76643690_1411736528993071_1676018112891191296_n

Jag åkte upp med min support, Annika, på fredag eftermiddag. På bussen diskuterades de sista detaljerna i supportschemat och energiplanen, men mycket annat också, så fram till Svinesund snackade vi iväg tiden snabbt. Därefter lite käk för att kunna fokusera helt på att ta oss till Bislett Stadion när vi var framme. Nästan först på plats bland supportborden och skönt att kunna välja plats fritt och få en ytterkantsplats med lite extra utrymme vid sidan av.

74506102_2525607121044048_667074778313523200_n

Därefter 1 km promenad till hotellet, checka in, gå igenom packningen och sen varva ner.
Sov ovanligt bra för att vara preloppnatt, men ändå ett par drömmar om att glömma sportdrycken, försova sig och missa starten osv som hör till.

Först en varm god dusch som avslutades iskall för att väcka kropp och knopp. God frukost bestående av yoghurt med fruktmüsli, kaffe och en fruktsmoothie innan det var dags att promenera tillbaka till Bislett Stadion.

78303108_460057158029794_3735894297887637504_n

Hämta nummerlapp, hälsa på Instagramkompisen Tobbe Gyllebring, Lisa och några nya ansikten som Annika kände men inte jag.

Fixa det sista, ett toabesök 10 min innan start och sen traska bort till starten. Snackar med Tobbe om att inte ryckas med i något galet tempo, jag har en viss föraning om att norske EM- och VM-löparen Bjørn Tore, som också har banrekordet i Bisletts katakomber, samt en britt, som löpte bra 2017 när jag var på plats som support, kommer dra upp tempot från start.

77113182_425526281718206_3717195728267771904_n

Pluggar in hörlurarna och drar igång musiken, vill hålla allt fokus på mig själv denna gången och helt stänga ute hur de andra springer, speciellt första halvan av loppet.

72486600_3444397268909971_4268026886002573312_n

Första varvet blir bra, sen två för snabba, därefter några onödigt långsamma. Svajar upp och ner för mycket i tempo, Annika säger åt mig att lugna mig flera gånger men då sänker jag med 10-15 s per varv istället för en lagom justering. Här jättesvårt att hitta marschtempo. Och sådär håller det på i en timme, två, tre.. Först efter fyra timmar hittar jag lugnet i att jag känner tempot och bara kan flyta i det utan att behöva justera upp eller ner.

Energi och vätska fungerar klockrent än så länge, två toapauser första 6 h är helt ok. Bra vätskebalans.

Nu dags för första “snuoperasjonen” och speakern för detta ytterst dramatiska moment när vi byter löpriktning. Såklart inte alls dramatiskt utan går supersmidigt.

Strax efter detta dyker Jörgen upp utefter banan, vad sjutton tänker jag! Han har åkt från Göteborg spontant för att heja fram mig!

Löpningen flyter på bra någon timme till, men efter 9 h ca kommer första dippen, går nästan ett helt varv, varvar gång och löpning 5-7 min därefter innan jag kommer igång igen. Bra, ingen långvarig dipp, max 15 min. Springer på bra igen. Men har noterat redan innan dippen, och trolig orsak till den, att jag både känt mig tom på energi och svettas oväntat mycket. Skruvar lite på energiintaget och vätskan. Det verkar hjälpa.

Snart kommer nästa överraskning, Branislav dyker upp! Vad fan! Gråter en skvätt! Han som ville med och supporta mig, men inte kunde, har åkt upp efter familjebestyr ändå!

Nöter på och känner mig ruggigt stark igen. Märker att jag varvar löpare som jag sett springa om mig flera gånger under de första timmarna nu.

72791325_722785574895732_99630704257662976_n

Strax dags för byte av löpriktning igen, Bjørn Tore kräks i en papperskorg, men fortsätter snart springa igen. Andra bryter, packar ihop och går hem nu. Känner mig stark!

Passerar 12 h och har sprungit drygt 12 mil, men fortfarande pigga och fräscha ben! Börjar dock störas mer och mer av att jag är varm, det vädras emellanåt och luften på banan är helt ok, så jag upplever det som att det snarare är min temperatur som ökar successivt. Får emellanåt blöt, kall trasa av Annika att torka av salt från ansikte och armar med men den kyler mig också bra. De gånger jag går på toa passar jag också på att spola hela huvudet under iskallt vatten i 10 s.

Efter 14-15 h börjar låren bli trötta. Det känns lite ett varv, lite mer nästa, ännu mer på det tredje. Beställer massage av Jörgen och Brane, de förbereder det till nästa varv och tillsammans med Annika lägger de mig ner med benen i högläge. 3-4 min massage med magnesiumolja och sen ut igen. Tar ett varv eller två att komma igång riktigt igen, men känner mig direkt stark! Plöjer på i två timmar nu, nya lårbesvär, ny massage. Nu ber jag om liniment också. Toppen! Får önskad effekt och jag kan rulla på grymt bra i ytterligare ett par timmar nu.

