla mig att jag kände något, men det hör till :)

Idag började jag med ett kort och hårt simpass. Brukar oftast simma 300ingar, men idag var det 20x50m hårt och det var sjukt jobbigt trots den korta sträckan! Under eftermiddagen var det dags för löpintervaller, 5×8 min tröskel. Trots smärtfri löpning igår och utan att vakna med känningar idag så körde jag inte alla på löpband. Började med två på crosstrainern och sen var planen att köra tre på löpbandet. Blev 2,5 för på sista hade jag så mycket håll så fick avsluta den på crosstrainern :) Oavsett så gick det kanon idag också! Var stelt och utan nån vidare löpkänsla, men däremot i ett 3.49-tempo och smärtfritt! Ska fortsätta skynda långsamt med hopp om att fortsätta hålla mig skadefri.

thumbnail_IMG_2702

Önskade att man simmade här idag istället för i bassäng :) Nu börjar den tuffa mentala biten: att hoppa i en bassäng när det är kallt ute, dvs man fryser redan innan och är lite opepp.

På huvudbilden:

Skor

Jacka

Shorts

Glasögon 

510, 2019

Första löpstegen

By |oktober 5th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

 

Får ta och erkänna att det varit några riktigt härliga dagar! De senaste dagarna har jag nämligen spenderat i Kroatien tillsammans med lite andra ledare från Sweden Runners :) Vi höll till en liten bit utanför Split och Kroatien var precis lika fint som det ser ut på alla bilder!

Under resans gång var det dags att testa löpning för första gången på nästan 5 veckor. Började på platt asfalt och tyvärr funkar det inte riktigt där än. Belastningen blir uppenbarligen för stor, vilket gör att jag känner av lite smärta. Begav mig till en backe istället som funkade bättre! Uppför lite på framfot gick bra och totalt tror jag att jag fick ihop nästan 3 km en dag. Ett par dagar senare var vi uppe och sprang på ett berg och då sprang jag också totalt nästan 3 km, inget platt. Kändes av under tiden, men inte värre dagarna efter. Så fortsätter med crosstrainern, ev nåt litet uppförpass, tills det är helt läkt. Har en tävling till kvar i år, Kullamannen 12 km. Vill verkligen kunna köra det fantastiska loppet!

thumbnail_IMG_2679

 

Fick här chansen att testa mina nya Salming Greyhound, enormt skön sko. Framtagen till det jag sysslar med: långlöp på asfalt. Snart igen hoppas jag :)

Förutom lite löp så blev det mestadels simning under dessa dagar! Enorm skillnad från när man ligger hemmavid och försöker undvika tång. Här var det klarblått och istället för att enbart stirra på en stenig sandbotten kunde jag här titta på fiskar, sjöborrar och sjögurkor. Magiskt :)

Nu är man tillbaka i kalla Sverige och till verkligheten. Den börjar direkt imorgon, då blir det tidigt morgonpass innan resten av familjen är uppe.

thumbnail_IMG_2726 thumbnail_IMG_2731

2509, 2019

Inget Berlin

By |september 25th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

 

Nä, tyvärr har jag bestämt mig för att skippa Berlin Marathon. Känns inte jättetungt ändå faktiskt, jag har uppnått mitt mål med råge i år :) Detta var egentligen mest för att jag var missnöjd med min maratid i våras. Även om det blev pb då så känns det som att jag har en bättre tid i kroppen. Men jag siktar in mig på en mara nästa år istället.

Beslutet att inte åka tog jag i söndags. Då testade jag springa, men det gick inte helt enkelt. Även om det blivit ännu bättre i låret nu, framförallt efter ännu en nålbehandling, så finner jag inget nöje i att åka. Kanske tar jag mig igenom, men till vilket pris? Kanske för att vara skadad hela vintern eller tom ännu längre. Eller så hade jag inte ens tagit mig i mål, vilket inte är särskilt kul heller. Sura pengar ja, men i bästa fall kan jag sälja min start och i värsta fall så är jag iaf garanterad en start i nästa års upplaga. Har även spanat på Manchester Marathon i början på april, kanske ev blir den också.

Låret är som sagt mycket bättre, så att stå på crosstrainern, cykla och simma är fortfarande inga problem. Väldigt tacksam för att kunna bedriva någon träning överhuvudtaget :) Kör även lite lättare styrka för att få igång cirkulationen ännu mer i låret och det känns bra. Hoppas även på att morgondagens massage ska förbättra läget ytterligare.

thumbnail_IMG_2613

PS Visste ni att man kan bli sjukt svettig och trött på en crosstrainer? :) Salming på fötterna som alltid!

