Nedtrappningen inför Oslo har pågått ett tag nu. Och som vanligt sker konstiga saker i kroppen när jag trappar ner träningen. Syftet ska ju vara att locka fram formtoppen, men initialt känner jag mig alltid bara tung i kroppen när jag minskar på volymen. Sen brukar det ge effekt väl på loppet, men den där känslan av att det spritter i benen och att man bara vill springa mer infinner sig sällan helt för mig när jag skruvar ner.

Däremot har jag sett tydliga fysiologiska fördelar, jag får, enligt sömntrackern i min klocka, mer sammanhängande djupsömn under denna perioden. Jag har även fått en tydlig sänkning av vilopulsen, från att ligga under perioder av högmängdsträning kring 47-49 ligger den nu konstant kring 41-43.

Energischemat är satt, detaljerna noga genomgångna med min support, finslipningen kör vi på plats dagen innan loppet. Så nu ska allt märkas upp och packas bara, sen bär det av på fredag.

Blogg1

När jag dragit ner på löpmängden har det blivit fler pass av alternativ träning, mest cykel och crosstrainer men också något styrkepass, som bör ingå i alla mina träningsblock under året, med varierande mängd och intensitet.

Blogg2

Jag kör mest “maxstyrka”, alltså tung belastning, men få repetitioner och lång vila mellan seten. Detta är enligt vetenskapen det bästa sättet att förebygga skador som löpare och få en stark och motståndskraftig löparkropp. Alltså att maximera styrkan i de befintliga muskleran, inte bygga mer muskelmassa, som löpare har man ingen fördel av större muskler som både väger mer, och därmed blir tyngre och mer energikrävande att förflytta framåt, och som kräver mer för att syresättas.

Men jag kör även en del löpspecifika övningar med större antal repetitioner, lägre vikt och mer hastighet i rörelsen, för att stärka framförallt höftpartiet och för att jobba bort de asymmetrier som ger mig känningar och obehag, vilket i förlängningen ju också kan ge skador.