Äntligen, får jag säga, så är höjdmetersblocket på 21 dagar avslutat! Enformighet i vilken form den än må komma blir en mental utmaning i längden, men samtidigt gillar jag den här formen av tidsbegränsat fokus. Tror även att det ger mycket tränings- och utvecklingsmässigt att köra i block. Man blir ganska seg i både ben och kropp i övrigt av ett sånt här höjdmetersfokus, men när jag nu släppt ner på mängden känner jag redan efter ett par dagar att jag är betydligt starkare än innan.

Denna gången fanns det ju även ett tydligt tävlingsfokus i och med chansen till en plats i Mountopia-eventet, det återstår att se om jag blir utvald dit!

Summering av blocket:

– 21 000 höjdmeter, alltså ett snitt på 7000 hm i veckan, i den bästa träningsperioden inför Istrien hade jag som jämförelse 3000-3500 i snitt över tre veckor med 4200 som absolut högst mängd.

– 52,5 timmes löpning

– 432,5 km avverkat

65938216_2311924689046701_1591392508242296832_n

Vädret var inte alltid så upplyftande under dessa dagarna! Men ska träningen göras har man inte tid att fokusera på det, lite segt bara att komma till jobbet blöt som en hund, även om jag såklart duschade och bytte kläder innan jag satte mig på jobbet. Ett sätt att hinna med all träning under denna perioden var just löpning till och från jobbet och då lite förlängda pass på ditvägen genom Änggårdsbergen för att få in klättrandet.

66378377_2313371392235364_9171418166822174720_o (1)

Men jag fick i alla fall avsluta perioden i strålande sol och värme, en utmaning det med, fick ta många, korta pauser under detta passet istället för att bara dricka eller andas.