1609, 2019

Fortsatt skadad

By |september 16th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Skadan ger inte riktigt med sig, muskeln är riktigt överbelastad. Jag har ändå lyckats få till ganska många träningstimmar, så jag är väldigt glad att det går att träna överhuvudtaget. Majoriteten av timmarna har blivit på crosstrainern. Jag börjar gilla den nu faktiskt :) Går fortfarande bra att få upp pulsen. Ett måste är att ha en serie på samtidigt, så det är väl därför det är ganska kul.

Jag fick en behandling av min sjukgymnast i fredags. Den skulle innehålla nålar så jag tänkte mig något i stil med akupunktur. Typ. Istället var det en ganska lång nål som skulle ner i mitt lår… I den skadade muskeln för att öppna upp och skapa en blödning så det onda liksom kan blöda ut. Hade en hel del handsvett innan, men kändes tack och lov inte särskilt mycket. Mer obehagskänsla när hon träffade på det dåliga stället och hela muskeln drog ihop sig. När jag gick därifrån så kändes trycket liksom lättare och ett par dagar senare känns det verkligen bättre. Inte så jag kan gå ut och springa direkt, men stor skillnad jämfört med tidigare. Var på massage tidigare idag också och det kändes som ännu mer skit kom bort. Riktigt skönt. Det konstaterades att mitt högra ben är kortare än det vänstra, vilket troligtvis är anledningen till att det alltid är min högra sida som skiter sig. Sen är det inte bättre att min högra fotled är riktigt kass efter flertalet stukning och kompressionsskador. Så ska göra lite övningar för att öka rörligheten. Benet är korrigerat nu också, så ska även göra övningar för att bibehålla det så.

Tur jag aldrig anmälde mig till något lopp nu i helgen som gick :) Fanns för många att välja mellan, så blev aldrig av.

 

thumbnail_IMG_2568

Ett av loppen jag var sugen på var Toughest i Köpenhamn. OCR-lopp är fantastiskt kul att springa!

1609, 2019

Kraschen

By |september 16th, 2019|Mikael Gottberg, Träning|0 Comments

 

Nu har det inte blivit några inlägg på ett tag. Detta bottnar i att sommarens stora mål, Skövde 24 h, blev en rejäl krasch för mig såväl fysiskt som mentalt. Det blev inga 24 timmars löpning denna gång, det slutade efter 14, där problemen redan börjat efter sex timmar.

Här skrev jag en kort rapport efter själva loppet om man vill läsa:
https://www.facebook.com/UltraRunningPhysio/posts/2328056597433510

Skärmklipp 2019-09-16 15.44.39
Just innan start på Riksmästerskapen i 24 timmarslöpning i Skövde.

Jag tillbringade från natten, när jag klev av, totalt 30 h på sjukhuset i Skövde innan jag skrevs ut och fick åka hem, med återkontroll ett par dagar senare då värdena var på väg ner men fortfarande långt ifrån normala. Rhabdomyolys är ingenting att leka med och jag är evigt tacksam för min kunskap som fick mig att bryta i tid, trots allt ganska långt ifrån att få någon påverkan på njurarna och sjukhusvistelsen bestod därför endast av förebyggande behandling där man spolade igenom systemet och rensade ut de, för njurarna, farliga nedbrytningsprodukterna myoglobin och kreatinkinas. 9 l elektrolytlösning i dropp blev det!

Före och efter denna vätskebehandling:

Skärmklipp 2019-09-16 15.55.05

Det som nu skulle bli svårt för mig var just att ställa om, vad tar jag med mig från detta? Självklart att jag gjorde det jäkligt bra som klev av i tid, men sen då? Kan jag fortsätta tävla på den nivå jag vill och jaga nya mål? Är det värt det? Kommer jag drabbas av detta igen? Frågorna var många under de kommande dagarna och veckorna. Bollade mycket med min support Annika och genom henne med andra sakkunniga på ämnet. Bollade även med Nina som själv drabbats av detta, fast med värre utgång för njurarna, under Spartathlon i Grekland t.ex.

Efter ett tag landade jag i att jag faktiskt bara behöver ta det rejält lugnt en period framöver, att inte fokusera på några nya utmaningar, lopp osv. Så det blev enkelt att ge sig själv ett tävlingsförbud under augusti och september. Därefter startade analysen av vad jag kan göra annorlunda nästa gång för att undvika detta och jag landade i att det var många bäckar små som ledde till att det gick som det gick.

