Även om jag satsar på ultralöpningen har jag ett lopp jag alltid återkommer till och som har blivit en tradition att springa. Eftersom jag är från Mölndal/Göteborg kanske det är enkelt att räkna ut? Göteborgsvarvet. Jag tror alla löpare, ja många icke-löpare med, häromkring med omnejd har en relation till detta lopp.

För mig blir det lite som ett kvitto årligen på hur min löpning utvecklats, då en halvmara trots allt mestadels handlar om uthållighet så blir det på något sätt ett bra kvitto tycker jag och en chans att pressa kroppen på ett annat sätt än vad man gör på träning. Alltså ett toppentillfälle att få till ett längre kvalitetspass också.

gbgv1

Jag hade i år en tanke om att kanske kunna nå ner mot 1.20. Jag sprang visserligen förra året på strax över 1.29, men sprang senare det året Köpenhamns halvmara, som visserligen är en betydligt flackare och snabbare bana, på under 1.23. Men jag visste såklart att det skulle krävas att allt stämde den dagen för att nå dit.

Istället kände jag bit för bit de två sista veckorna före loppet att formen inte riktigt fanns där, inte konstigt alls med tanke på min 100 miler i mitten på april! Så jag satte upp tre mål i huvudet för mig själv. Guld: 1.20, Silver: Halvmara-PB, Brons: Varvet-PB.

De första 5 km höll jag ett tempo som skulle kunna räcka ner mot 1.20 i slutändan om jag kunde öka lite på Hisingen. Jag kände dock snart att den ökningen inte fanns i kroppen idag, men försökte ändå springa på så hårt det gick, skulle inte vika ner mig mentalt av känslan att inte nå guldmålet! Passerade milen 26 sekunder från måltempot men blev snart efter detta tröttare och tröttare. Låg vid 15 km 1:09 ifrån men tappade nu mer fart. Det började med att magen började ömma lite, inte alls samma smärta som förra året dock, men tappade lite rytm och tempo av detta. Uppför Avenyn sprang min coachkollega Ashkan om mig och strax efter detta även den grymme Hälle-löparen Sarah Edsberger.

gbgv3

Fokuserade nu bara på att inte rasa ihop som förra året då jag tappade fyra minuter de sista sex kilometrarna. Höll ihop det bra och tappade runt 10-12 sekunder per kilometer vilket är mer än okej med tanke på att jag inte ens känt mig i form för att jaga 1:20! Passerade 20 km på 1:18:11 och fick strax efter detta grym pepp av hela gänget i Garmins Power Zone där framförallt Aramis peppade mig med att försöka dra upp min fart, tack!

gbgv2

gbgv6

Sen bara uppför Margretebergsgatan och ner mot Vallen, där barnen stod med Ida och mina föräldrar som såg till att jag kunde high 5:a med dem på väg in på upploppet, det bästa med hela loppet =)

Visste nu att jag skulle nå mitt PB, men försökte ändå spurta så gott jag kunde!

gbgv4 gbgv5

Ett PB måste såklart firas flygande!

gbgv7