Minidippar kommer, men jag ignorerar dem. Krampnyp då och då, ibland i rumpan, ibland hamstrings, ibland quadriceps. Men det försvinner på ett varv eller två. Har svårt att få ner sportdrycken nu, byter ut den mot Cola. Jag ser nu att jag har klättrat upp till en 4:e plats (låg tydligen får jag veta efter loppet 20-22:a efter 5-6 h). Får höra av Brane att jag tar in som fasen på trean, har varvat honom ett par gånger de senaste timmarna. Lägger band på mig själv. 5 h kvar, för tidigt att jaga placeringar. Både jag och Brane säger i kör att jag inte ska öka, bara fortsätta som innan.

Här under natten får jag även hälsningar via speakern. Gråter en liten skvätt till när Still Breathing med Green Day spelas som en hälsning från min älskade Ida.

När någon grekisk låt kopplad till Spartathlon spelas är där en ungrare som ger ifrån sig ett par primalskrik innan han skriker “SPAAAARTAAAA”. Pratar med honom, han har tydligen försökt sig på loppet i år men tagits av cutoffen och är i Oslo enbart för att fixa kvaldistansen för att få söka till loppet igen.

Flera stycken skriksjunger med till You’ll Never Walk Alone. Jag och Annika sjunger och dansar till I’m Gonna Be med The Proclaimers.

Jens har önskar Snart Skiner Poseidon och jag sjunger med för full hals.

Gör allt för att hålla humöret uppe och styra bort negativa tankar nu. 21 h passerar. För första gången illamående på riktigt i loppet, får stanna och gå för att inte kräkas. När jag börjar blir jag både akut trött och svimfärdig. Tar mig vinglande fram till supportbordet. Får ta stöd mot en pelare, det bara snurrar, börjar pirra i armar och fingrar och känns som att benen ska vika sig under mig.

Annika gör vad hon kan för att prata mig igenom och ur detta svarta hål. Uppmanar mig att höja och fästa blicken, sen att jag kan bestämma mig att fortsätta, det är bara att göra det. Min hjärna håller inte med, men litar på hennes kunskap. Går nåt varv, oklart i mitt minne hur många. Får tillbaka huvudet, men illamåendet är kvar. Kör samma strategi som i Skövde, spring tre steg, gå tre och successivt öka.

Kommer igång igen, springer 20-30 min, pang igen i magen. Går på toa, det lättar. 20 min, pang igen. Nu måste vi göra nåt! Tänker kräkas, men blir varnad och avrådd. Istället drar grabbarna in mig i en kalldusch. På med långärmad tröja. Nu går jag mest. Börjar bli förbannad, benen är ju fräscha! Vill springa! Försöker, kräkkänsla igen. Fan.

Jaja, jag rör mig framåt. Att stanna finns inte på kartan. Pallplats och superresultat har glidit ur händerna, så nu är fokus bara på att slutföra, jämn ansträngning, inte krascha helt. Ökar på gångtakten. 30 min kvar.

Bestämmer mig för att jag SKA springa sista 20, hur jäveljobbigt det än må bli. Går, joggar, går, joggar. Börjar jogga konstant vid 09.40 igen. 6.30-tempo. Med 10 kvar känner jag att allt illamående är borta och tänker “äh vad fan, jag testar några snabbare varv som avslutning”. 5.40-tempo funkar igen. Ökar jag lite till hinner jag nog två hela varv. Kan öka ännu mer! Flyger fram. 4.40-tempo efter 23 h 54 min. Vevar igång publiken, speakern skriker att han älskar Sverige. Hinner två varv plus 318 m till innan slutsignalen går. Är glad att det är slut. Är glad att jag slutfört loppet. Är glad att jag gett allt jag har för dagen. Kramas med Annika, Jörgen, Brane och Tobbe, gratulerar honom till segern, han som innan loppet sagt att detta bara var ett testlopp springer in på ett svenskt årsbästa och klarar EM-kvalgränsen. Själv får jag veta att jag med knappt tre varvs marginal klarat gränsen för landslagsgruppen, det blev min bonus för att jag gav mig fan på att springa där på slutet trots att hjärnan försökte stoppa mig med alla till buds stående medel.

På fötterna: Hoka One One Rincon och Injinji strumpor.
Energi: Tailwind Nutrition, blandade gels, bananer, blåbärssoppa, blandat godis och Annikas olika häxbrygder

Tack till mina sponsorer
Unofficial: Hoka One One Sverige
Tailwind Nutrition Sweden
MultiTriathlon

Och ett sanslöst stort tack till min support och alla som stöttat hemifrån!

79020346_524301024820148_1378595660617482240_n

En sjätteplats på Sverigebästalistan för i år:

Skärmklipp 2019-11-28 14.49.05