Skärmklipp 2019-09-16 15.45.48
Kylning med vätskesvamp.

– Extrem värme, 30-32 grader, som jag inte kunnat adaptera kroppen fullt till.
– Stekande sol, som såklart påverkar trots att jag kyldes ner konstant genom grym is-support från Annika
– För högt tempo utifrån dessa yttre förutsättningar.
– Överdrivet koffeinintag som kan ha spätt på och kanske var det som fick bägaren att rinna över.
– Något övertränad från perioden 4-6 veckor innan loppet där jag körde väldigt tuff och ensidig träning som gjorde framförallt låren väldigt trötta och dessa tog slut tidigt i loppet! Mycket tidigare än vad jag är van vid.

Skärmklipp 2019-09-16 15.45.25
Kylning med buff runt huvudet, “halsduk” i nacken och på handlederna. Alla fyllda med is.

Skärmklipp 2019-09-16 15.45.06
Ännu en variant på kylning runt nacke/hals med blött tygstycke.

Snart redo att jaga nya mål igen!

909, 2019

Löpfri vecka

By |september 9th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter|0 Comments

 

Precis som rubriken säger så har det mycket riktigt varit en löpfri vecka. De första dagarna efter 5 km loppet hade jag riktigt riktigt ont och svårt för att gå. Typ värt det ;) Men sedan dess har jag cyklat och simmat lite, men framförallt kört på crosstrainern. Hade hoppats på ett sista simpass ute men vädret slog verkligen om helt och hållet. Har inte ens cyklat ute, utan det har också fått bli inne. Däremot är det bra löpväder så jag hoppas komma ut snart :)

Men som sagt, crosstrainern har fått bli min nya bästa vän. Och det är ändå helt okej att köra på den. Trodde det skulle vara ganska svårt att få upp pulsen, men vill man så kan man! Har blivit både intervaller och långpass och det har pulsmässigt gått bra. Belastningsmässigt funkar det också. Kändes lite de första passen i låret, men nu känner jag inget alls. Löpning vågar jag dock inte mig på än. Väntar hellre några dagar extra än ger mig på det för tidigt. Känns ändå lugnt liksom när jag fått bra pass på crosstrainern. Att flyga och landa på benet i ett löpsteg känns inte riktigt hundra än nämligen.

Årets enda swimruntävling skulle varit nu i helgen, men jag var tillräckligt smart för att hoppas av den iaf. Singelklass, så påverkade ingen heller :) Alltid synd att missa ett lopp på hemmaplan och swimrun är så kul, men helt klart rätt beslut. Ser ut som det blir swimrun nästa år istället! Jag och min swimrunpartner är sugna på revansch på ÖtillÖ!

gbujbh

Morgonpassens bästa kompis! Vitargo carboloader

Namnlös

Salming Enroute funkar finfint på crosstrainern! Bra support och lagom dämpning.

309, 2019

Från 10h till 20 min

By |september 3rd, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter, Träning|0 Comments

 

En av årets höjdpunkter för min del är Trelleborgsloppet, eftersom att det går på hemmaplan. Supporten längs banan är magisk och i år var jag riktigt taggad på att köra. Var anmäld till 5 km och det är lite roligt att gå från ett 10h lopp till 20 min :)

Dessvärre har jag dragit på mig en överbelastning i en lårmuskel och efter att ha klivit av ett löppass i tisdags var det ganska tveksamt om jag skulle kunna starta. Efter vila kändes det betydligt bättre, men absolut inte 100. Så då var frågan, ställa upp och köra detta lopp som jag längtat efter eller skippa? Efter en rejäl tejpning så valde jag att starta.

Gick ut ganska hårt och tog ledningen direkt från start. Kändes okej i 3 km, sen började det göra allt mer ont i låret. Men jag visste att jag ledde och jag har aldrig tidigare vunnit detta lopp så jag kände att jag bara måste fullfölja för att få stå överst på prispallen på hemmaplan. I mål på 19.30, ingen tid att skryta med men så otroligt kul att få vinna! Fick lära mig att man kan lida väldigt mycket av värme på 5 km :) Valde mina Salming enroute för att få lite mer dämpning med tanke på låret, annars brukar jag sprinta i mina Hoka One One Tracer. Sprang också i mina nya Craft shorts, supersupersköna!

Nu blir det såklart löpvila som gäller så låret kan få återhämta sig. Jag hoppas verkligen Berlin Marathon inte är i farozonen. Simning och cykling funkar och likaså crosstrainer så länge det inte är för tung växel. Så det blir mycket sånt den kommande veckan :)

Annars lever jag rätt mycket på nedanstående bild fortfarande :)

IMG_2494

2608, 2019

Lugn vecka

By |augusti 26th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Man är ju, inte helt oväntat, fortfarande hög på förra helgens prestation :) Mäktigt att kroppen känns ju bra som helst, även om jag självklart tränat betydligt mindre och tagit det mestadels lugnt. Har egentligen tränat lite fel får jag erkänna, har spelat två fotbollsmatcher.  Kanske inte optimalt, men det har känts bra. Lite sim och lite löp också. Inte alls lika sliten som efter tidigare IM-lopp, varken fysiskt eller mentalt. Skönt!

Som sagt, hög på prestationen och detta har förstärkts av alla samtal, meddelande, tidningsartiklar, blombuketter, ja jag blev tom intervjuad i radion :) Magiskt stöd både innan och efter!

B2102FAF-6E1F-4EE6-BEC5-B545AD6BEBC2

 

Tror att jag inte är lika trött mentalt i år som förra året pga säsongen inte är slut än. Jag hade lite smålopp på hösten förra året, men inget jätteviktigt direkt. Även om Ironman var årets huvudlopp i år också så VILL jag prestera på nån lopp till. Framförallt på Berlin marathon i slutet av september. Kan ju vara så att kroppen inte vill prestera mer men det är värt ett försök. Jag sprang på 3.08 i maj, på en 400m bana utan draghjälp. Nu hinner jag fokusera på löpning några veckor så hoppas jag kunna slå pb iaf.

Nästa lopp är dock raka motsatsen till Ironman. Jag går från 10h till 20 min :) Alltså ett 5km lopp. Det är ju inte så att man har särskilt mycket fart i benen efter all långdistansträning, men en femma ska man väl kunna klura ut i ett hyfsat tempo hoppas jag! Har gjort 19.15, återstår och se om man kan putsa till det!

1808, 2019

Ironman Kalmar 2019

By |augusti 18th, 2019|Jessica Pariola Fridlund, Produkter, Triathlon|0 Comments

 

Så var dagen kommen, dagen då årets huvudlopp skulle genomföras. Åkte upp på torsdagen för registrering och racebriefing. Spenderade fredagen åt att checka in cykeln och påsarna med lite av grejerna.

Lördag och raceday… kl 4 ringde klockan, en liten stund senare gick jag upp för samma frukost som alltid: vitt bröd med smör och nutella. Blandade mina flaskor, såg till så jag hade allt innan jag runt 5.30 begav mig till växlingsområdet. En promenad på ca 3 km, perfekt för att få igång benen lite samt lyssna på peppande musik. Väl framme packade jag ner det sista i mina påsar och satte flaskorna på cykeln innan jag begav mig till starten. Svepte där en flaska Vitargo. Kl 7 gick starten och eftersom jag stod långt fram i startfältet så kom jag iväg strax därefter.

3860m sim var det första som skulle avverkas. Förra året var det kaos mer eller mindre hela simmet så jag var inställd på samma i år. Men tack och lov var det raka motsatsen. Inte alls en massa tokiga människor som drog i benen och skulle simma över en. Fick omgående en bra känsla. Började “lugnt” för att komma in i rätt andning. Det är svårt att hålla koll på vilket snitt man har eftersom gps:en failar så pass ofta i vattnet, men det satt flaggor ute när man hade simmat 1000,2000 och 3000m, vilket gjorde att jag kunde hålla koll på totaltiden i vattnet och därmed ett ungefärligt snitt. Efter 1000m var jag förvånad över hur snabbt det gick och valde att hålla samma tempo nästa 1000m. Efter 2000m ökade jag (inbillar jag mig iaf :)) Hittade inte direkt några bra fötter att ligga på, så simmade själv och försökte jaga ikapp de som låg en bit framför. Upp på rampen ur vattnet, förvånad över hur snabbt det gick. 55.54 och framförallt 4 min snabbare än förra året. Bra start!

Första växlingen flöt på smärtfritt och tog 2 min 19 sek.

Så var jag uppe på cykeln för 18 mil och begav mig mot Öland. Fick direkt en bra känsla, vilket är väldigt viktigt! Över Ölandsbron och sen väntade 6 tuffa mil. Vinden hade ökat rejält och vi började med motvind. Försökte att hitta ett bra läge där jag inte brände benen samtidigt som jag ändå tog i för att inte tappa allt för mycket. Man får inte glömma att man har en mara att springa sen också :) Efter 6 mil väntade 9 mil i bra vind innan de sista 3 också var riktigt tuffa. Då är banan dessutom betydligt mer teknisk. Längs med banan hörde jag några gånger att jag första dam, vilket gav extra bränsle. Alla hejade lite extra när man kom som tjej också, fantastiskt. Fumlade lite innan jag sedan var av cykeln och klockade sträckan på 5.15.32, 6 min snabbare än förra året. Nu hade jag bäddat för att ta mig under 10h! Men, det är på löpet det avgörs…

Andra växlingen flöt också på bra och tog 2 min.

Så var det dags för en mara. Börjar i mitt tänkta tempo och känner att jag gjort helt rätt på cyklingen. Men efter ca 5 km mår jag inte alls bra. Illamående och lätt yrsel gör att jag måste dra ner på tempot, annars känns det som jag ska spy och ev ramla ihop. Lyckas ändå hålla ett hyfsat tempo och sen går det lite i vågor. Ber en liten bön att jag ska hålla hela loppet och inte tappa allt för mycket fart. Jag vet att det kommer vara andra som springer fortare, så jag måste försöka hålla uppe farten. Matar på, bärs fram av den fantastiska publiken och vetskapen om att jag är första dam på banan. Dock kan fortfarande någon annan få en bättre sluttid, det beror på när man går i på simmet nämligen. Sista km ökar jag och tänker att nu kvittar det om jag mår dåligt, jag är ju snart i mål! Spurtar bäst jag kan sista biten genom stan, in på mattan och jo, jag är förste dam TOTALT. Inte bara i min ag utan totalvinnare! Löpet gick på 3.29.03, hade som mål att iaf ta mig under 3.25, men oavsett så var det 5 min snabbare än förra året. I mål var jag tvungen att sätta mig ner för att inte spy, innan jag gav en segerintervju. Därefter mådde jag ännu sämre, men efter en hel del dricka och efter jag suttit en stund så mådde jag betydligt bättre.

Totaltid: 9.44.45, snabbare än jag kunnat drömma om! Och totalvinnare alltså… Magisk känsla. Allt slit och pusslande gav ännu bättre resultat än jag nånsin kunnat tänka mig! Pb med 15 min och gott och väl under 10h! Att springa in på mattan till publikens jubel samtidigt som dom ropar ut att jag är vinnare… WOW!

En vinst innebär en biljett till VM på Hawaii, men jag tackade nej då jag har annat för mig till hösten (jobbrelaterat). Kommer fler chanser :)

 

thumbnail_IMG_2412

1108, 2019

Nära

By |augusti 11th, 2019|Jessica Pariola Fridlund|0 Comments

 

Så var det mindre än en vecka till årets lopp! Känns som det var ett par veckor sedan jag anmälde mig :) Har missat väldigt få pass och mestadels hållit mig till mina zoner. Ibland går det inte/vill inte kroppen och några gånger har jag varit krasslig samt magsjuk en gång. Det var iaf grymt skönt att kunna genomföra sista tuffa perioden och avsluta med ett bra lopp på Malmö triathlon.

Denna vecka har kroppen än en gång gått ner sig. Seg och opepp, men det hör till. Inte haft några tuffa pass direkt :) Totaltiden har legat på ynka 4h. Bäst gick det igår när jag rev av mitt snabbaste simpass i år! Idag när jag avslutade veckas träning var det desto segare. Hade ett litet brickpass (cykel+löp), men efter 12h intensivt jobb i hemmet (byte av rum osv) så gick det sådär :)

Nu återstår ett par 15-20 min pass, massa mat och extra kolhydrater med Vitargo. Får väl snart börja packa, sjukt mycket grejer man ska ha med sig. Tre sporter + fulldistans liksom. Vi åker upp på torsdagen för registreing och briefing, på fredag blir det incheckning av cykel plus lite andra grejer innan det är dags kl 7 på lördag! Vädret pendlar kan man säga, ena sekunden ska det åska, nästa är det sol. Ibland ska det blåsa rejält och ibland knappt nånting. Spännande :)

När jag ställer mig på startlinjen så vet jag att jag är i min bästa form nånsin. Men som alltid har jag stor respekt för detta lopp. Det är trots allt mycket som ska klaffa!

thumbnail_IMG_2153